Varför känns äldre stadsdelar ofta mer levande än nybyggda områden?

Är det bara jag som tycker nyproduktion känns artificiellt och livlöst som kvarter och områden jämfört med gamla områden?

Varför är alla nybyggda lägenhetshus så tråkiga jämfört med många äldre byggnader?

Är det ens en fråga?

Naturligtvis är områden där folk bott i hundratals år trevligare än helt nybyggda platser där folk just flyttat in.

Ett område där folk har bott under längre tid får en atmosfär som bara kommer när folk flyttat dit, vuxit upp där, dött där.
Kort sagt, när det finns historia.

Du behöver skapa en tråd om detta?

Tycker personligen att nybyggda lägenhetshus ger en mer trivsam känsla än det glädjelösa otyget som byggdes under 60- och 70-talet.

Varför skulle det inte gå att bygga nytt som känns minst lika trevligt som gamla kvarter redan från början?

Äldre byggnader är åtminstone från före andra världskriget. 60-70talet är modernt kraffs.

Gamla kvarter har vuxit fram organiskt. Först bodde en person där. Sedan kom det några grannar. Sen gifte sig barnen och byggde hus intill. Man fick förhålla sig till hur marken såg ut, så husen byggdes på sluttningar eller intill stenblock och klippor. Byn växte, och blev tillslut en stad. Organiska saker uppfattas som mysiga.

Nya områden är planerade på kontor. Det viktiga är låg kostnad. Effektivitet. Räta vinklar, billiga material, folk ska transporteras fortast möjligt mellan a och b. Det är motsatsen till organiskt.

Självklart går det att imitera de äldre mysiga organiska platser som finns. I gamla stan i sthlm finns det ett antal kvarter som är extremt "mysiga", och ger en skön organisk känsla, med svängande gator och byggnader i olika typer, färger, material, och storlekar.

Det stavas kvadratmeterpris.

Nybyggda villaområden saknar ofta vettig grönska. Det har rullats ut gräsmattor och planterats små löjliga saker som om fem år kommer att se ut som en häck.
Motsvarande upplevelse finns även runt nybyggda flerbostadshus.

Jag tror att trafiklösningen med bilar och bussar gör att det känns sterilt och otrivsamt i nya kvarter.

Det lär ha funnits riktigt fula och tråkiga stadsdelar förr också som har rivits för länge sedan. Hor-Stina och Sumprunkar Anders bodde nog inte alltid så mysigt. Det lilla som är kvar av det förgångna behöver inte vara så de flesta levde.

Håller med dig.

Tre exempel på nybyggt område. Sterilt och opersonligt.

https://i.pinimg.com/originals/bf/18/1e/bf181e1566a51d0576cf60810bf9e338.png

https://wp.stockholmkonst.se/wp-content/uploads/2024/04/SSM_10024522_2-1024x683.jpg

https://i.pinimg.com/originals/c3/81/25/c3812567eff713a63e4579d97fcba92e.jpg


Exempel på en äldre stadsdel. Mysigt och inbjudande.

https://driftservice.blob.core.windows.net/cdn/OBJ24436_2123106805/S6QvZtvXM0OEHoKEXqdBVg.._hd

https://bcdn.se/cache/37157106_1280x0.jpg

Det är inte primärt byggnaderna som gör ett område levande utan läget. Gamla områden är som regel centrala områden. Och centrala områden är levande eftersom folk pendlar in dit från omgivande områden. Det finns många nybyggda hus i centrala lägen som är minst lika levande som gamla områden. Det tydligaste exemplet är väl Klarakvarteren i Stockholm, området består av tråkiga hus som byggdes på 60- och 70-talen, men det är antagligen det mest levande stadsområdet, i bemärkelsen människor som rör sig där, i hela Sverige.