När blev ”är du sur” en attack mot kvinnor?

Fast just att placera folk i ett fack gjorde du ju mot mig men nu plötsligt är det jag som har fel. Du sa att jag var opartisk och att anledningen var att jag har problem med feministerna trots att detta kanske är första tråden av mig du någonsin läser. Jag tror att kanske 50% av mina trådar handlar om högerns politik, 49.5% om diverse ämnen och en 0.5% om kvinnorelaterade saker. Så ja, vill du inte placerad i ett fack ska du kanske inte göra det mot andra heller.

Samma här i Sverige. 2026 är det ingen flex längre att betala kvinnor skäliga löner det går att överleva på.

Anledningen till att jag skrev att du dömer orättvist, tänker oklart och verkar ha en beef med feminister är att jag, utifrån din posthistorik, har fått intrycket att du är så antifeministisk som man nu kan vara. På en skala från ett till tio skulle du vara en elva.

Det fick mig att förstå att du kanske inte var genuin med den här tråden, och att du antingen har eller låtsas ha ett stort ogillande mot feminister. Du påstår också att du är muslim, men kan inte ens applicera islams moral och värderingar i en diskussion som denna.

Ja, ärligt talat får jag en oärlig vibe av dig. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, men något stämmer inte med den karaktär som du visar upp på det här kontot.

Mycket bra fråga. Jag brukar fråga manliga kollegor/bekanta/släktingar samma fråga när jag tröttnat på gnällandet. Är jag en manshatare då?

Snälla, ge oss Göran Persson tillbaka. Allt är förlåtet.

Mitt modersmål är arabiska. Nu sa ju Jimmie inte att hon ”ser sur ut”, utan frågade varför hon alltid är sur. Det är en ganska enorm skillnad, om du frågar mig.

Man kan debattera, vara bestämd och tycka exakt vad man vill utan att för den sakens skull se så jäkla arg och röd ut hela tiden. Varför ser Ulf till exempel inte ut så? Han är väl knappast en sämre eller mindre bestämd ledare bara för att han inte ser arg ut hela tiden?

Det är därför jag har svårt att förstå argumentet att just kommentaren skulle ha något med hennes kön att göra. Om tanken är att en kvinnlig politiker behöver uppfattas som extra bestämd och hård för att tas på allvar och att hennes arga eller strama framtoning därför ska betraktas som något positivt, då tycker jag nästan att resonemanget blir ännu märkligare.

Varken Trump eller Putin går exempelvis runt med samma typ av ansiktsuttryck hela tiden, trots att knappast någon skulle beskriva dem som försiktiga eller rädda för att framstå som hårda.

Så för mig återstår fortfarande samma fråga: varför ska hennes kön överhuvudtaget in i diskussionen?

Montaigne påpekade i Essäer att människors omdömen inte är annat än skiftande intryck, och att människan inte kan närma sig sanningen förrän hon lyckas frigöra sig från sina egna begär och böjelser.

Så länge hon är fånge i sina känslor är hennes syn på saker och ting inte mycket mer än ett eko av hennes egna inre konflikter.

Det är som om hela världen blir en scen där hennes begär och känslor strider mot varandra, snarare än fakta.

Och därifrån uppstår en obehaglig fråga: Kan människan någonsin se något sådant det verkligen är, när hon samtidigt är dömd att älska eller hata?

Är vi kanske dömda att leva i en värld av föreställningar, där vi inte ser saker som de är, utan så som ljuset från våra egna hjärtan får dem att framstå?

Och innan du, Ms Kleiner, nickar instämmande, eller avfärdar allt detta som nonsens, glöm inte den lilla ironin: din förståelse av just de här raderna är inte heller undantagen. Du läser dem genom ditt förflutna, dina erfarenheter, sympatier, antipatier, övertygelser och fördomar. Det du tror att texten säger kan därför säga minst lika mycket om dig som om texten.

Och komma från Arabien också . Jag har bott hela mitt liv utan att höra en enda arab säga att de kommer från ”Arabien” 😂 Men visst… du kanske är den första. Man lär sig något nytt varje dag. 😏

Magdalena Andersson ställde upp i en partiledardebatt inför valet. En annan medlem länkade till hela debatten och uppgav timestamp för när Jimmy trampade i klaveret. Se det.

Magdalena Andersson kritiserade högerns ekonomipolitik och radade upp en radda åtgärder som högern gjort som försämrat läget för svensk ekonomi och svensk konsumtion.

Varpå Jimmy Åkesson inledde sitt lilla försvar med "Varför är du så sur hela tiden?"

Kan du motivera för mig hur den frågan var relevant för det de debatterade? Förklara för mig varför den frågan var motiverad som om jag vore 5 år gammal. Förklara också gärna för mig vad den typen av frågor/uttalanden överhuvudtaget har att göra i en svensk partiledardebatt. Förklara också gärna för mig varför manliga politiker aldrig får den typen av frågor, varken historiskt eller i nutid.

Sen ska du nog inte jämföra svensk politik med politiken i det landet du kommer från. Det blir lite som att jämföra en McLaren med en trasig sparkcykel.

Är det såhär kvinnor i ditt hemland blir bemötta när de begär lika rättigheter och möjligheter? Eller bara ifrågasätter normer och diskrimineringen mot dem?

Åhhh små gummorna frigör er från era känslor och begär, endast då kan ni bli fria....... Blah blah blah

Som komplettering till min förra kommentar, Kleiner, säger jag detta: Det är extremt märkligt för mig hur du får det att framstå som att jag får 11/10 i att vara antifeminist och kvinnohatare, när varken kvinnor eller feminism i själva verket är särskilt viktiga ämnen i mitt liv.

Ja, jag kanske inte är världens ödmjukaste människa. Jag kanske till och med tycker att det inte finns en lika bra filosof på jorden som jag just nu. Men att jag skulle ha något särskilt problem med kvinnor eller feminister känns faktiskt väldigt bisarrt. Jag upplever tyvärr inte ens kvinnor eller feminister som en tillräckligt stark motståndare för att ägna särskilt mycket energi åt dem.

Men visst: eftersom du ändå verkar ha läst mina inlägg får du gärna plocka fram ett enda inlägg där du tycker att det framgår att jag har problem med kvinnor eller feminister. Jag säger redan nu att även om du hittar något så har du förstås läst det genom DINA glasögon precis som jag läser saker (t.ex Jimmies uttalande) genom mina. Men jag ger dig en chans ändå.

Haha, återigen: människors kön har ingenting med det här att göra. Det jag skrev ovan gäller människor generellt. Om de råkar vara kvinnor eller män har tyvärr absolut ingen betydelse i min värld.

Jag kan dra en liten anekdot. En gång pratade jag med en mörkhyad kvinna som visade sig vara chef på ett ställe. Hon log ett par gånger under samtalet, och det visade sig sedan att hon tyckte att det var lite ”roligt” att jag pratade så bra svenska. Det hade hon helt enkelt inte förväntat sig.

Jag däremot tänkte inte en enda sekund på att hon var kvinna, mörkhyad, pratade svenska på modersmålsnivå eller, för den delen, var chef på stället. För mig var hon bara personen jag pratade med.

Hon och jag hade helt enkelt olika förväntningar på varandra, eller olika fördomar, om man nu vill kalla det så.

Det har allt med kön att göra. Att du inte är tillräckligt påläst gällande bakgrund och historia kring detta får stå för dig.

?

Vet inte riktigt vad du menar med resten. Men hon var kanske adopterad. Och överlag tror jag de flesta svenskar har låga förväntningar på arabiska män vid detta laget. Herregud, arabiska killar och män som lyckas med nåt så basic som att skaffa sig en universitetsutbildning eller skaffa sig ett jobb istället för att bli kriminella lyfts ju fram som solskenshistorier. Det är fan beklämmande.