Piller och spel... Behöver hjälp

Hej.
skriver detta inlägg i ren desperation då jag inte vet vart ja ska vända mig.
Jag är idag 27 år gammal. missbrukat droger sedan 15 års ålder.
jag vart placerad på sis boenden i tonåren och lite senare när ja var runt 20 blev jag dömd till kontraktsvård i 2 år varav 1 år spendarades på behandlningshem.

5-6 år har nu gått sedan vistelsen på hvb och måste säga att det var ett underbart och hjläpfullt ställe och jag är sjukt tacksam för den möjligheten. mitt liv såg så mörkt ut innan detta och har sedan dess sett bättre ut rent ytligt åtminstone.
Jag har kunnat hålla mig ren i perioder och klarat av att hålla fast vid mina anställningar och ingen på mitt nuvarande jobb har någon som helst aning om detta. dom vet om historiken men inte hur det sett ut senaste åren.

i dagsläget (senaste åren) har jag ganska dagligen rökt gräs vilket ja inte sett som ett stort problem trots att det kan såklart vara en påverkande faktor till resterande problem.
största problemet är att jag knaprar i mig piller mellan åt. något ja för ett gäng år sedan gjorde mer dagligen men nu är det vanligtvis några månaders mellanrum mellan varje "återfall".
ännu värre är att nästa varje gång jag går på tabletterna igen blir det extremt illa och jag spelar bort stora summor pengar på onlinecasinon.

Det är som att så fort jag tagit den där första tabletten så tappar jag all kontroll och spårar ur totalt. jag blandar alla möjliga droger (opioder, benso,och uppåtgrejer allt på samma gång)
jag hatar den jag är när jag går på benson. Jag blir den vidrigaste männinskan jag känner, ljuger för folk, lånar pengar osv. jag gör och säger saker jag aldrig hade fått för mig annars och idag i nyktert tillstånd så är jag äcklad av mig själv.

Ändå faller jag alltid tillbaks.. det kan ta 1 månad, 3 månader, 6 månader men sällan mer än så.
för varje gång byggs mina skulder på som nu är uppe på mer än jag kan hantera så har efter allt slit med att undvika kronofogden nu även fått en betalningsanmärkning vilket försvårar ännu mer att kunna få ihop alla dyra skitlån till ett mer hanterbart. trots ett hyffsat välbetalt jobb så klarar jag mig nu inte längre.

Har fått så mycket hjälp av min familj som vill finnas där och även räddat mig ekonomiskt när det krisat men jag är trött på att belasta dom.
Efter alla gånger jag lovat att ändra på mig och inte kunnat hålla mitt ord så förtjänar jag inte deras hjälp och kommer inte längre låta det gå ut över familjen.

har gått på NA möten men aldrig kännt att jag passar in där.. ja vet inte vart jag ska vända mig. har redan gjort behandlingshem, psykolog på vuxenpsyk, bup (adhd) sedan 11 års ålder. socialtjänsten har försökt dom med.. vet inte längre vart ja ska vända mig.
Jag vet att om detta fortsätter kommer jag en vacker dag missta livet. Tanken av hur jag sårar min familj när dom ser mig som jag är när jag är påverkad dödar mig inifrån. jag har tidigare haft en stark ilska och hat mot alla runt mig, skyllde på skolan, systemet, alla andra. Idag hatar ja bara mig själv..

Jag har fortfarande en gnutta hopp kvar. mitt liv får inte sluta som en stor belastning för alla runtom mig. jag vet att många mer än jag har eller haft liknande problem och tagit sig ur det.. om du har några förslag till mig så lyssnar jag

Du verkar ändå vara duktig i perioder. Vad är det som gör att det funkar under dessa?

Du har uppenbarligen inte nått botten ordentligt för när den dagen kommer så slutar det på två sätt, du dör eller du bestämmer dig för att fixa det.

Jag har själv ett pillermissbruk i min historik och känner igen det där med första tabletten, så åker luren fram och slotsen börjar spinnas, men i nyktert tillstånd har jag kraften och hålla mig ifrån.

Det låter som en klyscha, men bestäm dig bara, finns inget gott i benso och hämta och du påstår dig redan veta det, ändå knaprar du skiten emellanåt.

Det handlar ju uppenbarligen inte om att "bli frisk" när du käkar dem, på samma sätt som man måste knapra smärtstillande för att bli av med feber eller diarré och dylikt.

Du knaprar för att du har tråkigt antar jag, eller vad flyr du ifrån? För mig var det tristess, inget annat.

Idag har jag hobbys som ersätter allt det här svamlandet, fiske för min egen del.

Vi är beroendemänniskor, byt ut knaprandet till gym eller fiske, ja..jag vet hur det låter, men det är inte svårare än så.

håll dig till gräs mannen, skippa piller och alkohol för både din och andras skull

tror jag är bra på att distrahera mig med "bra beroenden" går maniskt in i träning, gaming eller något som jag lägger allt fokus på. men över tid så kommer tankarna tillbaks till samma spår och jag lurar mig själv att denna gången kommer de va lugnt, denna gången ska jag få det att fungera. ja ska ta lagom mycket. osv osv. jag säger nej till dessa tankar säkert 99 gånger av 100. men de räcker med att jag övertygar mig själv 1 gång på 100 för att allt ska gå utför väldigt snabbt

Jag förstår det. Droger är förrädiskt på det sättet.

Kan du göra något mer handfast, som att fimpa kranarnas nummer, ta bort knarkapparna, sätta spelstopp, sluta använda mobil? Inte vet jag. Men nåt drastiskt.

Tycker du verkar både vettig och klok. Låt inte det här förstöra för dig. Ge dig beröm för när du är duktig och ha tålamod med dig själv när du inte är det.

Byta beroende är nog min standardtaktik tyvärr. tristess kan vara en faktor i vissa fall men det finns något mer i bakgrunden. haft en ganska våldsam barndom. alltid varit mer extrem än alla andra man missbrukat med under åren. knaprat i mig självmordsdoser mer gånger än jag kan räkna utan att tveka en sekund och tror själv att det ända som gjort att jag inte fått andningsdeppression ännu är att jag blandat in ladd eller tjack som pumpar igång hjärtat.
har minne av att vakna efter en subutex överdos/krampanfall liggandes hemma på golvet ensam i min lgh i min egen spya och gick direkt till skafferiet och svalde över 100 benso blandat med andra droger i ett svep. att det bara skulle vara tristess känns lite långsökt. förstår själv att det är något inom mig som saknas eller dylikt. har vid ett av senare återfall skjutit heroin. där kändes det som jag gick över en gräns som ja hållit mig borta från under alla år, detta skrämmer mig

Har spelpaus redan. tyvär lätt att komma runt om man faktiskt vill spela.. även fimpat kranarnas nr flera gånger men det är för lätt att hitta om man väl bestämt sig tyvärr...

Ärligt? Detta är ett självdestruktivt beteende för att behandla ångest i form av oro, ängslan, vanmakt. När du är hög och spelar tänker du på annat än sådant som är tungt i ditt liv. Och det är därför du gör det om och om igen. Du behöver inte ens vara medveten om varför. Du behöver den flykten även om du vet att det blir surt efteråt. Du måste så klart göra upp med grundorsaken. Men vad det är vet ju inte jag. Du skriver ingenting om varför du hamnade snett från början. Börja leta där.

Ja absolut stämmer detta förmodligen. Det känns som en extremt lång historia att ens tänka tillbaks till hur det började. Mycket av det jag gått igenom har jag dock jobbat på när jag varit på behandlingshem osv. Tror definitivt att det har hjälpt mig att inte vara så arg som när jag var yngre.

Kan gå in lite i bakgrunden. Hela barndomen var jag utåtagerande och kände mig väldigt missförstådd. De flesta vänner jag hade i lågstadiet fick jag höra att dom inte fick umgås med mig pga jag hamnade i slagsmål. Ifrån eget perspektiv så gillade folk att trigga mig för dom ville få en reaktion så det i kombination med en ganska bråkig relation med min far tror jag sådde en stark ilska i mig. Kändes som att det var jag mot världen. När jag kom till puberteten vände jag mig till att bli mer introvert. Hade mardrömmar om att folk såg mig som ett freak med rädsla i ögonen.

Hade svårt att sova hela barndomen. Provade smutta från pappas spritskåp vid 11 års ålder och fortsatte göra de ganska löpande.
Efter detta runt 14 års ålder började man vara ute och festa med andra och livet kändes bättre ett tag. Sen av ren nyfikenhet provade jag droger, började röka med några kompisar. Där var det många som uteslöt mig igen från sin vänskapskrets (vilket jag kan förstå) men då hamnade man fast i den klicken som gjorde bus, tog droger och misskötte sig. Det hela eskalerade bara mer och mer tills jag fick ett LVU när jag var 16. Vid den tiden knaprade jag mängder av benso och hittade på massa dum skit. Under de året med LVU blev de bara värre. De återupplivade ilskan och våldet i mig. När jag kom ut därifrån hamnade jag i slagsmål hela tiden. Tog mer droger och gjorde tyngre brott.
2020-2021 var jag på hvb hem som jag lyckats hamna på istället för anstalt efter ett rån jag begått. De var där allt vände till något mer positivt. Jag var nykter ett helt år första gången sedan jag var 11 år. Livet har sett helt annorlunda ut sedan dess, annat ungänge. Jobbar, tränar osv.
Trots detta så har jag fof något som ligger o gnager. Kan inte själv lista ut riktigt vad det är men desto längre tid jag är ren desto mer övertygande blir demonen på axeln.

Kanske ångar att jag skriver dehär. Känner mig väldigt exponerad. Men å andra sidan så är jag ju desperat efter hjälp.

Tristessen var problemet för mig, betyder inte att det är problemet för dig.

Hoppas det löser sig för dig, önskar inte ens min värsta fiende den där soppan

Att identifiera rätt riktning för att hitta problemet är väldigt bra och viktigt. Sedan ska jag inte säga att det är lätt att lösa. Men det är starkt av dig att inte undvika det hela. Du behöver väl antagligen någon form av upprättelse eller försoning för att du hade det svårt i starten av livet. Det är aldrig ett barns fel att det går snett. Att du gjorde mycket dumt är inte ditt fel. Man behöver vuxna omkring sig som kan stötta, dra gränser och ge kärlek. Jag tror att du kan hitta det inom dig nu när du själv är vuxen. Och det säger jag därför att du trots allt har kommit en bra bit på vägen att få bättre ordning på ditt liv.