Populärvetenskaplig tidskrift: Familjer med katt får störda barn

Du menar lite som män öser kärlek över kvinnor?

Kvinnor som sedan är otrogna, som initierar skilsmässa, som förgiftar barnen mot sin pappa genom lögner?

Man brukar säga att kvinnor är som katter, och män är som hundar. Vilket stämmer bra.

Husdjur är nog populärt bland folk med sämre psykisk hälsa, pga de erbjuder ett alternativ till mänskliga relationer, som oftast bygger på utnyttjande. Hundar kräver promenader och de vill hälsa på andra hundar, vilket pressar ägaren att vara åtminstone lite social ibland. Kattägare behöver inte tolerera sådant.

Vil se en liknande studie kring vilka barn som blir störda huruvida barnens föräldrar köper hem Felix, Heinz eller Slotts.

Känns inte som en särskilt seriös studie.

Att familjer får störda barn är väl inte så konstigt

Mupp diagnoser från föräldrar hamnar även i avkomman även att folk använder droger och tror att det inte ger biverkningar på arvsanlag är två orsaker att det föds fler muppar för varje år och skylla på att katter skulle ge störda barn är bara påhitt

Ska bli intressant att se om du får ett lika aggressivt svar som jag fick. Lite underhållande med folk som går omkring med taggarna utåt, faktiskt:

Snarare du som har skeva anknytningsmönster och inte vet vad kärlek är, som så många andra anti-kattmänniskor. Ni tror att kärlek är underkastelse och tvång, att någon kommer för att ni befaller det. Valmöjlighet finns inte, därför klarar ni inte av kattens självständighet.

En katts kärlek gör man sig förtjänt av, precis som med en människa. Ett djur som kommer till en för att det faktiskt vill: det är en rush som ni basic ass loser hundmänniskor aldrig kommer få uppleva

Gravida som smittas kan föra vidare detta till fostret. Finns forskning i Nya Zeeland som kopplar smittade foster med depression hos barnen när de kommer upp mot tonåren.


https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/kattsmitta-kan-ligga-bakom-depression

Som kattmänniska så är det inte helt märkligt.
Hund kräver vardagsdisciplin som nästan eller kanske till och med överväger det från ett eller fler barn.
En katt kräver egentligen inte disciplin alls, behöver inte ens göra en daglig rengöring av lådan eller påfyllnadsdos av mat/vatten.
Notera; jag skrev kräver. Det är klart man ska och bör, men katter klarar sig länge och kan spara mat i skålen ”till senare” vilket hundar i längre utsträckning ej klarar av.

Jag köper inte att katten är problemet i forskningen utan tror mer det handlar mer om att vardagsmönstret hos kattägare är mer slentrian än hos hundägare som generellt är mer aktiva.

Men lådan 😶😶😶!

Bättre med mindre, luddiga djur. Kanin och marsvin. Inga stinklådor och inga neuroser. Deras mat är också luktfri, kattmat är ju rätt motbjudande.

Ett annat alternativ är ju att inte skita ur sig små freeloaders från första början.

De pissar och skiter ju i sitt sågspån ist, har svårt att se hur det kan vara mycket bättre. Hur kattmat luktar beror ju på märke och typ, mina äter torrfoder som har en svagt angenäm doft på nära håll.

Det finns oerhört mycket dålig vetenskap. Och det finns ännu fler idioter som går på den. Som den här tråden med all önskvärd tydlighet visar.

Läs studien själva:
https://link.springer.com/article/10.1007/s12519-025-00942-2

Studien undersöker 1893 barn av vilka 2,3%, alltså 43 stycken hade katt enbart vid 4-5-års ålder. Ur denna lilla grupp hade en oproportionerligt andel av föräldrarna fyllt i en enkät på ett sådant sätt att det tolkades som att deras barn hade psykosociala problem.

Det är inte ens en riktig studie i bemärkelsen att forskarna har gjort något eget fältarbete utan de har bara tagit data från en större spansk kohortstudie, en studie där man följt ett antal barn under ett antal år och regelbundet skickat ut enkäter till dem där man frågat diverse saker. Några av dessa saker var vilka husdjur som fanns i familjen och vilken sorts psykosociala problem barnen hade. Ur detta har sedan artikelförfattarna sugit ut den data de var intresserade av och gjort lite statistiska analyser på och kommit fram till, med 95% konfidensintervall, slutsatserna som presenteras i trådstarten. Naturligtvis är alltihop nys. Vilket alla, inklusive rimligtvis artikelförfattarna, är fullt medvetna om.

Men statistiken visar att en viss ålder är känsligare än andra. Det tyder på att kattens beteende kan ha präglat barnen I en känslig ålder. Det är i alla fall en faktor.
Hade enbart "problemfamiljer" haft katt hade nog detta visat sig som störda barn mer oberoende av när familjen hade katt.