Varför känns äldre stadsdelar ofta mer levande än nybyggda områden?

Därför att de är nya och inte har historia. Är du verkligen så dum?

Så det är bara att ett område har historia som gör det trevligt?

Har du någon slags skov som gör att först postar du mängder av underliga trådar om allt möjligt konstigt, utan att svara, och sen postar du ingenting, och sen postar du andra underliga frågor och svarar, utan att fatta?

Men ja, har det bott folk länge i ett område och gillat det så blir det trevligt.
Har det inte bott folk länge har det inte hunnit bli trevligt.
Är det otrevligt så är det otrevligt även om folk bott länge.

Har du någonsin varit i en stad? Eller utanför ditt hem?

Visst är det så. Kolla Hammarby sjöstad, Liljeholmskajen och liknande armhålor utan själ. Ett hemskt koncept som gör att fåntrattarna vallfärdar dit och de flesta andra åker stora cirklar runt det för att undvika.

Ett område blir inte automatiskt trevligt för att folk hunnit bo där några år. Kolla på valfritt ghetto från miljonprogrammet, det är tråkigare nu än det var från början.

Om folk bott där och gillat det, skrev jag.

Vad är poängen med din korkade tråd? Ja, ställen där folk bor och trivs blir trevliga, ställen där folk inte trivs blir otrevliga.
Och trots att idioter som du försökte bygga miljonprogrammen för att bli trevliga så blev de inte det, eftersom det kräver att folk är trevliga, och vill bidra till en trevlig miljö.
Det vill inte folk i miljonprogrammen.

Vad är svaret du söker? När du frågar varför äldre stadsdelar känns mer levande än nya? Att de inte gör det? Eller att de gör det för att folk bryr sig? Eller något annat? Något jag inte redan skrivit? Eller du tänkt på?
Vad är syftet med din tråd?

Därför att gamla bostadsområden inte byggdes kring privatbilismen. Bilar är i princip roten till allt ont inom 1900-talets stadsplanering.

Nej, det har med fint och fult och luft och grönt att göra. Här byggs nytt som ska smälta in i befintlig bebyggelse och trädgårdsområden med 2-våningshus där klausulen i hyreskontraktet är gröna fingrar. Och några kvarter bort byggs höghus så tätt att man måste bo högst upp för att få dagsljus.

Är det fint utomhus går folk ut och alla som är ute bidrar till trivseln från den som sitter på en bänk till den som går all in så långt kreativitet och kvarter tillåter. Får kvarteret kollektiv trivsel prunkar det på av sig själv.

Finns en ganska känd youtube-kanal som är ofta väldigt engagerad i denna typ av fråga. Not Just Bikes heter den och den fokuserar mest på allt vad cykling innebär, och då är stadsplanering ofta ett ganska stort fokus. Jag föreslår att du tar en titt där.

Det är ju knappast bara det som avgör. Utspridda punkthus ger mindre puls och inramning till gatorna. De saknar oftast skönhet, detaljer, färg och klassisk uppdelning mellan olika delar av fasaden. De ligger ofta intill dåliga parker samt fattas snirklande gator, och trevliga torg. Områden med utspridda sterila glashöghus från 70 talet känns inte mer levande än de byggda för 5 år sen.

Nya villaområden har alltid maximalt små tomter för maximal vinst. Sådant kan inte rättas till med åren.

Folk har bara lummiga trädgårdar, höga häckar och stora träd om de får plats med det. Först avstånd till gatan, sen uteplats, sen gräsplätt och sen beror grönskan mest på hur mycket tomt som är över.

Det är inte heller så att en tomt på 500 kvadratmeter ger 1 träd och att en tomt på 1500 kvadratmeter ger 3 träd. Även om huset blir något större med större tomt så innebär den 1500 kvadratmeter stora tomten snarare att det finns plats för 15 träd.