Samhället blir bättre om jag inte finns mer?

På grund av en kombination av mina neurologiska förutsättningar och oerhört hemska upplevelser tidigare i livet lever jag nu en sorglig existens utan att ha åstadkommit något nämnvärt alls.

Min vardag kantas av ständig ångest och skam, är isolerad och trots tappra försök går jag in i väggen varje gång jag ger mig fan på att börja göta vettiga saker.

Skulle världen helt enkelt bli bättre om jag dog? Ett socialfall mindre, hurra?

Skatten för oss andra skulle kanske bli 5 öre mindre om du tog livet av dig, så fortsätt lev du!
Jämför det med att kungahuset kostar oss 19 kr om år. 190 miljoner om år.

Har du sårat/skadat andra människor?

Blir lite blandade budskap här.
Eftersom jag själv upplever mitt liv som olidligt är det väl bara positivt om min misär upphör samtidigt som ni skattebetalare sparar några slantar?

Det har väl alla men nej inte mer än dom flesta. Är nog snarare mer lyhörd och tänker på hur andra har det då jag själv blivit utsatt för oerhört grymma handlingar av andra människor.
Däremot kostar jag samhället en massa pengar genom att fortsätta vara en börda som inte klarar av ett arbete.

De där 5 öre eller vad det kan tänkas vara bjuder jag så gärna på! Vad jag menade var, se jämförelsen. Det finns så mycket skit staten slänger pengar på så så inte skall du ha dåligt samvete för vad du kostar.
Försök må lite bättre i stället, lätt för mig att säga men gör något du gillar varje dag, ta en promenad, ät en lite påse jordnötter. Försök få en kontaktperson som aktiverar dig lite, typ gå ut och ät pizza/bio eller något nån gång i månaden.

I staden där jag bor är arbetslösheten över 10%, det finns inte jobb till alla helt enkelt. Känn ingen skam över att inte kunna arbeta.

Blir ingen skillnad om du lever eller dör
För den stora allmänheten.

Så kämpa på du ..

Det beror på hur gammal du är, om du är typ 89 år gammal så ja jag vet inte, dö om du vill, du dör ändå typ imorgon. Men om du är typ 19 eller 27 eller 30 eller 39 eller 49 eller 55 så finns det gott om tid att saker och ting kommer ändras till det bättre och du kommer nog må bättre snart.
Jag själv har väldigt mycket självmords tankar ich jag är 18 år men en sak jag lever för är nyfikheten över att "om jag fortsätter leva, hur ser mitt liv ut när jag är 25 eller 30". Tänk så du med, va nyfiken på hur ditt liv kommer se ut om några år ifall du fortsätter leva.
Men ja om du är typ 89 som sagt... ja du dör ändå typ imorgon så vad spelar det för roll egentligen.

Jag har kostat lite över 3 miljoner (som skattepengar har betalat) senaste åren men bryr jag mig? Nej. Det jag har kostat har jag behövt (jag har bott på statens instutionsstyrelse SIS därför det kostat så mycket). Och jag tänker vad än du kostar, så spelar det ingen roll för du kostar för en anledning för att du är betydelsefull. Annars hade du inte kostat nått alls och varit hemlös på gatan i skogen och svultit ihjäl, men du kostar för att du behöver kosta, för samhället vill ha dig här.

Jag är äldre än dig men yngre än 89 iaf.
Känner inte samma nyfikenhet då livet bara blivit sämre och sämre.
Dagarna ser likadana ut och klarar inte av att göra förändringar då jag har så mycket PTSD och även annan skit som håller mig vaken om nätterna.
Du har fortfarande tid och möjlighet att göra något av ditt liv, hoppas det inte slutar för dig som för mig.

Är glad att du fått hjälp av staten, du verkar också ha gått igenom fruktansvärda händelser och hoppas innerligt att du kommer få ett bra liv som en stark person med ett syfte.

Ska försöka tänka mer som du.