Min erfarenhet av göteborgare är att dom är goa gubbar, dom är alltså glada, käcka och har nära till skratt.
Men detta innebär ju samtidigt att det rimligen är svårare att veta om man kan lita på dom, om dom är på riktigt.
Det blir lite som en bilskojare som slänger sig med ett överdrivet trevligt sätt som man inte kan lita på.
Om du alltid är likadan mot alla människor, ja hur fan ska vi veta vad ditt riktiga jag består av? Startläget är ju inte neutralt, utan det är ju en överdriven vänlighet och glädje, som är obefogad och omotiverad eftersom den är där oavsett situation och sammanhang.
En stockholmare däremot har ju ett mer neutralt ursprungsläge och när då en stockholmare visar genuina glädjeyttringar, då är det åtminstone på riktigt.
Min slutsats är att nej du kan inte lita på göteborgare, du kan inte avgöra vad dom egentligen tycker eller ens vilket humör dom är på.
Min erfarenhet är att det där käcka gladlynnet är en historisk stereotyp som inte är särskilt utmärkande för dagens göteborgare. De brukar vara ganska sura och pessimistiska, om än med glimten i ögat.
Har haft en uppfattning om att göteborgare är käcka, ganska uppåtglada dock med en viss skepsis för människor från framförallt Stockholm.
Det är som att en tvättäkta göteborgare endast litar på en annan göteborgare. Sedan så finns det goa människor överallt, men göteborgarna uppfattas nog som lite mera jordnära och kan jiddra utan att bli för jobbiga :-)
Stockholmarna kan verka lite mera dryga och egoistiska i jämförelse med göteborgare, men om detta tvistar nog de lärda? :-)
Jag har faktiskt lite mer erfarenhet av skojare från Göteborg än andra platser..
Bilhandlare som luras och gatu försäljning av tvivelaktig karaktär mm.
Överlag tycker jag att detta påstående kan läggas på vilken person som helst ute på gatan. Folk överlag i Swedenistan är opålitliga och har ont sinne dessvärre.
