Det är min bror. När han kommer på besök med familj låter han sitt barn, högstadiet har han börjat i, lillkillen får härja fritt och det slutar alltid med att något går sönder. Hittills har följande saker skadats eller helt sabbats av ungens framfart:
- Mikrovågsugn, Cylinda
- 2 krukor, Honungspalm, Ikea
- Skohorn sönderböjt
- Samlarfigur, 19 cm i plast (tuggad)
- Samlarfigur, 18 cm i plast (också tuggad)

- Lamineringsmaskin, A4-format, kan inte längre laminera
- Tv, 32 tum, LG
- Två fin assietter, Rörstrand
- Projektor, Epson (kapad sladd)
- Tv, 32 tum, Philips
- Tv, 55 tum, LG (någonting i systemet verkar vara ändrat)
- Gammal laptop, Toshiba (knappar bortslitna)
- Stationär PC, HP-skärm, (kommer inte ut på nätet längre)
- Bäddsoffa, Skaftö (knivad)
- Plus otaliga bestick som böjts sönder som vore ungen Uri Geller...
Jag gömmer saxarna och sprätten från syskrinet på ett bra ställe. En del av skadorna går förstås att åtgärda men ändå går jag med en klump i magen inför varje träff. Så ska det inte behöva vara. Min brors lilla son, eller inte så liten länge, har även dragit bort plastskyddet på en skärm jag ville ha kvar plasten på, men en sådan sak vill jag inte klandra ett barn för, ändå surnar jag. Högstadieåldern, skrev jag.
Jag vet inte hur jag ska hantera detta utan att göra min bror upprörd. Han kan bli uppröd. Hur berätta? Ska jag ställa in pga "sjukdom" nästa gång? Vi brukar titta på tv tillsammans varje lördag på breda underhållningsprogram.