Citat:
Man skickar väl ändå inte en räkning till sin egen bror? Förutom bäddsoffan och projektorn är det inga stora summor. Mest affektionsvärde på sakerna. Det är mer irriterande att han blir så där sjövild när jag vill titta på Förrädarna med min bror och barnets mor. Jag får sova på saken. 
Så ungen har en mor med sig också? Om din bror inte fattar att ditt hem inte är en demoleringszon för hans son att leva ut sin överskottenergi i, får de väl låta honom besöka en actionpark istället.
Har killen autism? Har själv släktingar med en autistisk son som har förstört mycket i vårt hem. Man lärde sig att avlägna saker som stod framme för han brukade ge sig på det mesta. Föräldrarna har aldrig ens lyft ett ögonbryn fast de sittter där och ser på. Han har t.o.m. vält ett antikt bord fullt med porslin och kristall. Ingen sade ett ljud och killen gick bara fram till nästa grej. Killen är rar men man får svårt koppla av.
Numera blir det inga fler besök utan ska vi ses blir det hemma hos någon familjen ifråga.
Citat:
Jag tror du har sabbat prylarna själv.
Det är min bror. När han kommer på besök med familj låter han sitt barn, högstadiet har han börjat i, lillkillen får härja fritt och det slutar alltid med att något går sönder. Hittills har följande saker skadats eller helt sabbats av ungens framfart:
Jag gömmer saxarna och sprätten från syskrinet på ett bra ställe. En del av skadorna går förstås att åtgärda men ändå går jag med en klump i magen inför varje träff. Så ska det inte behöva vara. Min brors lilla son, eller inte så liten länge, har även dragit bort plastskyddet på en skärm jag ville ha kvar plasten på, men en sådan sak vill jag inte klandra ett barn för, ändå surnar jag. Högstadieåldern, skrev jag.
Jag vet inte hur jag ska hantera detta utan att göra min bror upprörd. Han kan bli uppröd. Hur berätta? Ska jag ställa in pga "sjukdom" nästa gång? Vi brukar titta på tv tillsammans varje lördag på breda underhållningsprogram.
- Mikrovågsugn, Cylinda
- 2 krukor, Honungspalm, Ikea
- Skohorn sönderböjt
- Samlarfigur, 19 cm i plast (tuggad)
- Samlarfigur, 18 cm i plast (också tuggad)
- Lamineringsmaskin, A4-format, kan inte längre laminera
- Tv, 32 tum, LG
- Två fin assietter, Rörstrand
- Projektor, Epson (kapad sladd)
- Tv, 32 tum, Philips
- Tv, 55 tum, LG (någonting i systemet verkar vara ändrat)
- Gammal laptop, Toshiba (knappar bortslitna)
- Stationär PC, HP-skärm, (kommer inte ut på nätet längre)
- Bäddsoffa, Skaftö (knivad)
- Plus otaliga bestick som böjts sönder som vore ungen Uri Geller...
Jag gömmer saxarna och sprätten från syskrinet på ett bra ställe. En del av skadorna går förstås att åtgärda men ändå går jag med en klump i magen inför varje träff. Så ska det inte behöva vara. Min brors lilla son, eller inte så liten länge, har även dragit bort plastskyddet på en skärm jag ville ha kvar plasten på, men en sådan sak vill jag inte klandra ett barn för, ändå surnar jag. Högstadieåldern, skrev jag.
Jag vet inte hur jag ska hantera detta utan att göra min bror upprörd. Han kan bli uppröd. Hur berätta? Ska jag ställa in pga "sjukdom" nästa gång? Vi brukar titta på tv tillsammans varje lördag på breda underhållningsprogram.
(FB) Bärsärkagång hur länge då?
I annat fall har din brorson något gravt mentalt handikapp och borde låsas in någonstans.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera