Något mer man kan påpeka är att även länder som sitter ihop med andra kan bygga en massa skepp.
Jan Glete har skrivit om det här, hur Frankrike under Ludvig XIV på 1680-talet och kanske 15 år framåt byggde fler skepp än vad England och de förenade provinserna gjorde tillsammans.
År 1690 fanns det 130 franska linjeskepp. De var också större och hade tyngre kanoner än motståndarna. Det var Europas största flotta.
Byggandet hade centraliserats under Colbert och kungen ville se många skepp, och då blev det så. Det fanns ingen möjlighet för de andra två att bygga i samma takt. Länderna var mindre och systemet inte lika rationellt. Lägg till det att Frankrike förstås också hade kontinentens starkaste armé, med råge. På topp hade de något över 300 000 man i fält, och över 400 000 på pappret, om alla regementen hade varit fulltaliga. Det fanns det förstås inga som kunde tävla med.
Frankrike hade också börjat skriva sjötaktiska böcker, som inte fanns i andra länder.
Även om Frankrike var på kontinenten hade de också mycken manufaktur och handel i hamnar, med system för transporter från inlandet. Det är alltså inte så att Frankrike inte kunde ha en sorts önationspolitik som i ts.
Med lite kyla hade den franska flottan kunnat vinna i nioårskriget, men nu blev det inte så.
Det var emellertid så att byggandet berodde på vad de styrande kände för. Det fanns egentligen inget akut behov. Andra länder fick väl invadera om de ville, så fick de se hur kul det var.
Till skillnad mot det var England beroende av flottan. Deras armé hade aldrig kunnat slå den franska, och utan Engelska Kanalen hade landet haft otroliga problem med grannen. Det var alltså inte så att det tänkte, "vi kan inte bli invaderade, så vi kan bygga flotta", utan, "bygg flotta för helvete, annars går det här inte". Lägg till det att de som ett relativt sett mindre land var mer beroende av handel för att få tag på olika produkter, och resultatet blir att flottan mer eller mindre automatiskt blev viktigare.
I Frankrike bytte de styrande strategi och satsade istället på kaparkrig, som inte alls måste vara sämre än samlade slagflottor, men det blir ett annat krig.
Man kan titta på Portugal också. Nog tycker jag att det verkar sitta fast på kontinenten, men de har oftast satsat på kolonier och flotta. Störst arméer har de haft när de skulle slå sig fria från Spanien på 1600-talet, och när de skulle försvara sig på 1700-talet. År 1640 ungefär när man började försöka göra sig fria, bestod den portugisiska armén av 2000 man, som ett litet furstendöme i Tyskland.
När man senare hade en större armé var det också så att ett antal regementen skickades till kolonierna. Det gick ju inte att försvara något i Brasilien, Indien eller Afrika, om där inte fanns soldater.
Jan Glete har skrivit om det här, hur Frankrike under Ludvig XIV på 1680-talet och kanske 15 år framåt byggde fler skepp än vad England och de förenade provinserna gjorde tillsammans.
År 1690 fanns det 130 franska linjeskepp. De var också större och hade tyngre kanoner än motståndarna. Det var Europas största flotta.
Byggandet hade centraliserats under Colbert och kungen ville se många skepp, och då blev det så. Det fanns ingen möjlighet för de andra två att bygga i samma takt. Länderna var mindre och systemet inte lika rationellt. Lägg till det att Frankrike förstås också hade kontinentens starkaste armé, med råge. På topp hade de något över 300 000 man i fält, och över 400 000 på pappret, om alla regementen hade varit fulltaliga. Det fanns det förstås inga som kunde tävla med.
Frankrike hade också börjat skriva sjötaktiska böcker, som inte fanns i andra länder.
Även om Frankrike var på kontinenten hade de också mycken manufaktur och handel i hamnar, med system för transporter från inlandet. Det är alltså inte så att Frankrike inte kunde ha en sorts önationspolitik som i ts.
Med lite kyla hade den franska flottan kunnat vinna i nioårskriget, men nu blev det inte så.
Det var emellertid så att byggandet berodde på vad de styrande kände för. Det fanns egentligen inget akut behov. Andra länder fick väl invadera om de ville, så fick de se hur kul det var.
Till skillnad mot det var England beroende av flottan. Deras armé hade aldrig kunnat slå den franska, och utan Engelska Kanalen hade landet haft otroliga problem med grannen. Det var alltså inte så att det tänkte, "vi kan inte bli invaderade, så vi kan bygga flotta", utan, "bygg flotta för helvete, annars går det här inte". Lägg till det att de som ett relativt sett mindre land var mer beroende av handel för att få tag på olika produkter, och resultatet blir att flottan mer eller mindre automatiskt blev viktigare.
I Frankrike bytte de styrande strategi och satsade istället på kaparkrig, som inte alls måste vara sämre än samlade slagflottor, men det blir ett annat krig.
Man kan titta på Portugal också. Nog tycker jag att det verkar sitta fast på kontinenten, men de har oftast satsat på kolonier och flotta. Störst arméer har de haft när de skulle slå sig fria från Spanien på 1600-talet, och när de skulle försvara sig på 1700-talet. År 1640 ungefär när man började försöka göra sig fria, bestod den portugisiska armén av 2000 man, som ett litet furstendöme i Tyskland.
När man senare hade en större armé var det också så att ett antal regementen skickades till kolonierna. Det gick ju inte att försvara något i Brasilien, Indien eller Afrika, om där inte fanns soldater.
