Kommer framtidens historiker veta mer om de bildade eller obildade?

Haha!

Forskare hittar en av XHamsters backupservrar som en förmögen person med ”goda avsikter” sprängt in i en undervattensbunker i Lake Michigan.

Det kan bli vår tids motsvarighet till skogsporren: framtidens forskare hittar en server full av amatörpornografi från början av 2000-talet och inser plötsligt att de har dessutom hittat en ny sport.

”På den tiden visste man väldigt lite om helheten och grunden för den forskning som predikades då baserades uteslutande på vad man rent fysiskt kunde se och ta på.
Här ser vi hur Homo sapiens under 20-talet använda sig av en så kallad mobiltelefon. I den laddade dom ner appar från molnet och…”

Hade gett allt för att se detta live i framtiden
Kan någon starta en humorkanal med detta tema. Tack o skratt.

Haha, exakt! Och någon stackars framtida doktorand sitter där i ett stökigt rymdskepp, fjärrscannar Tellus, och försöker förstå varför Homo sapiens konsekvent kallade en fysisk serverpark för ”molnet”.

Jag vill läsa avhandlingen The Cloud: A Religious Concept or Early 21st Century Misunderstanding?

Edit: Det jag framförallt hade velat se är när den framtida forskaren börjar läsa vår tids framtidsförutsägelser. Där tror jag att det hade blivit en del skratt på forskningsinstitutionerna.

Här lite mer om de ryska näverbreven:
https://slav.su.se/sprakbitar/el_nav.html

"I Skandinavien skrev man med runskrift på träpinnar, men i Ryssland använde man sig av näver som skrivmaterial. Man har funnit över 1000 sådana näverbrev, varav de äldsta är från 1000-talet och de yngsta från 1400-talet.

Långt över 90% av dessa brev har hittats i staden Novgorod, som ligger knappt 20 mil sydöst om Sankt Petersburg. Den stora koncentrationen av näverbrev just hit beror nog inte på att de medeltida novgorodborna var mer litterata än andra ryssar utan på att staden är byggd på ett sumpigt område vid floden Volchov, och organiskt material bevaras mycket väl i den blöta jorden. Därför är staden ett formligt eldorado för arkeologer. Det första näverbrevet hittades 1951 och väckte stor sensation.

Breven handlar om allt från varubeställningar till högförräderi. Brevskrivare och adressater är nästan alltid vanliga enkla människor. Deras korta meddelanden till varandra är som fyrstickor som lyser upp en liten bit av det förgångnas mörker. Så här skriver en förskjuten hustru till sin bror i slutet av 1100-talet: "Från Gostiata till Vasilij. Det som min far gav mig och släkten sköt till, det behåller han. Nu tar han sig en ny hustru, men mig vill han inte ge någonting. Han har jagat bort mig, och tar annan till hustru. Kom hit är du snäll!" Den olyckliga Gostiata drivs från sitt hem och berövas dessutom sin hemgift, som hon har lagstadgad rätt till."

Otroligt häftigt. Det blir så mänskligt, och jag blir faktiskt berörd av exempelvis:

”Från Boris till Nastasia. När det här brevet kommer fram, så skicka mig en man på en häst, för att jag har mycket att göra här. Och skicka skjortan, jag glömde skjortan.”

Och senare:

”Hälsning från Nastasia till mina bröder. Min Boris finns inte längre bland de levande. Hur ska ni, mina herrar, nu ta hand om mig och mina barn?”

Det är något med det där fullständigt triviala i ”jag glömde skjortan” som gör det så levande. Plötsligt känns en människa som levde för 700 år sedan väldigt nära.

Och uppskattningen om att det kan finnas ytterligare 20 000 brev gör mig väldigt glad.

Jag sökte efter fler exempel och fann bland annat Onfim, ett barn i medeltida Novgorod, som använde näver för att öva på alfabetet och samtidigt ritade bilder, kanske av sig själv. Jag tycker att det ser ut som en något besvärlig situation. Här är någon slags Windows-Paint-rendering av hur det såg ut.

Jag är väldigt glad att du uppmärksammade detta. Tack!

Påståendet att historiker saknar intresse för vanligt folk har inte stämt sedan 50-talet. Vidare kan jag tipsa om att googla vad "berått mod" betyder innan du använder det utrycket i framtiden.

Det är en bra poäng att historiker har studerat vanligt folk långt tidigare, men jag påstår faktiskt inte att detta är ett nytt fenomen.

Min tanke handlar framför allt om den framtida historikern och de förutsättningar som kommer att finnas då. När den framtiden äger rum har jag medvetet lämnat öppet, just för att inte hänga upp diskussionen på den aspekten. Beroende på vilket tidsperspektiv vi föreställer oss kan sjuttio år dessutom vara en ganska kort period i sammanhanget.

Och tack för påpekandet om ”berått mod”. Där använde jag uttrycket fel.