Samhället blir bättre om jag inte finns mer?

Gör mitt allra yttersta när det kommer till att sköta mitt hem, träna hårt och äta rätt.
Det jag inte klarar det är att vara för mycket bland människor då jag dras med PTSD och får ofta starka ångestpåslag. Inte så praktiskt när man lever i ett samhälle fullt av andra personer men så ser det ut för mig.
Kan helt enkelt aldrig slappna av, det är en ständig anspänning och kan inte tillåta mig njuta av livet på grund av den skam jag känner över att inte fungera i världen.

Nej världen skulle inte bli bättre men jag skulle önska att du mådde bättre än du gör.

Skit i samhället. När det kommer till kritan är vi ändå i nån mening ensamma, som du säkert redan erfarit. Det är både på gott och ont eftersom du nog har mer agens än vad du tror att leva meningsfullt, vilket jag förstås förstår att du inte känner nu - men i sinom tid! Sköt om dig.

Jag förstår hur du känner. Jag brukar själva hamna i de banorna. Jag känner rentav att jag är ett talanglöst missfoster som aldrig skulle ha blivit till alls. Men flum-Sverige ville dra ut mig till det här jävla moraset till samhälle. Nu är jag här 33 år senare. För feg för att ta mitt egna liv också. Så jag blir ju fast i det här. Flum-Sverige.

Du är inte ensam om det här. Fan vet att du inte är ensam.

Mitt råd är att hålla dig upptagen med en hobby eller flera så att inte de dystra tankarna tränger sig på. Det är vad jag försöker med iaf.

Ta hand om dig.

Jag hoppas att du kommer kunna ta dig ut ur dina mörka tankar, och om du funderar på att skada dig själv att finna sätt att låta bli. Nu vet jag inte alls hur ditt liv ser ut men om du har möjligheten och råd och tycker att det låter som en bra ide så tipsar jag dig om att köpa ett husdjur. Kanske då känner du lite mer mening i vardagen och att någon behöver dig.

Sen din ptsd, det finns riktigt bra hjälp att få.
Jag vet inte vad jag ska säga annat än att världen behöver dig, för man vet aldrig vad morgondagen har att erbjuda, ja kanske ännu mer smärta och sorg och ångest, men plötsligt kanske något händer som långsamt får dig att må bättre.

Jag försökte ta mitt liv för 2 månader sedan för jag trodde jag hade förlorat allt, jag va hemlös, hade ingen telefon, inga glasögon, inga pengar, inga droger, inga kläder, ingen mat, inga medeciner, inga verktyg, inget legg, inget alls kvar. Men dagen efter jag försökte ta självmord så blev jag tvångsinlagd och sedan hamnade på Statens instutionsstyrelse SIS och nu har jag varit och fixat glasögon, jag har fixat nytt legg, jag har ny telefon, jag har fått hjälp med inkomst.
Det jag vill komma fram till är att man vet aldrig vad som händer om man fortsätter leva, plötsligt kanske det vänder, jag trodde aldrig för 2 månader sedan att jag skulle vara där jag är idag, för jag hade inget kvar, men nu har jag börjat få allt tillbaka, men långsamt, inget går på 1 dag.
Fortsätt kämpa du!
För dagen du planerar att kanske ta ditt liv, det kanske hade hänt något vackert för dig dagen efter, bara du hade fortsattit leva, något vackert som hade fått dig att tänka "fan vad glad jag är att jag inte tog mitt liv" för så tänker jag nu.

Du har fel inställning till livet. Fick för egen del en permanent hjärnskada av en inflamation i hjärnan. Jag har inga problem med att leva som en parasit på sjukersättning. Tvärtom så trivs jag alldeles utmärkt med tillvaron med att tillbringa halva året i sysostasien ( Thailand och Vietnam). Det är lätt att blir låst i sin egen tillvaro men varför inte bara dra du har inget att förlora och allt att vinna.

Nej, vi är många som tänker på er som sitter i dessa situationer. Vet inte dina förutsättningar, men hoppas du kunde ta dig ut och gaffla lite med nån ny människa på krogen eller nåt cafe. Säger dig, de flesta människor har ångest, skam, sorg och ilska. Gå inte under för det. Är naturligt, för bövelen. Det värsta man kan göra är att gå till nån doktor, som ändå inte bryr sig, och börja peta i sig piller.

Fly landet om så krävs. Innan du hänger dig - sälj allt och dra till Sydamerika eller Asien. Se hur folk lever med värre saker. Du kommer bli som ny. Stanna i Sverige, gå på antidepressiva, lös Aftonbladet - inget ljus i tunneln.

Du försöker använda andras negativa tankar mot din existens. Flashback är ju rätt känt för att inte vilja betala skatt till behövande (även om det finns bidragstagare mer här än någonannanstans). Så jag antar att du söker efter någon som säger att du kostar för mycket, dö.

Du behöver inte mer pisk, så tycker du ska sluta att söka efter straff eller en "legitim" anledning att dö. De flesta gör ingenting med sina liv och du behöver inte heller göra det.

Försök göra något som är nyttigt istället och som bara är för din egen skull.

Du förtjänar väl att fortsätta leva så som många andra. Men kan förstå hur du tänker, har haft såna tankar jag med.

Många bäckar små...

Nä. Jag är ledsen men du är precis som oss andra tämligen betydelselös.

Du är värd mer än alla stjärnor i galaxen, tänk nu istället på hur du kan ta på dig kaptensmössan och styra ditt liv dit du vill ha det. Det här är allvar för det är ditt liv det handlar om. Vilka mål ska du sätta framåt? Ditt liv är ett äventyr. Heja dig ❤️