Citat:
Ursprungligen postat av
Mogna-Meloner
Som norrlänning med en tendens att säga Ä där resten av Sverige uttalar E, blir jag alldeles snurrig i huvudet av att tänka på att nån skulle kunna uttala berg med ett kort E.

Min hjärna vägrar ens fatta hur det skulle kunna låta normalt. Jag kan inte frammana det uttalet av ordet i min hjärna eller med min mun utan att det låter som buskis och pilsnerfilmer.
Antingen är det en språkdöv person eller en dialekt. Men den dialekten är inte från Gävle och uppåt i alla fall. Märkliga E brukar komma från södra Sverige. I norr koncentrerar vi oss på långa Å, Ä och Ö. Kanske det är ett uttal från gnällbältet med deras intressanta vokalljud? Örebro? Jag skulle kunna tänka mig att man i Örebro med lätthet kan få fram hemodlade och egenskapade uttal av vokaler. Att innevånare i sagda län kan behärska uttalet av ett kort E i ord där resten av Sverige har ett kort och lätt Ä-ljud.
Håller med. Jag tror det beror på själva gnälligheten som gör att Örebroarnas "e" blir lite extra "e-iga".
Testa att snörpa ihop munnen så att den blir liten, och sen försöker du säga tex "Marieberg!", med ett ettrigt och gnällingt tonfall. Då tror jag att även en norrlänning skulle låta nästan som en örebroare, dvs uttala "berg" med "e"?
Jag säger också "ä" i berg, men tycker inte att det är samma ä som i tex bärga.
"Bärga" ligger lite längre bak i halsen, och kräver att jag öppnar lite mera på munnen. Men ä-et i "berg" ligger nästan längst fram, och kan sägas utan att öppna käften så värst mycket alls.
Men om jag snörper ihop läpparna till en minikäft, så går det knappt att få till nåt "Ä" över huvud taget.