Citat:
Ursprungligen postat av
CenturyVoltaire
Gamla legendariska C-ledare som Fälldin, han som kämpade så hårt mot sossar och kommunister på 70-talet, roterar i graven inför tanken på att hans kära borgerliga Centerparti på något enda vis skulle kunna släppa fram socialism/ kommunism. Den skada som åsamkades vårt land 2018 av att C och L, för att stänga ute SD, valde S + Mp framför borgerligheten betalar vi priset för än i dag. L insåg tillslut det ohållbara 2022 och valde Tidö-linjen. C har dröjt sig kvar i en rosa drömdimma där de upplever sig som "goda" men inte tar något egentligt ansvar. Men nu knackar verkligheten på. Om C nu skulle ge hardcore extremvänstern, med Nooshis terrorvurmande judehatare i spetsen, inflytande finns nog inget existensberättigande kvar för partiet.
Glöm inte bort att Göran P. och Olof Johansson, nåja Per-Ola Eriksson, hade ett mycket gott samarbete under slutet av 90 -talet. G.P och P-O hade övernattningslägenheter bredvid varandra på Södermalm. Det blev många tunga middagar där och gott om dricka. G.P blev personlig vän med P-O.
C och S har haft samarbete och suttit i samma Regering under årens lopp. Det var under 70-talet det skar sig mellan partierna eller rättare sagt mellan Palme och Fälldin. S kände hotet från C p.g.a den centraliseringspolitik S hade startat i början på 70-talet och som C var starkt emot. Det fanns landsbygdsvalkretsar i min nuvarande närhet där C 1976 fick mer än 70% av rösterna.
Senare kom Stureplanscentern med känt resultat.
Nog ska det passas för en konstelation där S+C är tillsammans. De är i grund och botten gamla folkrörelsepartier med sin speciella gemensamma historia. S har också ändrat sig under årens lopp och blivit betydligt mer marknadsmedvetna. Fackföreningarna har inte alls samma inflytande längre.
Vem är förresten LO-ordf.?