Kommer framtidens historiker veta mer om de bildade eller obildade?

Vid det här laget litar jag på dig och filmens relevans

Det är ett okej exempel i relation till vår diskussion.

Men det gäller egentligen all egoism och dess underliggande orsaker.

På ett ännu djupare plan är det snarare ignorans och oförståelse som är ”boven”.

Det vi kallar ”godhet” och ”ondska” befinner sig, om man går ett steg upp i orsakssambandet, på ettt längre stratum än ignorans och förståelse.

För vi kan falla offer för både ondska och godhet. Vi kan begå onda handlingar i godhetens namn, likväl som vi kan begå goda handlingar trots våra onda avsikter, om vi är ignoranta.

Upprättelse är möjlig. Transcendens är möjlig.

Ja, då blir ignorans och förståelse snarare underliggande orsaker till det vi längre fram kommer att kalla gott och ont. Samma okunskap kan alltså ge upphov till båda, vilket åtminstone gör saken lite mer besvärlig än att bara dela upp världen i två högar.

Och ja, när förståelsen förändras, borde även människan kunna överskrida det som tidigare har format hennes handlingar.

Ska erkänna genast att jag inte orkat läsa er diskussion. Men trådens fråga påminner mig om något jag läste om att man hittat mängder av brev, anteckningar, listor, klotter osv från vanligt folk i någon del av Ryssland från medeltiden typ. De hade tydligen hög grad av skrivkunnighet och mycket näver och skrev flitigt om högt och låg. Sånt ger en ovanlig inblick i vanligt folks liv, och jag håller med TS om att framtidens historiker har ett enormt sånt material om oss.

Framtidens historiker kommer att få veta mest om det som bevarats bäst.
Ibland är det slumpen eller förhållandena som avgör men jag misstänker att det finns folk med pengar som gärna betalar för att lämna efter något som som smeker deras egon… eller av ”vetenskapligt syfte”.

Det kommer att finnas väldigt mycket att gräva i, ja, men kanske inte lika mycket som somliga tror. Det sägs ibland att det som hamnar en gång på nätet, sedan alltid är kvar på nätet, men det är helt enkelt inte sant. Nätet och "molnet" består ju egentligen av en massa fysiska servrar, och det som finns på dessa kan försvinna med dessa på samma sätt som ouppbackade bilder på en trasig mobil eller dator. Skrev själv rätt mycket på en chatt (VCW) för rätt många år sen, som sen las ner, och idag är det bara väldigt lite av detta som iaf jag lyckas spåra med t ex sånt som Wayback Machine. Hur mycket av t ex allt på Flashback finns uppbackat utanför Flashback OM Flashback skulle konka (Gud förbjude!)?

En annan sak är att den ofantliga mängd information som ändå finns kan vara svår att organisera och hitta i. Det kommer att krävas kompetenta forskare med avancerade hjälpmedel för att få en bild av hur folk egentligen tänkte ute i stugorna t ex tjugo år tidigare.

Vore spännande att få bevittna hur framtiden studerar filmmaterial från 2020-talet.
”Idag ska klassen få se hur en ganska vanlig parningsritual gick till under den tidsera då vi var Homo sapiens.”

Lite fakta från välrenommerade PEW research center om hur mycket som faktiskt försvinner från internet:

When Online Content Disappears
38% of webpages that existed in 2013 are no longer accessible a decade later

https://www.pewresearch.org/data-labs/2024/05/17/when-online-content-disappears/

Om du inte är någon betydelsefull så lär den dokumentation du lämnar efter dig bemötas av en gäspning innan det förpassas till tippen. Det är inte så att bara för att man lämnar efter sig massa dokumentation att det kommer sparas.

Dessutom är det ju inte så att det bara kommer an på vad personen själv lämnar efter sig. En person som lämnar avtryck brukar även bli omnämnd så att själv inte lämna efter sig så mycket betyder inte att det blir lite dokumentation för den sakens skull. En mr nobody kommer antagligen inte ånjuta den hjälpen med att bli dokumenterad.

Fast framtidens arkeologer kommer ju att ha ganska många serverhallar att gå igenom – sådana som den viktorianske gubben aldrig hamnade i. Där kan kanske både du och jag, liksom vilken annan ”Mr Nobody” som helst, ligga och skvalpa bland miljarder andra människors digitala efterlämningar i en avlägsen framtid.

Det är lite det som är min poäng: förutsättningarna för vad som över huvud taget kan bevaras har förändrats ganska radikalt.

Jag älskar sådant. Just skrivkunnigheten som du nämner är ju ett slags paradigmskifte för vad vi kan veta om vanligt folk.

Jag har själv jobbat i arkiv där vi scannade in historiskt material för att bygga digitala databaser. Det var ofta en utmaning att hinna tyda skrivstilen, men det var fantastiskt att se vad som faktiskt fanns bevarat från 1800-talet. Mycket kom från kyrkan, men även vanliga människors historier och öden fanns där. Jag ska inte gå in på alla exempel, men jag minns bland annat en man som berättade om när han varit i Kina och vad han hade sett där. Otroligt häftigt.

Min poäng var alltså inte att vanliga människors berättelser saknas, utan hur mycket mindre vi känner till av dem jämfört med berättelserna från högre samhällsskikt.

Spännande exempel hur som helst. Ska läsa på om Novgorods näverbokstäver – tack!

Jag tror att ni båda har rätt i era invändningar. Det är lätt att överskatta hur mycket av ”Internet” som faktiskt kommer att bevaras, och det som överlever är förstås beroende av både slump, förhållanden och vilka resurser som läggs på bevarande. Det som bevaras bäst behöver dessutom inte vara det som var mest representativt för sin samtid.

Samtidigt finns det idag över 11 000 datacenter runt om i världen, och nya servrar tillverkas och sätts i drift hela tiden. Så även om en enorm mängd digitalt material försvinner, tror jag och hoppas att en närmast ofattbar mängd vardaglig dokumentation kommer att överleva någonstans.

Det är också här jag tycker att vår tid skiljer sig från tidigare epoker. Den viktorianske gubben som bar säckar med säd behövde i praktiken någon som ansåg hans liv värt att dokumentera. Idag kan vem som helst råka lämna efter sig en digital ocean av material utan att någon på sin tid tyckte att det var särskilt viktigt.