En borgare född 1926 hade det så roligt

Vi som lever nu har senaste decennierna upplevt regeringar av olika färg. Men tänk en som föddes 1926 i en borgerlig familj. 1932 tillträdde sossarna. Då var denne fiktive person sex år, och hade rimligen inga minnen av de borgerliga regeringarna före 1932.
När vår fiktive borgare, vi kan kalla henne Gunborg, vanligt flicknamn 1926, växte upp var det sosseregeringar val efter val. När Gunborg fyllde 50 år 1976 fick hon äntligen uppleva ett skifte på makten. Men sex år senare återkom Palme. Sen en parentes med Bildt. Sen Carlsson och dryge Persson massa år. Lever Gunborg ännu, 100 år i år, fick hon en ny smäll i söndags.

Varför skriver jag detta? Jo för att jag funderar hur fan Gunborg och halva svenska folket stod ut i 44 år med sossar, höga skatter, förslag om löntagarfonder mm.

Bortser du helt ifrån att Sverige under de där 50 åren utvecklades från ett av Europas fattigaste länder till ett av de rikaste?

Det var inte tack vare S. De har bara lekt med andras pengar. Sverige var oskadda ur kriget och hade enormt försprång.
Hade vi under dessa 44 år haft åtminstone 22 år med borgerliga regeringar hade Sverige haft ett mycket bättre läge på sjuttiotalet. Sossepolitiken skadade mycket genom slöseri av skattepengar, inflation och ett kostnadsläge i näringslivet som blev högre och högre. Sverige blev omsprunget av andra länder.

Har du en källa på att det hade blivit så? Eller är det bara vad du fantiserar om?

Och det bär ju tilläggas i sammanhanget att välståndet skapades inte av sossarna utan av företagarna och företagen.

Exakt. Näringslivet hade också ett ständigt hot över sig. Arbetarrörelsens sk efterkrigsprogram föreskrev socialiseringar. Finansminister Wigforss (S) var tämligen röd, och gamle Marcus Wallenberg gillade inte honom. Sedan tillkom ständigt ökade pålagor, bolagsskatter mm. Och sen löntagarfonderna, som i sin första version hade inneburit socialisering av hela näringslivet, med pengar som företagen först betalat till facket!
Sen nyktrade S lite och började inse att skatterna behövde sänkas.

Åter till Gunborg. Vi ponerar att hon utbildade sig till tandläkare eller läroverksadjunkt. Hela livet har hon betalt höga skatter som politiker ofta slösat bort på bistånd till kommunistländer. Villan har haft höga fastighetsskatter. Förmögenhetsskatt. När hon på åttiotalet ärvde sina föräldrar gick en massa i skatt.
Gunborgs generation är berömvärd. Dock inte de som är hennes jämnåriga och röstat vänster.

De ordnade åtminstone så det byggdes flera riktigt snygga och bra jaktplan och lugnade ner sig att inte följa efter Frankrike och ordna egna (neutrala) kärnvapen.

Uppväxt i borgerlig familj så jag killgissar att Gunborg inte bodde nära Harsprånget eller någon annan del av våra stora älvar som byggdes ut?

En rejält rutten sak som S genom förde var att i slutet av 1960-talet avskaffa småbondestöd. Våra grannländer gjorde inte så och har en lite mer levande landsbygd fortsatt.

P g a LO var sossarna rejält fixerade vid fabriker med tunga jobb istället.

Socialdemokraterna är fackets politiska gren och du glömmer alla de tunga byggjobben som utfördes för att rusta Sveriges bostads-bestånd som mest bestod av fattig-kvarter utan vatten och el.

Du tror väl inte på riktigt att Sverige hade haft sin välfärd de senaste 60 åren om man inte byggt ut älvarna för el-energin som krävdes för och lyfta upp Sverige ur fattigdomen?

På 50-talet var skatterna på 15 %.

Sverige hade också normal politik.

1970 kom vänstersvängen och började balla ur på riktigt.

Socialism har jag aldrig gillat, jag tror bara en tom idiot kan göra det som gillar att bli ledd
och inte kan tänka själv. En person med en hjärna vill göra vad den vill, inte känna att den tillhör
ett kollektiv av politiskt korrekta åsikter.

Men i övrigt så var Sverige jävligt jävligt välfungerande och behagligt att bo i. Man hade normala värderingar väldigt väldigt länge och saker och ting var normalt. Och som sagt skatterna var mycket längre i många decennier när Gunborg levde.

Se hur mycket Sverige ballade ur när den extrema pkismen kom på 70-talet, mångkulturalismen, de höga skatterna, alla samhällsproblem, woketeorier, massmedias fullkomliga kontroll över media.

Det skapade snabbt spysmak i munnen och motstånd. Eller ja relativt snabbt motstånd, de flesta är väldigt dumma i knoppen i detta landet tyvärr.

.
.
.

Det bör påpekas att det finns många andra länder än Sverige som också haft en kraftig välståndsutveckling. Tyskland är väl det bästa exemplet. Och Tyskland låg i ruiner efter WW2! Andra exempel är Schweiz, USA, Japan, Australien och Singapore. Det visar att ett långvarigt socialdemokratiskt styre inte är en nödvändig förutsättning för att bygga högt välstånd.

Tyskland låg i ruiner och Sovjetunionen hämtade som krigsbyte hem gammal produktionsutrustning. Västtyskland blev tvungna att köpa nytt och där stod då plötsligt östsidan med gammal omodern produktionsapparat. Så kan det gå med krigsbyten.

Tillbaks till Sverige. Glöm inte att i sosseriets tänkesätt ingick en expansion av den ofantliga sektorn. Fanns och finns många högavlönade poster där de borgerligt sinnade kan få anställning och hyfsade löner. Skatterna var visserligen höga på 70-talet men avdragmöjligheterna var också mycket stora. Räntor var fullt avdragsmöjliga, pensionsförsäkringar upp till två basbelopp och jag vill minnas kapitalförsäkringar också upp till ett visst belopp. Resor från/till jobbet nästan helt avdragsgillt o.s.v. Räknade man ihop detta med skatteinbetalningarna så blev inte den totala skatten svindlande hög.

Det var på så sätt de gammeldags borgerliga kunde hållas i schack under en lång period. Kritiken mot den ofantliga sektorn är nu mera helt utdöd på den högra sidan till skillnad mot 70-talet. Sosseriet vann ett par decennier på detta sätt. De borgerliga blev mer och mer lönemässigt beroende av sosseriet. Storstadsborgarna, de som styr debatten inom högersidan, är dessutom indirekt så beroende av skattemedel så att de inte vågar ändra radikalt i den ordningen. Privata tandläkare och läkare är ex. bara privata på pappret och det gäller också många andra s.k privata företag.

Tyvärr fick inte Tidö gå vidare i sina planer men det sändes i vart något hoppfulla signaler just i sluttampen inför valet.

Nu går det inte att backa bandet i någon större utsträckning. Lama försök har gjorts med privatiseringar inom vissa tidigare kommunala verksamheter men inte mer än så. Resultatet är dessutom tveksamt.

Något politiskt parti som på riktigt allvar hyllar marknadsekonomi lär vi inte att få se. Folket är sossefierat.

Många borgare har lämnat Sverige. Hundra tusentals.