Citat:
Ursprungligen postat av
5-Fatale
Yttrandefrihet handlar inte bara om rätten att säga sådant man själv tror andra tycker är obekvämt att höra. Den handlar också om att försvara andras rätt att uttrycka åsikter man själv avskyr.
Du lyfter fram USA som ett föredöme för yttrandefrihet. Visst de har ett starkare konstitutionellt skydd för yttrandefriheten än Sverige. Men du bortser från skillnaden mellan vad den amerikanska grundlagen garanterar och vad landets politiska ledning faktiskt gör.
Det är en avgörande skillnad mellan att staten inte straffar dig för att du uttrycker en åsikt och att staten aktivt försöker begränsa tillgången till information och "obekväma" perspektiv.
Det är inte bara staten som begränsar tillgången till information i USA itan också privata aktörer, tunga medieföretag eller ägare/ sponsorer till arenor osv, på ett sätt som inte hade skett på samma sätt i t ex Sverige, Frankrike eller Storbritannien. Köret kring Ed Sheeran och Macklemore är ett exempel. Macklemores uttalanden i Palestginafrågan var i sig knappast extrema eller långtgående,. men Robert Kraft som äger den arena där turnén skulle starta är en kraftigt pro-israelisk miljardär och han tvingade i stort sett Sheeran att hänga av Macklemore från turnén - varpå alla andra support acts också sade upp sig i sympatistrejk. Det hade knappast skett på det sättet i Sverige.
Ett annat exempel: när amerikansk nätverks-tv (de stora gamla bolagen: ABC, CBS och NBC) visar långfilmer gjorda för bio, så är det ofta i litet friserade versioner där vissa scener som anses känsliga har klippts ner inför tv-visningen, därför att man vill ha det "family friendly" och då gäller vissa normer, t ex inte för mycket exponerat naket hull, inga scener som skämtar med religiösa symboler osv. När svenska tv-kanaler, särskilt SVT och TV4,. visar långfilmer eller utländska tv-serier så gör man däremot aldrig några speciella klipp särskilt för tv, utan man visar dem så som de såg ut på bio eller som tv-serien var i original
Den här "europeiska" policyn innebär att man litar på att barn i skolåldern kan hantera även scener som ät "en bit utanför det vanliga" och som nog hade lett till PG-13 eller R på amerikansk bio. Om det skulle bli gränsfall så litar vi på att föräldrarna agerar med omdöme, det är tänket. Det är en bra modell tycker jag, och den ledde till att att under min uppväxt kunde eller råkade se en del filmer och annat som utmanade det vanliga eller helt enkelt berättade om besvärliga ämnen på ett vuxet sätt - filmer/tv-serier som inte hade kunnat visas i det skicket på vanlig amerikansk TV (utom möjligen riktigt sent på kvällen).
Många konservativa eller högerliberaler är ovilliga att diskutera censur från privata aktörer, eftersom det är en dogm för dem att de enda som verkligen strävar efter att censuera är statsmakten och vissa former av religion, t ex islam eller pingströrelsen.