Svara
- Ämnesverktyg
- Visa första olästa
- Hitta inlägg efter datum
Är det något som triggar dig att ta piller inom en vecka före? Behandlar någon dig taskigt? Känner du igen en viss sorts känsla dagarna innan du tar piller?
Tänk på att dina tankar och känslor inte är du. Du måste inte reagera på dem. Erkänn att de finns, som fåglar i himlen du ser. Men du behöver inte göra något. Slappna av. Ta en kopp kaffe. Läs en bok. Titta på TV. Tvinga dig inte att ta piller. Ta bort ditt användarnamn på online casinot. Släng pillren. Sluta umgås med pillermänniskor.
Gå till vårdcentralen och be om psykologterapi. Säg att du har tvångstankar om att spela bort pengar på onlinecasino och ta piller som gör dig sjuk.
Tänk på att dina tankar och känslor inte är du. Du måste inte reagera på dem. Erkänn att de finns, som fåglar i himlen du ser. Men du behöver inte göra något. Slappna av. Ta en kopp kaffe. Läs en bok. Titta på TV. Tvinga dig inte att ta piller. Ta bort ditt användarnamn på online casinot. Släng pillren. Sluta umgås med pillermänniskor.
Gå till vårdcentralen och be om psykologterapi. Säg att du har tvångstankar om att spela bort pengar på onlinecasino och ta piller som gör dig sjuk.
Umgås aldrig med pillermänniskor vanligtvis, bortsett från om jag tar kontakt med gamla polare under påverkan men mitt umgänge idag tar inga droger förutom röka ibland men knappt ens de längre.
Tror största återfallsrisken främst är i min ensamhet när de bara är jag och mina tankar som du nämner.
Tror inte det är något yttre som brukar trigga mig, kanske vid enstaka tillfällen där det har varit stressigt. Men som du säger så börjar ofta tankarna kring drogerna eller speciellt känslan av att försvinna, slippa känna typ, bara stänga av min hjärna. Precis de jag känner på benson är det jag börjar tänka på.
Det börjar alltid med en tanke om de ruset och viljan att känna just så.
Trots att jag enkelt kan slå bort den tanken så återkommer den nästa dag, sen nästa dag osv, tills jag tillslut ger vika för mina tankar och agerar på dom.
När jag väl tagit beslutet att nu gör jag de så är det svårt att ändra mig. Då blir det oftast en kraftig rush under 2-3 veckor följt av 2-4 veckor av ren panikångest och andra utsättningssymptom beroende på hur hårt jag har kört.
När det väl är över så finns inget sug alls, bara avsmak och kan absolut inte tänka mig att någonsin stoppa i mig skiten igen..
Sen går tiden, jag ”glömmer” mer och mer de negativa och sakta börjar tankarna om känslan av drogen att komma tillbaka.
Det känns verkligen som man har en ängel och demon på axlarna som alltid fightas och tillslut så får alltid demonen överhanden..
Ska ha i åtanke det du skrev om tankar och känslor. Att höra av mig till vårdcentralen känns dock meningslöst, har gått den vägen förut och dom är helt ärligt värdelösa när de kommer till beroenden eller psykisk hälsa generellt. De enda jag får höra är ett tjat om att börja käka antidepp eller elvanse, varje gång. Jag funderar dock på att besöka något ställe. Känner att jag behöver stöd utifrån. Kanske testa 12-steg igen, eller gå till kyrkan trots att jag inte är religiös. Något måste de ju finnas som är bättre än läkare som försöker medicinera en missbrukare frisk
Tror största återfallsrisken främst är i min ensamhet när de bara är jag och mina tankar som du nämner.
Tror inte det är något yttre som brukar trigga mig, kanske vid enstaka tillfällen där det har varit stressigt. Men som du säger så börjar ofta tankarna kring drogerna eller speciellt känslan av att försvinna, slippa känna typ, bara stänga av min hjärna. Precis de jag känner på benson är det jag börjar tänka på.
Det börjar alltid med en tanke om de ruset och viljan att känna just så.
Trots att jag enkelt kan slå bort den tanken så återkommer den nästa dag, sen nästa dag osv, tills jag tillslut ger vika för mina tankar och agerar på dom.
När jag väl tagit beslutet att nu gör jag de så är det svårt att ändra mig. Då blir det oftast en kraftig rush under 2-3 veckor följt av 2-4 veckor av ren panikångest och andra utsättningssymptom beroende på hur hårt jag har kört.
När det väl är över så finns inget sug alls, bara avsmak och kan absolut inte tänka mig att någonsin stoppa i mig skiten igen..
Sen går tiden, jag ”glömmer” mer och mer de negativa och sakta börjar tankarna om känslan av drogen att komma tillbaka.
Det känns verkligen som man har en ängel och demon på axlarna som alltid fightas och tillslut så får alltid demonen överhanden..
Ska ha i åtanke det du skrev om tankar och känslor. Att höra av mig till vårdcentralen känns dock meningslöst, har gått den vägen förut och dom är helt ärligt värdelösa när de kommer till beroenden eller psykisk hälsa generellt. De enda jag får höra är ett tjat om att börja käka antidepp eller elvanse, varje gång. Jag funderar dock på att besöka något ställe. Känner att jag behöver stöd utifrån. Kanske testa 12-steg igen, eller gå till kyrkan trots att jag inte är religiös. Något måste de ju finnas som är bättre än läkare som försöker medicinera en missbrukare frisk
Citat:
Är det något som triggar dig att ta piller inom en vecka före? Behandlar någon dig taskigt? Känner du igen en viss sorts känsla dagarna innan du tar piller?
Tänk på att dina tankar och känslor inte är du. Du måste inte reagera på dem. Erkänn att de finns, som fåglar i himlen du ser. Men du behöver inte göra något. Slappna av. Ta en kopp kaffe. Läs en bok. Titta på TV. Tvinga dig inte att ta piller. Ta bort ditt användarnamn på online casinot. Släng pillren. Sluta umgås med pillermänniskor.
Gå till vårdcentralen och be om psykologterapi. Säg att du har tvångstankar om att spela bort pengar på onlinecasino och ta piller som gör dig sjuk.
Tänk på att dina tankar och känslor inte är du. Du måste inte reagera på dem. Erkänn att de finns, som fåglar i himlen du ser. Men du behöver inte göra något. Slappna av. Ta en kopp kaffe. Läs en bok. Titta på TV. Tvinga dig inte att ta piller. Ta bort ditt användarnamn på online casinot. Släng pillren. Sluta umgås med pillermänniskor.
Gå till vårdcentralen och be om psykologterapi. Säg att du har tvångstankar om att spela bort pengar på onlinecasino och ta piller som gör dig sjuk.
TS, låt knepiga tankar och känslor komma och gå som de vill, som fåglar på himmeln som man inte behöver bry sig om. Just det här med att du inte behöver oroa dig för vilka de är gör att du känner dig mer fri. Låt dem underhålla sig själva, du kan så att säga släppa greppet direkt du känner igen dem, typ som att det är en annan person i närheten som har dem och att det inte är speciellt intressant för dig.
Fantisera att du ska gå in i en affär och du får en plötslig tvångstanke om att du måste skrika att du är bög när du kommer in. Tänk då, Verkar ju vara en helt oanvändbar tanke, men OK, roa dig själv nu, tanken, när jag släpper greppet om dig, och istället fokuserar på den där biten hårdost och bröd jag ville köpa.
Just det, att erkänna för dig själv vad du tänker på, som när du tittar på fåglar på himlen och tänker, Jag ser de där fåglarna på himlen. Och du kan tänka det på ett stressfritt sätt utan att känna att du måste göra något.
Fantisera att du ska gå in i en affär och du får en plötslig tvångstanke om att du måste skrika att du är bög när du kommer in. Tänk då, Verkar ju vara en helt oanvändbar tanke, men OK, roa dig själv nu, tanken, när jag släpper greppet om dig, och istället fokuserar på den där biten hårdost och bröd jag ville köpa.
Just det, att erkänna för dig själv vad du tänker på, som när du tittar på fåglar på himlen och tänker, Jag ser de där fåglarna på himlen. Och du kan tänka det på ett stressfritt sätt utan att känna att du måste göra något.
Citat:
Hej.
skriver detta inlägg i ren desperation då jag inte vet vart ja ska vända mig.
Jag är idag 27 år gammal. missbrukat droger sedan 15 års ålder.
jag vart placerad på sis boenden i tonåren och lite senare när ja var runt 20 blev jag dömd till kontraktsvård i 2 år varav 1 år spendarades på behandlningshem.
5-6 år har nu gått sedan vistelsen på hvb och måste säga att det var ett underbart och hjläpfullt ställe och jag är sjukt tacksam för den möjligheten. mitt liv såg så mörkt ut innan detta och har sedan dess sett bättre ut rent ytligt åtminstone.
Jag har kunnat hålla mig ren i perioder och klarat av att hålla fast vid mina anställningar och ingen på mitt nuvarande jobb har någon som helst aning om detta. dom vet om historiken men inte hur det sett ut senaste åren.
i dagsläget (senaste åren) har jag ganska dagligen rökt gräs vilket ja inte sett som ett stort problem trots att det kan såklart vara en påverkande faktor till resterande problem.
största problemet är att jag knaprar i mig piller mellan åt. något ja för ett gäng år sedan gjorde mer dagligen men nu är det vanligtvis några månaders mellanrum mellan varje "återfall".
ännu värre är att nästa varje gång jag går på tabletterna igen blir det extremt illa och jag spelar bort stora summor pengar på onlinecasinon.
Det är som att så fort jag tagit den där första tabletten så tappar jag all kontroll och spårar ur totalt. jag blandar alla möjliga droger (opioder, benso,och uppåtgrejer allt på samma gång)
jag hatar den jag är när jag går på benson. Jag blir den vidrigaste männinskan jag känner, ljuger för folk, lånar pengar osv. jag gör och säger saker jag aldrig hade fått för mig annars och idag i nyktert tillstånd så är jag äcklad av mig själv.
Ändå faller jag alltid tillbaks.. det kan ta 1 månad, 3 månader, 6 månader men sällan mer än så.
för varje gång byggs mina skulder på som nu är uppe på mer än jag kan hantera så har efter allt slit med att undvika kronofogden nu även fått en betalningsanmärkning vilket försvårar ännu mer att kunna få ihop alla dyra skitlån till ett mer hanterbart. trots ett hyffsat välbetalt jobb så klarar jag mig nu inte längre.
Har fått så mycket hjälp av min familj som vill finnas där och även räddat mig ekonomiskt när det krisat men jag är trött på att belasta dom.
Efter alla gånger jag lovat att ändra på mig och inte kunnat hålla mitt ord så förtjänar jag inte deras hjälp och kommer inte längre låta det gå ut över familjen.
har gått på NA möten men aldrig kännt att jag passar in där.. ja vet inte vart jag ska vända mig. har redan gjort behandlingshem, psykolog på vuxenpsyk, bup (adhd) sedan 11 års ålder. socialtjänsten har försökt dom med.. vet inte längre vart ja ska vända mig.
Jag vet att om detta fortsätter kommer jag en vacker dag missta livet. Tanken av hur jag sårar min familj när dom ser mig som jag är när jag är påverkad dödar mig inifrån. jag har tidigare haft en stark ilska och hat mot alla runt mig, skyllde på skolan, systemet, alla andra. Idag hatar ja bara mig själv..
Jag har fortfarande en gnutta hopp kvar. mitt liv får inte sluta som en stor belastning för alla runtom mig. jag vet att många mer än jag har eller haft liknande problem och tagit sig ur det.. om du har några förslag till mig så lyssnar jag
skriver detta inlägg i ren desperation då jag inte vet vart ja ska vända mig.
Jag är idag 27 år gammal. missbrukat droger sedan 15 års ålder.
jag vart placerad på sis boenden i tonåren och lite senare när ja var runt 20 blev jag dömd till kontraktsvård i 2 år varav 1 år spendarades på behandlningshem.
5-6 år har nu gått sedan vistelsen på hvb och måste säga att det var ett underbart och hjläpfullt ställe och jag är sjukt tacksam för den möjligheten. mitt liv såg så mörkt ut innan detta och har sedan dess sett bättre ut rent ytligt åtminstone.
Jag har kunnat hålla mig ren i perioder och klarat av att hålla fast vid mina anställningar och ingen på mitt nuvarande jobb har någon som helst aning om detta. dom vet om historiken men inte hur det sett ut senaste åren.
i dagsläget (senaste åren) har jag ganska dagligen rökt gräs vilket ja inte sett som ett stort problem trots att det kan såklart vara en påverkande faktor till resterande problem.
största problemet är att jag knaprar i mig piller mellan åt. något ja för ett gäng år sedan gjorde mer dagligen men nu är det vanligtvis några månaders mellanrum mellan varje "återfall".
ännu värre är att nästa varje gång jag går på tabletterna igen blir det extremt illa och jag spelar bort stora summor pengar på onlinecasinon.
Det är som att så fort jag tagit den där första tabletten så tappar jag all kontroll och spårar ur totalt. jag blandar alla möjliga droger (opioder, benso,och uppåtgrejer allt på samma gång)
jag hatar den jag är när jag går på benson. Jag blir den vidrigaste männinskan jag känner, ljuger för folk, lånar pengar osv. jag gör och säger saker jag aldrig hade fått för mig annars och idag i nyktert tillstånd så är jag äcklad av mig själv.
Ändå faller jag alltid tillbaks.. det kan ta 1 månad, 3 månader, 6 månader men sällan mer än så.
för varje gång byggs mina skulder på som nu är uppe på mer än jag kan hantera så har efter allt slit med att undvika kronofogden nu även fått en betalningsanmärkning vilket försvårar ännu mer att kunna få ihop alla dyra skitlån till ett mer hanterbart. trots ett hyffsat välbetalt jobb så klarar jag mig nu inte längre.
Har fått så mycket hjälp av min familj som vill finnas där och även räddat mig ekonomiskt när det krisat men jag är trött på att belasta dom.
Efter alla gånger jag lovat att ändra på mig och inte kunnat hålla mitt ord så förtjänar jag inte deras hjälp och kommer inte längre låta det gå ut över familjen.
har gått på NA möten men aldrig kännt att jag passar in där.. ja vet inte vart jag ska vända mig. har redan gjort behandlingshem, psykolog på vuxenpsyk, bup (adhd) sedan 11 års ålder. socialtjänsten har försökt dom med.. vet inte längre vart ja ska vända mig.
Jag vet att om detta fortsätter kommer jag en vacker dag missta livet. Tanken av hur jag sårar min familj när dom ser mig som jag är när jag är påverkad dödar mig inifrån. jag har tidigare haft en stark ilska och hat mot alla runt mig, skyllde på skolan, systemet, alla andra. Idag hatar ja bara mig själv..
Jag har fortfarande en gnutta hopp kvar. mitt liv får inte sluta som en stor belastning för alla runtom mig. jag vet att många mer än jag har eller haft liknande problem och tagit sig ur det.. om du har några förslag till mig så lyssnar jag
Jag känner igen mig väldigt mycket i din berättelse.
Har gjort ett antal behandlingar, suttit inne, gått på öppenvård, gått på NA, gjort service, haft sponsor och jobbat i stegen.
Första gången jag satt på behandlings hem var 2003 eller 2004.
Jag vet dock inte hur det är att ha ett spelberoende, men jag inbillar mig att det är det jävligaste av allt.
Fyfan av spel kan man inte ta en överdos och slippa livet ett tag.
Jag tackar gud för att jag sluppit det iaf.
NA var inget för mig.
Jag ser inte ner på 12-stegs människor, som många som mig gör, det är bara inget för mig.
Jag tände av från opiater i vintras och piller nu under sommar/hösten.
Du vet väl lika väl som jag att det svåra är inte att sluta, det är att inte börja igen.
Det låter som en klyscha deluxe men för mig har drogerna slutat funka.
Jag känner ingenting av dom längre.
Det enda dom kan bidra med är att ta så mkt att jag slocknar.
Eufori, glädje, kickar och välmående var längesen jag kände på droger.
Jag har svikit allt och alla som går att svika.
För mig är det enda som funkar total avhållsamhet.
Inte ens en droppe alkohol.
Jag saknar inte drogerna men däremot så känner jag mig identitetslös.
Hela mitt liv sen tonåren har hadlat om droger och alkohol.
Och ju mer tiden går, desto mer syltar man in sig i en miljö där iallafall jag inte hör hemma.
Det är jävligt svårt att bryta med den "gemenskapen" som kommer med kriminalitet.
Precis som du så går jag in i besattheter när jag tar bort droger.
Oftast så blir det träningen som tar över men det får vara så.
Träning gör inte så man tar överdoser, ljuger, sviker, blir våldsam eller skuldsätter sig.
Vänta inte tills du slår i botten.
Har man den här genen så är kremationsugnen botten.
För mig vände det när jag träffade min livs kärlek.
Det gäller att hitta någon eller något som gör att hjärnan känner att den har hittat något som ger mer än beroendet.
Gör man inte det så kommer man gång på gång falla tillbaka.
Det rår man inte för, det är biologi och genetik.
Biologiskt är vi fortfarande på steppen.
Har hjärnan hittat något som lurar belöningssystemet till att beroendet är det bästa som finns så kommer man fortsätta med det, eller ta livet av sig när ångesten och skammen vinner över beroendet.
Försök att hitta DIN mening med DITT liv.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera