Kan det kosta en mer att välja en känd offentlig försvarare?

Anlitar du en privat försvarare som tar en högre timtaxa så har du att betala den om det är skäligt enligt advokatsamfundets regler, försvararen kommer dock för din räkning att begära ersättning från staten för kostnaden.

Normalt täcker staten endast det belopp de anser vara skäligt och för det mesta är det timkostnadsnormen, för att ha rätt till ersättning utöver timkostnadsnormen krävs normalt en ovanligt stor skicklighet jämfört med en "normal" försvarare och det brukar bara vara aktuellt i särskilt komplicerade mål. I ärenden som rör småbrott har det nog aldrig varit aktuellt.

Även en offentlig försvarare kan begära ersättning utöver timkostnadsnormen men då det är staten som betalar den ersättningen så riskerar du inte mellanskillnaden vid en frikännande dom om advokaten får ett nej av domstolen.

Regler om ersättning finns i 21 kap. 10 § RB, det är andra stycket du far efter:

Det kan även påpekas att en särskilt oskicklig advokat kan tekniskt sett få lägre ersättning än timkostnadsnormen medger.

Jag har i bakhuvudet att jag har läst om en bedömning gällande ett mål rörande ett miljöbrott men jag är osäker på om det var ett HD-avgörande, du har annars ett här gällande ekonomisk brottslighet:
https://lagen.nu/dom/nja/2015s62

Men det räknas fortfarande som en offentlig försvarare med fast taxa om man t.ex. blir anhållen och polisen säger att man kommer få en offentlig försvarare, och man själv ber om ett specifikt namn/en specifik advokat?

Ja, frågan går ju alltid till den misstänkte om den har någon särskild advokat den önskar.

Be om annan tingsrätt? Tingsrätt avgörs väl av inom vilket område aktuellt brott har begåtts? I enstaka fall flyttas rättegången exempelvis när målets art kräver riktig säkerhetsal, vilket inte alla tingsrätter har.

Det är en fråga i flera led. Skall försöka förklara så gott jag kan:

1. Utgångspunkten är att man har rätt att önska vilken försvarare man vill. Det är ju en del i principen kring det fria advokatvalet.

2. Om man skulle önska en försvarare, som bor geografiskt långt bort från den aktuella domstolen, så kan domstolen rent teoretiskt neka detta för att kostnaderna skulle bli orimligt höga. Men domstolen kan även förena förordnandet med villkor. Det kan vara att klienten själv får stå för försvararens extrakostnader. Men det kan också vara så att försvararen tillfrågas om uppdraget, under förbehållet att den inte kommer att få full ersättning avseende t ex resor och boende. Ofta föranleds detta av att försvararen vänder sig till aktuell domstol och begär ett förhandsbesked i frågan.

3. Om det däremot handlar om "särskilt krävande eller komplicerade mål" så kan domstolen förordna den försvarare som önskas - utan några villkor. Men lagen ställer då krav på särskilda skäl för att en distansförsvarare skall tillerkännas ersättning för merkostnader. Konkret krävs då att det t ex inte funnits någon försvarare på domstolsorten med sådana särskilda kunskaper som målet krävt.

Om personen är registrerad som offentlig försvarare och domstolen godkänner ditt val.

Intressant, tack.

Vill man grotta ned sig mer kan man läsa Högsta Domstolens avgörande i NJA 2022 s. 749. Där var det en Stockholms-advokat som förordnades i ett mål om försök till mord i Göteborgs Tingsrätt. Advokaten åtog sig uppdraget och begärde i samband med detta inget förhandsbesked i frågan om merkostnader för det långa avståndet (dvs tidsspillan och övriga utlägg). I Tingsrättsförhandlingen begärde advokaten "full ersättning" för sina hotellkostnader- samt 5 resor till Göteborg (T/R) i samband med besök på häktet, samt deltagandet i den 2-3 dagar långa huvudförhandlingen. Detta ifrågasattes av såväl åklagare, som justitiekanslern (JK), vilket gjorde att frågan senare landade hos Högsta Domstolen.

Högsta Domstolen började då med att jämföra med vad en "lokal försvarare" (dvs boendes max 10 mil från Tingsrätten) skulle ha tillerkänts för ersättning för tidsspillan och utlägg. Man kom då fram till att ett sådant tillerkännande skulle landa på 3 timmars tidsspillan och utlägg motsvarande 20 mil, respektive 6 timmars tidsspillan och utlägg motsvarande 40 mil, för varje inställelse. Sedan jämförde man detta med distansförsvararens yrkande avseende 133 594 kr för arbete, 51 221 kr för 39 timmars tidsspillan samt 10 389 kr för utlägg. Högsta Domstolen kunde därefter konstatera att det belopp som skulle ha tillerkänts en "lokal försvarare" avseende tidsspillan och utlägg understiger vad distansförsvararen begärt. Med anledning av detta, samt att man ansåg att det inte fanns särskilda skäl för tillerkännande av ersättning för merkostnader, så beslutade Högsta Domstolen att distansförsvararen endast hade rätt till 27 731 kr för tidsspillan, samt 4308 kr för utlägg. I övrigt godtogs övriga yrkanden i kostnadsräkningen.

Man kan också läsa "föregångaren" i NJA 2012 s. 914 där en advokat från Falun förordnades av Örebro Tingsrätt i ett stöld-mål. Här ville Tingsrätten inte gå med på att tillerkänna honom någon ersättning för tidsspillan och utlägg ö.h.t. Men Hovrätten ändrade detta och godtog ersättningen för tidsspillan så att den motsvarade 3 timmar för resa om 10 mil enkel väg samt utlägg motsvarande samma resa, vilket skulle motsvara ersättningen för en "lokal advokat" likt ovan. Här gav Högsta Domstolen Hovrätten rätt i sin bedömning avseende tidspillan och utlägg.

Ett exempel där det ansetts ha förelegat särskilda skäl för tillerkännande av ersättning för merkostnader är i målet Ö 7460-24 där Värmlands Tingsrätt på eget initiativ förordnade en advokat från Uppsala i ett mål om synnerligen grovt narkotikabrott. Av denna anledning begärde inte försvararen något förhandsbesked. Till saken hör också att distansförsvararens klient vid tiden för förordnandet inte var frihetsberövad, men häktades några månader senare i utredningen. I samband med hovrättsförhandlingen konstaterade Hovrätten att distansförsvararen inte begärt något förhandsbesked och satte därför ned merkostnaden till en nivå av vad den "lokala försvararen" skulle ha fått. När Högsta Domstolen senare prövade frågan så konstaterade man att Tingsrätten på eget bevåg förordnat advokaten och detta därmed skall anses utgöra sådana skäl som krävs för tillerkännande av ersättning för merkostnader.

Ett exempel där utgången blev det motsatta är i Högsta Domstolens avgörande NJA 2024 s. 186 där en Stockholms-advokat förordnades i ett mordmål i Göteborgs Tingsrätt. Klienten var vid tiden häktad i sin utevaro. Advokaten begärde då ett förhandsbesked där Tingsrätten meddelade att man ansåg att det förelåg särskilda skäl för full ersättning. Förhandsbeskedet överklagades av JK till Hovrätten. Hovrätten i sin tur gav Tingsrätten rätt med motiveringen att mordmisstanken och brottets beskaffenhet, samt att omständigheten att klienten var häktad i sin utevaro, ansågs utgöra särskilda skäl.

JK gav sig inte, utan överklagade förhandsbeskedet till Högsta Domstolen. HD konstaterade då att omständigheten kring brottsmisstanken, och målets beskaffenhet, inte i sig är tillräckligt för att det skall anses föreligga särskilda skäl. Man konstaterar också att inte heller förekomsten av att det är många misstänkta, och/eller att gärningen är kopplad till organiserad brottslighet, nödvändigtvis behöver betyda att målet har sådana särskilt komplicerade frågor som krävs. HD klargjorde att det heller inte rör sig om en "sådan"/mindre domstolsort att det inte funnits lokala försvarare med aktuell erfarenhet och kompetens. Med detta meddelade man distansadvokaten ett negativt förhandsbesked i frågan.

/Frågor? :-)

Tack, verkligen inte. (Äntligen googlade jag fram ordet tidsspillan. Hörde ju begreppet ofta under åren som nämndeman i tingsrätt),

Ja så är det nog iallafall så upplever jag att domen föll till min bekants fördel. Vill inte säga vad det gällde då jag inte tycker att det är värt att folk ska snoka i andras domar och ha sig. Domens utfall gällande min bekant verkade störa en journalist såpass att jag hade lust att dra en karatespark mellan benen på honom för hans fula attityd av att leka riktig tangentbordskrigare i fallet. Han sitter väl här på Flashback också så muppig han verkar vara.

Det borde finnas en allmänt tillgänglig lista med klienters omdömen över advokater så folk vet vilka de ska undvika och vilka som uppskattas.

Problemet med en lista av klienters omdömen är att en väldigt stor andel av klienterna inte har en aning om vad de kan förvänta sig, hur en advokat jobbar och hur en rättegång fungerar, vilka argument som fungerar i rätten osv.

Jag har sett klienter skitnöjda med sina advokater trots att de gjorde ett ganska dåligt jobb bara för att de kom bra överens.
Jag har också sett klienter som svurit över hur kassa deras advokater varit som inte fått frikännande trots solklar bevisning för skuld där försvaret lyckats pressa ned straffet.

Ja fast min advokat jag hade var riktigt usel, att jag blev friad beror helt enkelt på att jag valde att försvara mig själv samt att min handling även är direkt inskriven i lagen som något med ansvarsfrigrumd.

Jag tror inte du förstår hur extremt illa dåliga advokater uppträder mot klienter de inte ser ett ekonomiskt värde hos. Jag begärde till exempel rättshjälp från tingsrätten och fick en advokat tilldelad som vägrade att ens tala med mig utan ställde sig på motsatta sidan, inte gjorde något utöver vad jag själv gjort samt försökte dölja att de pengar jag letade efter (dödsbo) hittats och sedan gick det inte att anmäla personen någonstans eller alla andra berörda eftersom korruption lönar sig i Sverige. Det är mer eller mindre riskfritt att diskriminera människor utan ekonomiska muskler.

Du bör tro på dem som verkligen har klagomål på advokater för de har faktiskt störst insatser gällande resultaten. Det kan vara som så att det ser ut som om en advokat "vunnit" men som i mitt fall, handlat om vad som står uttryckligen i lagboken.