Expressen: ”Svenska fångarna: Får mat i hundskål”

Läs artikeln. Svenska fångar gråter ut för att de inte får lyxiga svenska fängelser och fina menyer, utan soppa till mat och ständig tillsyn. Och inte minst, de får bara äta med sked!

Fortsatta estniska samarbeten eller bryta helt? Ska Sverige ta efter kanske, eller är det inhumant?

https://www.expressen.se/nyheter/sverige/svenska-fangarna--far-mat-i-hundskal/

(FB) Svenska fångar i Estland gråter ut om missförhållanden, får mat i hundskål m.m.

Jag trodde att de fick sin mat ut skålar som hundarna använt innan dem men så är inte fallet.
Det är alltså skålar av metall?

Emaljkopp, en sked, hushållning med det man får, äkta lokalt tillverkad solyanka och fönster med galler. Det känns som ett fängelse för att det är ett fängelse. Jag kan tycka att den upplevelsen tjänar lite som en tankeställare.

Finns någon tråd om det sedan tidigare, men inte med din frågeställning. Hoppas mods låter din tråd leva.

Svaret är att vi borde banta ned kostnaden för fångvården ordentligt, plåtkantiner åt vi ur i lumpen utan att klaga. Ärtsoppan med fläsk var förbannat gott när man var hungrig, frusen och trött efter en dagsmarsch. Det var inte frivilligt, det tog ett år av ens liv men man lärde sig väldigt mycket där som man sällan eller aldrig lär sig i skolan. Tex. Nyckeln till överlevnad är samarbete även om man hatar varandra privat.

Haha ja det var en riktig fulskrivning av media.
Jag trodde också att fångar och hundar delade skålar.
Hör! hör! Hungern är den bästa kryddan!

Hade jag varit fånge hade jag skämts över att få bättre mat än skolbarn och de äldre som sitter på sina boenden.

Inte många ungdomar i dag som haft sin kompis stelfrusna fötter i sina armhåla.

De här fångarna gnäller för de serveras sin mat i plåtkantiner, för att det är soppa eller gryta varje dag.
Skicka ut dem på ett riktigt dagsverke så skulle de vara glada över soppan eller grytan. Det är ingen jävla hotellanläggning de är på, och de är där av en orsak de själva är skyldiga till.

Fånigt av media i Sverige att ta upp dessa klagomål. Det ska inte jämföras med svenska Kriminalvårdens status utöver vad svenka Kriminalvården redan har kontrollerat och bestämt. Jag läste igenom menyerna och såg fotografierna och bedömer att det är en fullgod tillvaro för svårt kriminella som har begått svåra brott i Sverige.

Lyxtillvaron för kriminella i svenska anstalter ska bli en historia.

Du har en felaktig bild av denna granskningen. För det huvudsakliga syftet med denna granskningen är inte att nödvändigtvis att förmedla att de svenska fångarna i Estland får dålig mat eller vistas i dåliga lokaler. Det denna granskningen handlar om är att svensk förvaltning i grund och botten bygger på likvärdighet och likhet inför lagen, samt offentlighetsprincipen. Men likt förbaskat har man skickat svenska fångar/medborgare till annat land med annan lagstiftning. Helt plötsligt har man gått från en öppenhet och offentlighetsprincip till en utrikessekretess där man inte kan kontrollera om avtalet länderna emellan efterföljs. Man kan ju inte ens kontrollera vilka intagna som placeras i Estland, eller vilka intagna Estland tackat nej till!?

Så det Expressen (och övriga medier) rapporterar kring är ju de enda rösterna som kan berätta hur detta projektet är/blivit i praktiken, hur avtalet följs och hur de intagnas situation är i stort. Det du gör är att stirra dig blind på frågor som vilken mat dom får. Det handlar alltså om så mycket mer än dessa konkreta och specifika exempel. Det är ju uttalanden i Expressen-artikeln som: "Vi behandlas som ett experiment" som sätter fingret på vad detta egentligen handlar om.

Ett jävla gnäll... "hundskål", nä det är ju helt vanliga skålar, eller så kallade djupa tallrikar i metall. Å skeden ersätter gaffel och kniv. Utanför Norden så är det fullt normalt att på anstalter minimera risken att fångar kommer åt vassa föremål och det gör man genom att ersätta porslin med metall. En kniv är vass, det är inte en sked, om en fånge försöker hugga ner en annan fånge med sked så lär vakterna hinna ingripa innan det blir några nämnvärda skador. En porslinsskål kan krossas och bilda vassa skärvor som sen kan användas för att hugga ner folk med.

Argumentet emot metallskålar, metalltoaletter och skedar är att det kostar mer. Men det kan det vara värt om det minskar risken för skador. Något som varje land själva kan ta ställning till vad som är bäst för deras behov.

När det kommer till faktiskt dåliga levnadsförhållanden på anstalter, då får man titta utanför Europa. Finns många länder där fångarna inte får mat alls, delar cell med 100 andra, där toaletten bara är en hink i hörnet och tortyr utdelas varje dag. De ska vara glada att det är Estland de hamnat i som ändå är ett civiliserat land med bra anstalter som respekterar värdighet och mänskliga rättigheter.

Sen är det etniskt Svenska fångar som hamnar där för att babbarna har fyllt upp de Svenska anstalterna. Där i ligger de verkliga problemen. Babbarna bör utvisas och sitta av straffet i hemlandet, eller motsvarande likvärdigt land, givetvis betalar vi för den vistelsen och skickar dit kontrollanter som verifierar att fångarna faktiskt sitter inlåsta på anstalt och inte löper fria.

De flesta som läst och sen kommenterar artikeln läser som jag har gjort och förstår att de i Sverige dömda inte vill avtjäna sina straff i andra länder än i Sverige och helst på svenska anstalter. I Sverige har det varit och är fortfarande betydligt bättre och bekvämare för de dömda. Artikeln fokuserar på det du bedömer som oviktigt, men den intervjuade och skribenten tar upp detta med maten som t. o. m. orsakat viktnedgång!

Det verkar inte som det är problem med offentlighetsprincipen eftersom Expressen kunnat besöka den estniska anstalten och tydligen kunnat tala med, men inte fotografera, de intagna. De intagna är besvikna över mycket och jämför med hur tillvaron skulle varit om de istället hade fått avtjäna straffet närmare sitt hem och sin familj. Om de nu har hem och familj i Sverige. Vi får inte veta om det är svenska eller utländska medborgare men får information om vilka brott de är dömda för. Jag misstänker att ett och annat svenskt rattfyllo kan tänka sig ett par månader i det estniska fängelset för att undgå en stor dos pinsam offentlighet.

De som artikeln redovisar har förhållandevis långa straff framför sig och behöver självklart medias stöd för att kunna påverka sin situation. Kanske t.o.m. korta av tiden ? Svensk kriminalvård har har tidigare erfarenhet av att både "ta hem" svenskar som är dömda för brott i andra länder och sända utlänningar till sina hemländers kriminalvård för brott som de begått i Sverige. Christina Schürrer har media inte skrivit något om och hon var definitivt emot att tvingas hem till Tyskland för att där hemma avtjäna livstidsstraffet som följde på de mord 2008 och mordförsöket hon dömdes för. Det enda man diskuterade då var väl om hur offentligt polisutredningen skulle vara. Men hon vill absolut avtjäna sitt straff i Sverige med tanke på hur hemskt det var i i tyska fängelser för fångarna.

Journalister får besöka och gör repotage om olika fångar i svenska fängelser. Det blir lite likt "hemma hos"-reportage när man i svenska kvällsmedia gör besök hos kvinnor och män som begått svåra brott. De dömda får tala fritt ur hjärtat och läsarna/tittarna får höra dem berätta om vad de sysslar med, hur de ser på sin brottslighet och lur de utvecklas. Man får nog söka i utländska media för att hitta liknande offentlighet om brott och brottslingar i andra länder.

Sällsynt är att dömda brottslingar för fram hur de upplever kriminalvårdens effekter på deras brottslighet. Ska de sluta våldta kvinnor för att de är dömda till fängelse? Ska de sluta begå sexuella övergrepp på barn för att de hamnar i fängelse? Ska de sluta råna, stjäla, bränna ... för att de tycker det är rättvist med straffen som drabbat dem? Ser de alls något samband mellan sanning och konsekvens? Vill de diskutera det? Eller är det maten och miljön för dem själva som är i deras fokus.

Tycker du kan börja med att läsa hela artikelserien, så kommer du förstå bättre.
https://www.expressen.se/nyheter/sverige/forsta-svenska-fangarna-har-landat-i-estland/
https://www.expressen.se/nyheter/sverige/estland-stoppade-majoriteten-av-svenska-fangar/
https://www.expressen.se/nyheter/sverige/bara-fyra-fangar-med-pa-forsta-planet-till-estland/
https://www.expressen.se/nyheter/sverige/har-ar-fangarna-som-sverige--ville-skicka-till-estland/
https://www.expressen.se/nyheter/sverige/kaoset-bakom--fangelsefiaskot/

Artikeln som tråden handlar om har ju inte kommit till av att Expressen fått besöka anstalten. För informationen i den artikeln bygger ju på uppgifter från anhöriga, som i sin tur fått informationen av sin närstående inne på anstalten. Det har ju också framkommit att de svenska intagna inte får prata med media. Att Expressen vid annat tillfälle fått besöka anstalten har ju ingenting med offentlighetsprincipen att göra, eftersom att besöket inte skett med stöd av den svenska offentlighetsprincipen - och heller inte genom Estlands motsvarighet till denna princip. Att Estland tillåter svensk media besöka anstalten (där estländarna själva kan sätta agendan och villkoren) är ju långt ifrån den offentlighetsprincip som tillåter alla och en var att ha saklig och objektiv insyn i svensk förvaltning genom att begära ut allmänna handlingar osv.

Exakt Haaaaag. Och det är just där diskussionen borde börja, inte sluta.

Frågan är inte om maten är god nog. Det är en medveten omramning som gör det möjligt att diskutera plåtskålar i stället för den betydligt obehagligare frågan: vad händer med svensk insyn när staten flyttar sin verksamhet utanför landets jurisdiktion?

Det här är inget nytt. I Haijbyaffären beskrev riksdagen ämbetsmännens ”servilitet inför kungahuset”. En besvärande historia skulle helst hanteras diskret, och kungahusets anseende vägde tungt.

I dag har objektet bytt namn. Nato, USA och kriget mot Ryssland. Serviliteten går numera på steroider och amfetamin. Från 1 januari 2026 har vi dessutom särskild sekretess för Natoinformation, där även uppgifter som kan försämra Sveriges möjlighet att delta i samarbetet kan skyddas.

Och så står vi här och diskuterar om fångarna äter ur metallskålar.

Det är nästan komiskt. Staten flyttar fångar över Östersjön, insynen stannar kvar vid Tallink-terminalen i Värtan och de intagna får inte tala med medierna.

Och som bonus riskerar vi att göra exakt det som kriminalvården säger sig vilja motverka: försämra förutsättningarna för återanpassning och därmed öka risken för återfall.

Men lugn. Plåtskålarna är tydligen det stora demokratiska problemet. Nej, detta får vi tydligen verkligen inte se komma.