När blev ”är du sur” en attack mot kvinnor?

Du har missuppfattat kvinnor. Läs och lär:

Om en kvinna tar upp ett allvarligt ämne och vill att du diskuterar denna sakfråga med henne. Och du istället börjar påtala den sinnesstämning du tror att hon har, som vore din tro "fakta". Och du på det sättet avviker från sakfrågan som hon vill diskutera med dig. Så är det en härskarteknik, du använder dig av. Där du helt enkelt smiter från sakfrågan och bagatelliserar det hon vill ha sagt i sakfrågan. Och det är detta som gör henne förbannad: att du inte tar sakfrågan på allvar. Hon är där för att diskutera sakfrågan med dig och förväntar sig att du ska kunna göra det med henne.

Fast nu smet ju inte Jimmie Åkesson från sakfrågan utan han följde upp suranklagelsen med att sakligt berätta varför det inte fanns någon anledning för den osympatiska surkärringen att vara sur. Och när hon säger så dumma saker som hon gör får hon ju räkna med att bli bagatelliserad. Inte Jimmie Åkessons fel att hon är en idiot som inte går att ta på allvar.

Sen hamnar du ju helt off topic. Förbannad kan hon bli men topic är ju att hon drar kvinnokortet. Ska man inte få säga till en person att den är sur bara för att det är en kvinna? Tydligen inte enligt Magdalena Andersson. Kvinnor ska tydligen, fortfarande 2026, ha specialbehandling.

Man ska inte säga till någon att den är sur, när man är i debatt. Det är en härskarteknik. Som historiskt främst har använts mot kvinnor.

Jag vet inte om det redan finns en tråd om detta. Mod får gärna sammanfoga i så fall.

Ända sedan Jimmie sa till Magda att hon ”alltid är sur” har jag inte kunnat släppa hur det här med feminism ibland verkar användas som ett kort så fort en kvinna får en kommentar man ogillar. Att Ebba Busch dessutom stöttade henne gjorde inte saken bättre.

Jag minns när Annie Lööf fick läsa upp kommentarer från nätet där folk bland annat diskuterade hennes trosor, och hon svarade något i stil med: varför pratar vi inte om Kristerssons och Åkessons kallingar? Då tänkte jag faktiskt att hon hade en poäng ur ett feministiskt perspektiv. Varför ska kvinnliga politikers underkläder överhuvudtaget diskuteras på ett sätt som männens inte gör? Fair enough. Det är en fullt rimlig invändning.

Men att direkt avfärda en enkel kommentar om att någon är ”sur” som en attack mot kvinnor har jag betydligt svårare att begripa. Å ena sidan vill man, helt rimligt, bli sedd och behandlad som en likvärdig människa. Å andra sidan riskerar hela idén att urholkas om varje negativ kommentar mot en kvinna ska tolkas genom hennes kön, även när samma typ av kommentar lika gärna hade kunnat riktas mot en man.

För mig blir det nästan motsägelsefullt. Om kvinnor och män ska behandlas som jämlikar måste det också finnas utrymme för att kritisera, reta och till och med vara osaklig mot en kvinnlig politiker utan att kvinnans kön automatiskt blir förklaringen. Annars riskerar feminismen att gå från ett argument för likabehandling till en sköld mot vanlig politisk pajkastning.

Jag har länge tyckt att väst ibland har en märkligt motsägelsefull syn på kön: vi ska helst låtsas som att kön inte spelar någon roll, samtidigt som kön plockas fram som den första förklaringen när någon behandlas på ett sätt man ogillar. Den här diskussionen gjorde knappast den motsägelsen mindre tydlig för mig.

Nu är det ju inte du som skriver regelboken.

Och om nu kvinnor inte tycker om att bli kallade för sura så får de väl försöka vara lite gladare då. Vad sägs om lite självrannsakan för en gångs skull? Det är fullt rimligt att kalla en surkärring för sur. Magdalena Andersson borde vara tacksam för att Tidö ändå lyckats städa upp mycket av den skit som vänstern ställde till med under sina år vid makten. Och att bli kallad sur ska man tåla som politker och statsministerkandidat. Jimmie Åkesson har blivit kallad betydligt värre saker av politiska motståndare i 16 års tid.