Människor som skriker när de åker bergochdalbana, vad är deras problem?

Jag har åkt en gång. Jag skrek, ja, av dödsångest. Sen skrattade jag i dalarna för att jag var så glad av att vara vid liv. Hade noll kontroll på det, hade aldrig upplevt detta förr. Men är man tränad soldat eller på annat sätt drillad i att ha kontroll på sina impulser så kanske man inte skriker.

Vart ska man annars skrika?

I det moderna samhället finns ingen plats för skrik

Mentalt svaga småtjejer som skriker till över minsta lilla, allt från skräckfilmer och bergochdalbanor till att någon hoppar fram och säger BUH.

Jag antar att det är en evolutionär restprodukt (som enbart kvinnor har kvar av någon anledning) för att påkalla gruppens uppmärksamhet vid fara, men när man skriker till hela tiden över ingenting så blir det snarare så att alla automatiskt ignorerar småfittor som skriker.

Edit: det börjar ta mig fan redan som barn. Har en förbannad lekplats ett stenkast från min balkong, där horungarna leker dagarna i ända hela sommaren fram till 23 på kvällen. Vilka är det som alltid gallskriker? Tjejerna, utan undantag. Pojkarna härjar, men de gallskriker inte konstant och återkommande.

Så varför stönar du när du skiter, TS?
Förklara dig!

Nej, han sitter stoiskt på muggen och njuter av varje mm som lämnar tarmen.

Vid närmare eftertanke har jag nog aldrig hört eller sett en man skrika på en dylik attraktion - förutom en gång.

Jag var på Gröna Lund med ungarna för ett par år sedan och som vanligt hördes det tjejskrik titt som tätt. Som om en skolklass 9-åringar tittade på en skräckfilm. Men i flocken av periodiska skrik, så fanns det alltid en mansröst som också skrek. Ljus och i falsett, men utan tvekan en man.

Efter att ha terroriserats i ett par timmar så lyckades jag se vem det var. Från en av attraktionerna ser jag en 25-årig man, fullt med gelé i håret, och med benen sprattlande i sätet när sätet åkte upp i luften. Som om han imiterade ett barn. Han skrek för kung och fosterland.

När han skulle gå av och låta andra åka, nästan skuttade han iväg och fnissade, med handleden böjd och med en handväska över axeln. Tänk Jonas Gardell om han hade hår och var född på 2000-talet.

Det är barn, tonårstjejer och han som skriker.

Jag brukar vråla sällan så jag passar på när vi besöker nöjesparker. På Liseberg så vrålar jag till och med när dom minsta åker Farfars bilar, allt för att barnen ska lära sig den ädla konsten att vråla. Dom större barnen hamnar lätt i en vrål-mode när dom åkt bergochdalbanor en hel dag så för utomstående kan det se lite tokigt ut när vi står brevid varandra i kön till Burger King och vrålar ut våra tankar och funderingar.

Vilken dum jävla fråga. Folk skriker för att det är läskigt såklart. Skulle det vara bättre att sitta och hålla käften? Jag har själv skrikit då jag åkt berg-och-dalbana och jag är man. Ja.. och som vanligt ser man samna gamla vanliga kvinnohat dyka upp... Det slår aldrig fel.

Visst stämmer det att det mest är kvinnor som skriker i berg och dalbanan, Du måste vara något i den kvinnliga naturen som gör att de skriker.

De har bara roligare än du. Och har släppt den där löjliga "jag skall vara cool" attityden som många lägger sig till med i puberteten. Alla kan hålla käften, det är modigt att släppa lite på garden.

Tycker det är svårt att skrika om det inte är något man upplever som extremt läskigt och överraskande. Måste passera en ganska högt uppsatt gräns för att det ska hända. Annars känns det bara fel och konstigt. Skratta kan jag dock. Sitta tyst och bara njuta skulle jag kunna göra i virvelvinden.

Nä, konstigt. Självklart ska man vara helt oberörd. Skräckblandad förtjusning är ju inget en karl ger uttryck för.