Män och kvinnor som ger upp om att hitta den rätta

Frågan är rätt retard och bör spolas, horungen är moderator? Herregud...

Förmodligen har jag gett upp. Jag är +60 och har tre vuxna barn. Jag gjorde slut med min flickvän för några månader sedan eftersom relationen inte gav vad jag behöver. Men jag har också psykisk ohälsa vilket gör att det i vilket fall som helst är väldigt ansträngande med en relation. Sammantaget gör jag nog mig en tjänst om jag avstår. Det är förstås lite sorgligt. Men jag håller det öppet även om jag inte söker det. Just nu är jag nöjd med att bara få rå om mig själv.

Hörru moderatorn. Att "ge upp" är ett väldigt diffust begrepp och betyder ofta olika saker, beroende på vem det kommer ifrån.

Om nån säger till mig att dom har gett upp, så tror jag oftast att dom ljuger medvetet.

Men det låter inte som samma sak som att du har gett upp. Ja, som man är det svårt att få en relation att fungera om man har psykisk ohälsa.

Men om du får rå om dig själv ett tag, så kanske din hälsa blir bättre igen. Och då kommer dina förutsättningar bli bättre igen också.

Du vet ju redan att du kan få många saker att fungera över tid i en relation. Så varför skulle du inte kunna lyckas bättre nästa gång? Med tanke på att du har blivit klokare av dina erfarenheter.

Ta hand om dig själv i nåt år eller två, tills du har läkt din buckliga självbild och -känsla. Sen när din hälsa blir bättre, så kommer din "naturliga tuppkam" att börja resa sig igen.

Jag såg först inte spoilern och tänkte svara utifrån det. Jag tycker du skulle ha lagt ut innehållet i posten, för det är ju något helt annat du menar:
Här tycker jag särskilt att orden "anstränga sig" är intressanta.
Det är väldigt mycket en tolkningsfråga.
De flesta som skulle studera mig t.ex. hade nog sagt att jag inte anstränger mig för att hitta någon och det är nog sant på många sätt. Jag är i övre medelåldern och vill ha en partner, helst en betydligt yngre så jag kunde få avkomma. Men det är givetvis svårt. Så svårt att jag nästan gett upp, men jag har inte gett upp helt. Däremot anstränger jag mig inte så mycket. Det har jag egentligen heller aldrig gjort förut.
Om jag gav upp helt, skulle jag troligen åka utomlands och träffa prostituerade för att åtminstone få sex. Jag har provat det i mycket liten skala senaste åren, men det ger ju inte vad jag helst vill ha, dvs en relation. Så det är tämligen värdelöst i nuläget. Men gav jag upp helt, skulle det möjligen vara "en annan väg".
Alternativet vore att hitta någon "under min liga" och nöja mig med det, eller skippa tanken på barn och hitta någon äldre i min liga och nöja mig med det. I båda fallen skulle jag dock hitta "någon".
Så jag vet inte riktigt vad jag ska svara.

Ja, jag vill också ge beröm åt inlägget men,

Man kan inte komma ifrån att man har intalat kvinnor att man kan både ha och äta kakan.

Ingen har sagt åt män att man kan få allt.

Jag vill påstå att det största problemet ligger hos kvinnorna.

Sedan är det i mäns DNA att dra gränser och säga nej. Det har varit den historiska uppgiften.

Samhället idag har nog skapat en ouppnåelig vision där kraven trissas upp hela tiden. När man läser gamla kontaktannonser (riktigt långt tillbaka) handlar det mest om någon kunde laga mat och ta hand om ett hem (kvinnan) eller vilket yrke den hade (mannen). Utseende och sådant fanns inte som parameter såsom idag.

Att ha en stor marknad (t ex genom appar osv) har knappast gjort det enklare. Istället har nog vetskapen om att det kan finnas någon bättre bakom nästa swipe gör att vi aldrig uppskattar det som faktiskt finns i vår närhet. Detta har gjort att vi aldrig är nöjda (eller iallafall mindre nöjda) att vi ständigt söker vidare utan att ge andra en riktig chans.

Eftersom kvinnan i mångt och mycket väljer partner och då vi numer har ett samhälle där även kvinnan har en egen ekonomi, tillgång till en stor köttmarknad och är programmerad att välja den bäste avelshingsten skapar det en smak för det goda där många väljs bort (som tidigare inte skulle valts bort).
Detta gör att färre män kommer in i värmen.

Men vi har också någon form av Dunning kruger-effekt där alla, bägge konen, tänker att de ligger över genomsnittet och väljer bort tänkbara jämlika partners.

Lägg därtill mansöverskottet som vi fått genom dominerande manlig invandring och att män inte längre (i Sverige) skickas till slakt genom t ex krig.

Men den som inte får napp kan antingen acceptera det, sänka sina krav eller slutligen vända sig till utländska kvinnor.

Enklast att först hitta någon som man gärna knullar med. Personlighet är viktig, men inte alls så viktig som bra sex. Så resultatet blir i bästa fall ett dekadant samhälle och i värsta främst ett munk/nunnasamhälle.

Precis, sänk förväntningarna, vi lever i ett märkligt samhälle där många jagar nåt som inte finns och dessutom försöker byta upp sig via diverse appar vilket också leder till en massiv ökning i skilsmässor. Till och med kyrkan förstår att inget par är perfekt, det är ju därför man ser till att båda parter lovar att hålla ihop inför Gud.

End problemet här är Feminizm.

Det med sitt bottenlösa hat och sexism slog en djup klyfta mellan könen.

Förbjud Feminizm och ta tillbaka samhället så löser sig detta i nästa generation igen.

Tack för uppmuntrande ord. Kanske har du rätt. Men tiden talar emot. Jag har aldrig haft god hälsa och nu är jag dessutom äldre. Man måste ställa sig frågan om man är villig att satsa all den energi och de resurser som krävs. Till och med om man kan det. Med ålderdomen kommer den dagen när svaret är nej. Det bara är så. Hade jag haft behovet att bara hålla handen och mysa i soffan så hade det förstås varit möjligt, men jag vill och behöver vara sexuellt aktiv (det är verkligen inget fel på den delen av hälsan, tvärtom).

Det tycker jag nog. Fittan är en förutsättning. Vi pratar i tråden om "Den Rätta" eller för egen del en ny kvinna som är härlig att vara tillsammans med. En kvinnlig kompis duger inte. Det måste ju ändå vara parförhållande som tråden handlar om.

Ja alltså det tog sin tid men vid 35 cirka kom jag på att jag hade över-romantiserat det hela. Vill man ligga med henne duger det fint. Gör man det där tillsammans så borde det vara exklusivt och då är jag nöjd. Man måste inte vara kära i varandra men det är för mig inte lockande med "öppet förhållande".



Jag har nästan gett upp helt och det beror nog på åldern (är över 50). Har en kvinnlig bekant i branschen (inte på jobbet men i samma bransch) som jag hoppas lite på. Det är dock som att kåtheten inte vill infinna sig och därför lägger jag inte ned något stort engagemang i det hela.

Annars är jag inte desperat för fem öre. Har fejk-konto på Tinder för att titta på damerna. Men jag hittar inga som är värda besväret.