Vad har du satsat hårt på i livet som inte blev som du trodde?

Satsade måååånga år på en elitkarriär som fotbollspelare och nådde nästan ända fram, men med facit i hand ångrar jag det, kom inte hela vägen. Den tid jag investerade hade jag kunnat få bättre utväxling på.

Satsar hårdast på att mota livet i sin enklaste form.

Slutresultatet är fortfarande oklart.

Annars gjordes några försök med idrott. Men nånstans tänker jag att det inte är värt det att satsa hårt på något annat än sig själv. Eller en tjej...

Lite så jag tänker. Men ändå, nu slipper du undra åt andra hållet. Hur man än gör tycker jag helhjärtade försök är ändå beundransvärt och där och då betydde det något.

Kan du utveckla vad du menar med stresskadad?

Jag spenderade en gång månader med att lära mig sönderfallscheman för gammanuklider för mångmiljon projekt.

Det slutade med att vici/Nuvia rev upp mitt kontrakt för att slippa bråka med Elajo. Eller slutade.. Det är inte slut innan de r döda.

Egentligen utbildning. Slet så in åt helvete på den, men första jobbet jag fick efter examen hade inte det minsta relevans till det jag studerat och kontakten dit var enbart från ett sketet extrajobb jag en gång haft. Sen blev det ett par steg diagonalt uppåt. Har mer eller mindre alltid blivit headhuntad och har egentligen aldrig ens behövt visa upp att jag har en examen.

Att hjälpa andra. Att ställa upp för andra och att bry mig om andra.

För några år sedan blev jag bekant med en narkoman som jag då fick hjälp av genom att intervjua till ett skolarbete jag hade. Jag tror läraren blev väldigt berörd av den uppgift jag lämnade in som jag döpte till: Hon lever ännu, hon lever nu.
Jag skildrade under missbruk och efter det ur kvinnors situation och egentligen hade jag först tänkt att bara skriva om att vara medelålders men slumpen gjorde att jag mötte den här personen.

Skitsamma, min poäng är att den det var första gången i mitt liv någon erbjöd sig att hjälpa mig på riktigt. Att ta tag i saker, börja nysta, skaffa jurist.

Allt jag skulle klarat själv om jag fått ett uns tillbaka av all kraft jag gett vänner, släkt och familj förr i att ställa upp så fort jag behövdes. Givetvis har jag gjort samtal hit och dit för andra osv.

Jag tackade nej. Men jag tänkte på det. Inte ens de gånger jag varit upp i rätten har någon av nina anhöriga erbjidit sig att ens följa med som stöd i rättssalen. För man sket alltid i mig men tvingade mig att arbeta gratis i någon gigantisk kvinnofälla för dem. Man förväntade sig at jag alltid skulle passa upp på slla och att man aldrig skulle behöva göra något tillbaka förstnär det var akut såsom att flytta mina saker vid hemlöshet


Vilka jävla as mitt liv varit fyllt av.

Jag bara satt där och skakade på huvudet eftersom en främling med djupare problem att behöva reda upp själv, inte kan bli mitt ankare.

Men jag tänkte nog allt på hur ironiskt det var att ingen av mina närstående en enda gång i mott liv erbjudit mig hjälp. Min mammas smutskastning anser jag mer brottsligt än något annat och att hon slulle gett fan i att kasta sig på luren så fort hon hade skit att vräka ur sig överalllt i samhället. Det räknas inte som "hjälp". Sådant gör människor som försöker begrava andra.

En Mercedes 190. Reparationskostnaderna översteg med råge inköpspriset och då skruvade jag nästintill allt själv. Avgasvärdena blev aldrig bra trots byte av katalysator, olja, massor av delar i bränslesystemet och tändning osv.

I princip allt jag satsat på i livet har blivit mycket bättre än jag trodde. Förmodligen för jag satsade 100% eller mer. Jag förstod läraren som jag hade på mellanstadiet..som 40 år senare sa: jag trodde inte du skulle bli så här gammal. Ja det var första kommentaren han sa när jag berättade vem jag var när vi träffades helt random. I mitt tidiga liv var det som mina första 20 år var i fängelse. Men det var värt allt därefter!

Och jag kan känna mig själv i din text, fast från en svunnen tid.

Jag önskar att jag hade kunnat övertyga dig om att allt kommer att lösa sig. På ett eller annat sätt. Men till skillnad från vad du fått lära dig så krävs det ansträngningar av dig. Och dagens människor upplever ansträngningar... besvärande.

Men du fick ju ägna dig åt din passion, sånt har kanske inte ett monetärt värde men ett själsligt värde. De flesta av oss andra har nog själar som är betydligt fattigare än du....

Har inte sparat en enda krona genom livet.
Jag tänkte ut några saker när jag var 18(drygt 30år sen).
1- Att jag borde börja spara i aktier i branscherna cigarretter, snus, droger, alkohol, sex och inom krig.

Det hade räntat av sig ganska fint, förutom porrindustrin som dök som en sten när allt flyttade in på nätet.

Sen tänkte jag köpa stora lägenheter (4-5or) i Malmö, Göteborg och Stockholm, för att hyra ut samtliga men behålla ett rum för mig själv i varje lägenhet. Det hade gjort livet ganska enkelt de gånger som jag behövt besöka nån storstad under dessa år. Dessutom så hade även det räntat av sig väldigt bra.

Sen önskar jag att jag hade nöjt mig med 10% av allt godis som jag konsumerat genom åren. Det kommer troligen kosta mig 5år i slutändan.