Hur många gånger har man inte fått höra att vi har yttrandefrihet i Sverige? Att vi kan säga vad vi vill, kritisera makten, ifrågasätta politiker och medier. Det låter fint på papperet. I verkligheten ser det helt annat ut.
I Sverige blir folk anmälda för att ha sagt fel saker. Anmälda för hets mot folkgrupp. Anmälda för ofredande. Anmälda för förtal. Det som borde falla inom yttrandefriheten hamnar istället hos polisen. Och polisen jagar med ljus och lykta efter folk, se svensk polis närvarande på gatorna. Och även om man inte döms är skadan redan skedd – utredningar, mediedrev, sociala straff. Vem vågar säga vad de tycker när priset är att bli uthängd?
Kritisera politiker? Lycka till. Kritisera Israel? Lycka till. Kritisera judar? Lycka till. I praktiken finns det åsikter som är lagliga men som ändå leder till anmälningar, utredningar och repressalier. Det är inte yttrandefrihet – det är rädsla med fina ord.
Jämför med USA. Där har man ett grundlagsskydd som faktiskt betyder något. USA har en nära relation till Israel – ändå kan man kritisera Israel och judar där utan att staten kommer efter en och folk blir inte kallade för antisemiter. Man kan bli socialt kritiserad, visst, men myndigheterna jagar dig inte för vad du säger. I Sverige är det tvärtom: staten och medierna är snabba att peka ut den som går utanför ramen, och kritik mot Israel eller judar möts nästan omedelbart av anklagelser om antisemitism och drevet och uthängning sker omedelbart på sociala medier medan i USA ingen bryr sig.
Trump skäller media helt öppet, lycka till göra det i Sverige för att sen den politiken blir anglad för ”hot mot demokratin”. Alla dessa fina ord för att tysta ner folk att säga vad de tycker och tänker.
Sverige och svenskt samhälle är kontroll förklädd till demokrati.
Nu tog jag bara Israel och judar som ett av de hundra exempel för att ni ska förstå och inte som en enda orsak.
I Sverige blir folk anmälda för att ha sagt fel saker. Anmälda för hets mot folkgrupp. Anmälda för ofredande. Anmälda för förtal. Det som borde falla inom yttrandefriheten hamnar istället hos polisen. Och polisen jagar med ljus och lykta efter folk, se svensk polis närvarande på gatorna. Och även om man inte döms är skadan redan skedd – utredningar, mediedrev, sociala straff. Vem vågar säga vad de tycker när priset är att bli uthängd?
Kritisera politiker? Lycka till. Kritisera Israel? Lycka till. Kritisera judar? Lycka till. I praktiken finns det åsikter som är lagliga men som ändå leder till anmälningar, utredningar och repressalier. Det är inte yttrandefrihet – det är rädsla med fina ord.
Jämför med USA. Där har man ett grundlagsskydd som faktiskt betyder något. USA har en nära relation till Israel – ändå kan man kritisera Israel och judar där utan att staten kommer efter en och folk blir inte kallade för antisemiter. Man kan bli socialt kritiserad, visst, men myndigheterna jagar dig inte för vad du säger. I Sverige är det tvärtom: staten och medierna är snabba att peka ut den som går utanför ramen, och kritik mot Israel eller judar möts nästan omedelbart av anklagelser om antisemitism och drevet och uthängning sker omedelbart på sociala medier medan i USA ingen bryr sig.
Trump skäller media helt öppet, lycka till göra det i Sverige för att sen den politiken blir anglad för ”hot mot demokratin”. Alla dessa fina ord för att tysta ner folk att säga vad de tycker och tänker.
Sverige och svenskt samhälle är kontroll förklädd till demokrati.
Nu tog jag bara Israel och judar som ett av de hundra exempel för att ni ska förstå och inte som en enda orsak.