Förutsätter universums komplexitet en Gud – eller föregår principerna skaparen?

Jag skulle knappast kalla det för förutfattade meningar att peka ut ett av de mest välkända argumentationsfelen gällande existensen av en gud.

Ja, komplexitet behöver inte vara ett tecken på skapande. Men jag skulle inte heller utgå från att universums komplexitet måste förklaras av något ännu mer komplext. Principerna som möjliggör komplexitet kan i sig vara hur enkla som helst.

Enkla regler kan genom upprepning, återkoppling och samverkan ge upphov till mycket komplexa strukturer, utan att reglerna innehåller någon detaljerad ritning av slutresultatet. Därför följer det varken att universums komplexitet kräver en komplex skapare eller att det bakomliggande måste vara intelligent.

Tänker att det avgörande är inte en enskild “kraft” utan samspelet mellan tex energi-flöden som driver system långt från jämvikt, självorganisation som skapar ordning ur kaos, selektion och information som riktar och förstärker anpassningsbar komplexitet. Med tanke på att dessa processer är generella – de verkar från kemiska system till biologisk evolution, kulturell utveckling och kanske (potentiellt) artificiell intelligens. Intelligens är väl i grunden en avancerad form av komplexitet: förmågan att modellera, förutsäga och påverka omvärlden mer effektivt.

Behöver det som möjliggör modellering, förutsägelse och avsiktligt handlande självt ha någon av dessa förmågor? Om inte så behöver intelligens inte finnas från början för att senare kunna påverka utvecklingen.

Nej. Det som möjliggör modellering, förutsägelse och avsiktligt handlande behöver inte själv ha någon av dessa förmågor. De underliggande processerna – energi-flöden, självorganisation, variation, selektion och enkel informationslagring – fungerar utan att ”förstå”, modellera eller avse något. De är ”blinda”, lokala och fysikaliskt drivna.

Intelligens behöver inte finnas från början för att senare kunna påverka utvecklingen. När intelligens väl uppstått (hos organismer och senare i tex kulturer eller/och teknologier) kan den givetvis börja styra och accelerera vidare komplexitetsutveckling. Men den startar inte processen, processen startar utan den.
De möjliggörande processerna är ”blinda”. Intelligens uppstår ur dem, och kan därefter börja påverka fortsatt utveckling. Den behöver inte ha varit där från start.

Det säger inte så mycket om vad som faktiskt startar och möjliggör. Om det går att avgöra några eventuella avsikter eller intentioner i de ursprungliga principerna i så fall.

Din förutfattade mening var att en skapare måste vara komplex. Något du gripit ur ateismens tomrum.

Ser du själv ingen motsägelse i att argumentera för att universum är för komplext för att inte ha en skapare, samtidigt som man säger att gud inte behöver en skapare?
Jag är medveten om att uppfattningen att gud inte är komplex inte är något som du hittat på själv, men det är fortfarande ett uppenbart fall av special pleading.
Även om vi helt bortser från vad som är komplext och inte, så finns det ingen rimlighet i att se det som omöjligt att universum saknar en skapare men inte ha några problem med att en medveten, allsmäktig entitet kan existera utan skapare och utan orsak.

Jag menar inte att universum är för komplext för att inte vara skapat, men ser inte komplexitet som en gudomlig styrka.