Visst är det omoraliskt att skaffa barn ?

Beslut???? Hur skulle ett beslut kunna vara fritt?

Haha ja för att den här tillfälliga homo sapiens resan ska vara värd pengarna så tror jag att man behöver ha bra relationer alternativt att man fuskar lite med alkohol eller drogas.

Nej, det är ju just det som det troligen inte är.

Ja, ett problem som är större än livets mening är vilket vin man ska välja till helgen.

Men frihet kan ju fortfarande finnas.

Utan tvekan. Livet utgör enbart en ständig och meningslös strävan efter att undvika obehag. Det är allt. Det är vår enda motivation och mening med allt vi gör, eftersom vi är biologiskt konstruerade att endast värdesätta detta.

Större delen av livet upplever vi ändå obehag. Och när vi inte gör det så mår vi bra just bara för att vi slipper detta obehag.

Alltså är det alltid bättre att inte finnas till, då man automatiskt befinner sig i ett tillstånd utan obehag. Det tillstånd man desperat och förgäves kämpar hela livet för att uppnå.

Absolut. Dom två riktigt intressanta filosofiska frågorna är 1 vilket vin ska man välja till helgen 2 vilken färg ska man välja till kistan.


Det är just så här som nerdnerd och malmöpågen ser på barnfrågan.

mauro =89kr helt okej

Om man bortser från fri vilja -magiker så menar även de flesta tillskyndare av viljefrihet att "omständigheter avgör" och att det sätt på vilket vi upplever det fria väljandet är tämligen illusoriskt.

Detta omöjliggör givetvis ickemagisk viljefrihet. Det tillskyndare därmed gör är att omdefiniera tillvaron på olika vis. Likt ofrihet = frihet eller vilja = fri vilja. Semantiskt trolleri.


Att ett liv saknar "mening" bortom de upplevelser det genererar, att så kallad fri vilja inte kan finnas och att livet och medvetandet ändar när dess fysiska substrat inte längre förmår att upprätthålla det är inte informativt gällande livets värde för den som lever det.

Pessimistisk filosofi är en hållning enligt vilken särskild vikt läggs vid sådant som lidande och frustration vilket betraktas som något fundamentalt i tillvaron. Pessimism följer inte av de omständigheter som radades upp. Dessa är istället fullt förenliga med, vad man ska kalla det, en optimistisk syn på tillvaron.

Jag påstår att vare sig en "mening" med livet som realiseras i någon utomstående entitet eller en så kallad fri vilja vore önskvärd. Tvärtom. Goda liv levs bäst utan dylik magi.



Detta blir ett litet hopkok av filosofisk pessimism, negativ utilitarism/asymmetri och faktuell pessimism. Jag menar att var och en av dessa hållningar bör avvisas.

Det pessimistiska framgår av att obehaget ges en utslagsgivande vikt. Pessimism följer dock inte ur att tillvaron i någon högre syftning är "meningslös" eller av att motivation till handling alltid måste komma inifrån.

Asymmetrin/negativ utilitarism framgår av att det är bättre att inte finnas till än finnas till eftersom det innebär största möjliga minimering av lidande. Att lidande på detta vis principiellt inte kan uppvägas av något är en svårbegriplig tankegång.

Faktuell pessimism framgår av att även om det måhända vore så att lidande och obehag kunde avvägas mot annat, så finns ändå inget sådant av vikt. Vilket jag menar är felaktigt, åtminstone vad gäller mänskligt liv idag (naturtillståndet är ett mer sorgligt kapitel). Det vanliga mänskliga tillståndet är att befinna sig en bra bit över en nivå vid vilken djup medvetslöshet vore att föredra framför att uppleva. Obehag och lidande är dock hack och som oftast återställs. En viss eller tämligen god grad av livstillfredsställelse är åtminstone vad individer globalt rapporterar och även, till synes, lever i linje med.

Låt oss börja med att konstatera faktumet att det enda negativa, det enda oönskade, som existerar i vårt universum är lidande, d.v.s. obehagliga känslor. Finns inte dessa så finns inget problem, inget negativt tillstånd, överhuvudtaget. Om ingen människa någonsin kunde känna lidande så vore ingen människas handling eller tillstånd negativ.

Att vara medvetslös är alltså inte negativt för den medvetslöse på minsta sätt. Att han går miste om tillfredsställelse är inte negativt för honom på något sätt, eftersom han inte lider det minsta av att göra det. Att gå miste om något kan bara vara ett problem om man lider av att ha gått miste om det.

Därför kan jag inte se varför lyckligt medvetande skulle vara att föredra över medvetslöshet. Hur kan ett tillstånd som inte är dåligt på något sätt vara ett sämre tillstånd än ett annat? Att inte vara lycklig är inte negativt på minsta sätt om man inte lider av att inte vara lycklig.

Sedan vill jag argumentera för att tillfredsställelse inte är någonting annat än vetskapen att man tillfälligt frigjort sig från lidande. Tillfredsställelsen i att t.ex. äta god mat ligger i att hungern och suget man nyss kände lämnar en. Tillfredsställelsen i att ha sex ligger i att frustrationen och begäret man nyss kände försvinner.
Tillfredsställelse är ingenting annat än en lättnad över att ett obehag för tillfället har försvunnit.

Om man inte lider av att sakna en viss typ av tillfredsställelse så finns inte heller någon motivation att uppnå denna tillfredsställelse. Även om du vet att en viss handling skulle generera enorm lycka så känner du ingen motivation att utföra denna handling om du inte känner obehag över att gå miste om denna lycka.

Är man nöjd med tillvaron så har man ingen motivation att förändra något, även om man enkelt skulle kunna göra sitt tillstånd ännu bättre. Finns inget obehag så finns inget problem, och därmed inte heller något som behöver ändras. Lidande är de facto vår enda motivation för att göra någonting.

Ja hur fungerar det egentligen. Kan en person göra ett medvetet val och därmed välja att skaffa barn eller att inte skaffa barn?

Det handlar väl om att tillfredsställa sina behov? När vi är otillfredsställda så känns det dåligt och när vi är tillfredsställda så känns det bra.

Ötzi han har inga behov att tillfredsställa.