Har svårt att hitta en kvinna jag själv är attraherad av

Mmm det är något där som lurar i bakgrunden. Om det är så att man söker ett visst typ av utseende som kompletterar en egna brister biologiskt eller vad det kan va. Satt med tre polare i Budapest för ett år sen o vi kollade efter våra typer av tjejer. Vi hade 4 olika där jag tyckte min var klart sötare än de andras o de
Tyckte samma om sina. Så smaken är som baken även om det såklart finns vissa tjejer som i princip alla tycker är vackra.

Jag är i exakt samma sits och vi har exakt samma typ av tänk. Det där binära tänkandet har jag också. Du kan läsa min posthistorik så förstår du lite grann hur jag tänker.

Lösningen är att söka dig bort från Sverige och i synnerhet Stockholm. Får exakt den typen av tjejer du pratar om när jag exempelvis lägger min position i Norge eller Danmark. Tjejerna är så mycket enklare där trots att de ser mycket bättre ut också. Till och med Spanien är grymt.

Men hade jag haft samma hjärna som 99 procent av alla män så hade jag väl haft en bodycount på över 100 om jag hade tagit allt mellan två ben.

Man märker att det i stort sett bara är gamlingar här på Flashback. Krogen idag är inte i närheten som det var under er tid. Nu är det rena korvkalaset var man än går. De få tjejer som går ut vill bara "dansa med vännerna" och när man väl får kontakt med en tjej så tröttnar dom efter 2 minuter och distraherade av andra saker i sin omgivning eller vänner.

Att gå ut är bara slöseri med tid, pengar, hälsa och energi.

Fast om en kvinna t.ex. är tjock och man inte tål tjockisar då går det bara inte. Vissa utseenden och fysiska attribut kan vara sådana att det bara är uteslutet. Lika lite som jag kan tända på en man så kan jag tända på vissa utseenden bland kvinnor.



Frågan är ju vad alternativet är? Internet funkar till synes inte alls för män och några andra alternativ att tala om finns ju inte.

Haha, det var roligt!

Ingen kan se vad du känner så du får agera som om du vore självsäker så är du det helt enkelt. Det betyder inte att det är svårt men oavsett så tror jag det är värt det att göra den ansträngningen även om man inte vågar. Så tar du inte chansen nu när du vet vad du letar efter så är det du som får suga på ångerknappen efteråt.

Utbildning?*



Jag är nog lite unik men jag var med om något för inte så länge sedan som om jag gått runt på jorden med ögonbindel hela mitt liv.

Öppna ögonen och titta på ALLA vackra människor som går rakt framför dig. Om du har en typ så ser du ju fortfarande inte insidan och missar då en del som kryssar i alla rutor på insidan.

Jo, men finns det inte en slags meme om just det där? Att skilsmässan kom "som en blixt från klar himmel", men så var det egentligen ett par decennium av grova övertramp som gjorde vardagen till ett helvete för henne?


Om du trivs som singel finns väl inget problem egentligen? Bara var singel utan varken etta eller nolla...

Finns det ett tävlingsmoment i det hela, alltså en liten egokick i att dra hem ett finare byte från krogen? Kanske inte är romantik eller partner som är viktigt öht eftersom du säger att du trivs bra utan?

Det slog mig också att mycket av "attraktion" ofta är till smink och kvinnans teater. Finns ju videos där man går ifrån kliniskt missbildad i ansiktet till modell mha smink och löstagbara kroppsdelar och frisyrer. Om du gör en bedömning på några sekunder kan det vara vad som helst under ytan...

Det är ju en vanlig hobby för kvinnor att klä ut sig till en attraktiv version av sig själv och vara lite av en dragshowartist på krogen för att få bekräftelse.

Du låter nästan för selektiv. Om 99 av 100 blir "nollor" för dig kanske problemet inte är utbudet, utan att du idealiserar känslan av direkt kemi lite för mycket.

De flesta relationer börjar inte med fyrverkerier.

Låter som TS är gay men att han inte velat insett detta bara. Du får gå o hitta en bög på närmaste böghak i din stad bara så är problemet löst.

Det finns det säkert. Det är dock till 100% ett absolut faktum. Det är en sanning grundad i biologi och många 10.000-tals, eller 100.000-tals, år av evolution och i att livets och tillvarons förutsättningar för män och kvinnor, för hanar och honor, är helt olika.

Alla män bör vara medvetna om att detta kan hända i stort sett när som helst, av flera olika skäl, och att när det händer så kommer kvinnan inte för en sekund låta sig påverkas av att ni har levt ihop och delat kärlek, glädje, sorg och mycket annat i 5, 10 eller 20 år. Att ni var varandras bästa och närmsta vänner i 10 år. Eller att ni har flera barn ihop. Allt det kommer vara som bortblåst för henne. Det är plötsligt bara puts väck och det enda som finns är det nya, eller den nya. Du kommer som bäst att betraktas som nån slags lite jobbig och störande gammal bekant, eller en total främling, eller en fiende som vill förstöra hennes "lycka" och "glädje". Detta även om det i vissa fall är så att det kanske bara var ett par veckor eller t.o.m. dagar sedan som ni sist hade sex eller låg och höll om varandra.

Det är extremt grymt, kallt och helt obegripligt för en man. Kvinnor (alla kvinnor) är dock sådana av naturen. Det är inget de kan "hjälpa" eller sluta med. Som man bör man dock vara medveten om såna här saker för att bättre kunna förhindra dem, eller hantera dem bättre om de ändå inträffar. Män blir ju ofta helt förstörda vid separationer. Vissa återhämtar sig aldrig. Vissa går ner sig rejält. Andra tar livet av sig eller agerar ut våldsamt på något sätt. Kvinnan däremot bara "går vidare", rensar bort de föregående 10 åren från hårddisken och så är det bra med det. Tack och hej leverpastej.

Jag har själv varit med om detta mer än en gång och har hört talas om många likartade historier från andra män.



Det kan vara så, absolut, men oftare är det så att kvinnan har gått runt och "inte känt sig sedd", har upplevt att mannen inte är tillräckligt "kärleksfull och omhändertagande" (givetvis utan att någonsin tala om detta för mannen som förväntas att bara känna på sig allt sånt här) eller bara har känt att det är tråkigt att slita med familj och vanligt vardagsliv år ut och år in (vilket det ofta är).

Eller så har hon känt att mannen ofta är på dåligt humör, att han är arg, sur och kort i bemötandet av kvinnan. Att han inte längre visar henne uppskattning, samtidigt som hon har gjort mannens liv till en mardröm av frustration och lidande genom att bara börja totalvägra att ha sex och ett normalt samliv, vilket i sig var och är grundorsaken till mannens dåliga humör...

Du är 45 år gammal och har haft denna problematik i minst 16 års tid. Jag tror inte någon här kan hjälpa dig. Du är din egen värsta fiende. Jag tror du bara kan hoppas på att du mognar till någon gång och börjar se andra saker samt inte dömer människor så snabbt.

// CC

Finns en poäng, men…

För mig sker attraktion undermedvetet, jag kan inte själv styra det faktiskt. Det kvittar hur mycket chanser jag ger en kvinna jag inte finner attraktiv tidigt, det ändras liksom inte över tid. Många förälskelser jag haft har inte varit några 8or eller liknande i snygghetsskala ska tilläggas utan under det.
Många vänner säger tom hur kan du tycka hon framför den andra tjejen som stötte på dig som jag lätt valt hellre.

Det handlar nog om att tjejer jag finner attraktiva eller intressanta fuckar jag upp genom att bli omedveten blyg, osäker eller vad det nu är. Försökt mogna bort eller lära mig hantera det men verkar som förgjort. Går jag in på krogen kan jag tycka 30-40% av kvinnor kan va intressanta, ofta ggr fler ibland färre. Sitter jag på ett café kan jag se 10 tjejer komma in som jag skulle tänka mig dejt med.
Så inte överkräsen men inte okräsen heller. Vilket jag tror gäller de flesta här inne i tråden också?

Men visst efter semestern nu 3 kg tyngre o lite sämre kondis så har man väl minskat sitt attraktionsvärde en bit. Bara upp på hästen igen och leva nyttigare och gymma mer. Finns inget annat!

Det positiva med detta är att du själv äger ditt problem och därmed också lösningen på det. Har du någon gång ordentligt och 100% ärligt försökt förstå varför du förlorar attraktiviteten? Är det en känsla? Vad säger den känslan till dig? Vad gör den med dig? Har du funderat över varför du "måste" känna attraktivitet? (Här är det skillnad på att känna motstånd och att vara neutral.) Visst, du skriver 1 och 0 men det är ett väldigt svart/vitt sätt att se på världen. Sällan som något är det. Har du någon bokstavsproblematik? Om, arbetar du med den? Medicinerar du?

Sedan. Kan du tänka dig att umgås med en kvinna som du inte finner attraktiv, dvs neutral, så att du lär känna henne på djupet? Har du någon gång upplevt att attraktionen har ökat när du lärt känna någon? Om, vad var det som hände då inom dig?

För mig är ditt problem ett internt "inställningsproblem". Du kan välja att antingen arbeta med det i syfte att helt komma bort ifrån det eller att arbeta med att ignorera det i mening acceptera det och ändå köra på med en bra kvinna.

// CC