Människor som skriker när de åker bergochdalbana, vad är deras problem?

Jag är på tivoli typ var tionde år men kollar då och då videor från nya installationer runt om i världen, det är inte det värsta av sätt att slå ihjäl en halvtimme då och då.

Men varför skriker folk så överjävligt? Vad fyller det för funktion? Jag brukar stoiskt sitta tyst och njuta av den pirriga vansinnesfärden, vad är det för problem alla skrikande fjantar har?

Jag kan förstå att barn skriker, de gör ju inget annat, men vuxna män.. wtf?

Det är väl i princip bara kvinnor som gör det vad jag har sett, och de skriker för allt hela tiden. Sjukt irriterande.

Någon form av gruppsignal för att säkerställa ingen svimmat av ännu?

Kul? Samma som med skrattet i berg och dalbanor, man signalerar att man är glatt skrämd?

Ska du sitta och se ut som du bajsat på dig, så kan väl dom skrika?

Rädsla och njutning i en salig blandning.

Jag som man vrålar i berg och dalbanan.

När jag vrålar släpper jag ut djupt liggande, lagrade känslor som stress, ilska, sorg och frustration och uppnår en känsla av klarhet och inre frid.

Ibland vrålar jag i garderoben hemma.

Jag brukade också sitta oberörd i karuseller så att ingen skulle tro att jag går till nöjesfält för att ha roligt, men för några år sen skrek jag lite på skoj för att genera dottern, och faktum är att skriket förhöjer känslan så nu skriker jag överallt hela tiden.

Att sitta stoisk och njuta låter däremot som en oxymoron. Njutningen lär snarare hämmas om du fokuserar på att inte ge dig hän åt den. Killgissar att TS inte vågar släppa loss av rädsla att andra ska med ned på honom så som han ser ned på andra. Väldigt vanligt, men sorgligt.

Det är väl glädjetjut?

Kvinnor och barn. De har samma mentala tillstånd, nämligen känslorna i första rum.

Det handlar om att det förväntas av vissa grupper. Det är en social signal.

Jag ser att det väller in folk för att försvara sitt okontrollerade grobianbeteende.

Men jag har fått ökad förståelse, ska sägas. Det handlar alltså om att fejka att man har roligare än vad man har eller att man är räddare än vad man är, eftersom att de är mottagliga för självbedrägeri och därmed får ut någonting av det.

Det är dock fortfarande jävligt töntigt och uberamerikanskt att fejka en massa känslor som man utifrån grupptryck och sociala normer förväntas ha.

Jag skriker i en berg-och-dalbana av samma anledning som jag ropar högt på en fotbollsmatch och applåderar på en golfbana. Det är roligt att leva ut!