Regeringsbildningen och talmansrundorna efter valet 2026

Jo det har jag gjort. Gruppbefäl Pvrobot på 90-talet.

Vad menar du med aldrig? S och vilden Amineh fixade avtal för att S får regera 10 månader till.
Det var också en centervilde efter valet 2018 som röstade NEJ till Löfven för statsminister.
Allt är mögligt när nyvalet måste undvikas.

V vill föra sin egen politik. Det är de skyldiga sina väljare.

Då lades det mesta ner, men i och med det då vet du vad allmän mobilisering är, då kan man på goda grunder påstå "nästan krig".


Så att ens komma med påståendet att vi nästan är i krig är ju fan otroligt.

Endast väg för att Maggan blir statminister är att V ingår i regering.
Ni inom sosseriet måste förstå detta.
V kommer inte vara en tyst dörrmatta i ett till mandatperiod som ni skulle vilja ha.

Centern är nyckeln. Ulf borde få över dem på högersidan.

Så är det. Och det behövs inte hela partiet, endast två centervildar.

För på.

Jag säger bara att om jag var partiledare för S och regeringsbildare och den V-politiken skulle innebära att V röstar in en moderat talman för fyra år så skulle jag helt lugnt meddela att jag inte tänker ta med dem i en regering jag ska ansvara för.

V har ju fattat att de inte kommer med ändå.

Hur många partier som sitter i Riksdagen har varierat över tid. Men ända fram till slutet av 1980-talet var det bara 5 partier i Riksdagen. Men som jag skrev, det är inte antalet partier som är problemet, utan deras storlek. När S låg på över 40% av rösterna kunde de styra och domdera på ett sätt som inte är möjligt nu. Nu är S så små att deras 3 samarbetspartier är nästan lika stora som S själva. Då går det inte längre att utan vidare styra som man vill. En regering med dessa 4 partier borde - i princip - driva 55% S-politik och 15% politik från vart och ett av de övriga partierna. Jag tycker egentligen det är ganska fascinerande att S är så angelägna om att få leda regeringen att makten i sig blir viktigare än innehållet i den politik man ska driva.

Självklart är de röda linjerna ett problem. Men de är samtidigt en ganska logisk följd av att partierna har gjort de ställningstaganden som man gjort. Och därmed blir det ju sedan begränsningar för hur mycket man kan överge sina egna ståndpunkter. C har helt satt upp röda linjer mot både SD och V, och V kräver att få sitta i regeringen. Och Magdalena Andersson är den som måste lösa upp det hela.

Tja, är det så så då är det så.

Och jag har inte sagt ett knyst om nån dörrmatta, eller ens regering. Enbart att ur min synvinkel är ett såpass när samarbete som en gemensam regering utslutet med en part som agerar på det sättet.

Nu önskar jag att V står på sig, och som V kvinnan sade i SVT igår, detta är ingen nyhet för någon.