Att vara ett otacksamt svin och offer för konsekvenser

Du ignorerar helt och hållet det jag skriver om att välja att ta på sig offerkofta eller inte, och vad det har för betydelse.

Okej, du har alltså egentligen inte något problem med folk som drabbas av konsekvenserna av sina egna handlingar.

Din definition av vad det innebär att "ta på sig offerkofta" är alltså att vägra erkänna när man gjort fel, eller erkänna eventuella brister man har?

Jag vet inte vad du menar med första meningen. I övrigt verkar du ha missförstått syftet med trådstarten, vilken inte ligger i språkavdelningen.

Jag menar att alla som drabbas av konsekvenserna av sina egna handlingar är offer för konsekvenserna av sina egna handlingar, oavsett om de är "otacksamma svin" eller inte. Det spelar ingen roll om de "ser sig" som ett offer eller inte.

Om de drabbas av något är de ett offer för detta något.

Därför är din TS svårtolkad, eftersom du framför att du har ett problem med "människor som är offer för konsekvenser av sina egna handlingar."

Eftersom alla är drabbade av konsekvenserna av sina egna handlingar, så skulle detta innebära att du har ett problem med exakt alla människor. Men det har du ju uppenbarligen inte.

Därmed behöver du tydligare definiera vad det är du egentligen har ett problem med, eftersom "människor som är offer för konsekvenserna av sina egna handlingar" omfattar alla människor.

Jag skrev i TS

"Vi äro många som vandrar genom livet, otacksamma svin som alltid är offer för konsekvenserna av vårt eget beteende och verklighetens natur. Denna offerkofta är sitter djupt i vårt inre, en konstant känsla. Det är inget vi ljuger om för omvärlden, det är faktiskt såhär vi känner.

Varför är det så?"

I den trådstarten och i övrigt jag skrivit, liksom att vi befinner oss i psykologiavdelningen, borde det framgå att jag intresserar mig för att diskutera mental inställning och dess betydelse för efterföljande resultat. Dessutom inkluderar jag ju mig själv i trådstarten som en bärare av offerkofta.

Jag tror inte du och jag kommer längre än så här. Vi får helt enkelt vara överens om att vi diskuterar olika saker och inte är överens.

Håller du med om att du i TS har skrivit att du ser ett problem med "människor som är offer för konsekvenser av sina egna handlingar", inklusive dig själv?

Jag vet att folk i allmänhet ser ett problem med den attityden när det handlar om att ta på offerkoftan när det handlar om konsekvenser av eget beteende.

Jag är inte här för att bråka och måste inte ha rätt, så egentligen borde jag inte svara.

Jag tror inte att folk i allmänhet ser ett problem med folk som är offer för konsekvenserna av sina egna handlingar, eftersom alla människor är offer för konsekvenserna av sina egna handlingar. Folk i allmänhet ser inte ett problem med alla människor i allmänhet.

Det låter snarare som att du pratar om att folk som skyller konsekvenserna av sina egna handlingar på andra människor än sig själva. Stämmer det?

Ja, det och annat som ingår i att ta på sig offerkoftan. Det förstår andra i tråden så jag vet inte varför du fortsätter.

Hela din TS kretsar kring att det är fel med folk som är offer, men när man sedan frågar dig vad du egentligen har ett problem med så framgår det att det egentligen inte är människor som faller offer för saker som är problemet, utan något helt annat.

Du tar exempelvis upp att du tänker på saker som inträffat dig pga en slump, och att du känner dig som ett offer för dessa händelser. Det är väl självklart att du är ett offer för slumpmässiga händelser? Det är alla. Om någon av oss skulle gå ut i parken och snubbla och bryta benet eftersom det uppstår ett slukhål i parken vi inte hinner upptäcka så är vi självklart offer för ett benbrott, och för en olycka.

Varför skulle vi inte vara offer för denna slumpmässiga olyckshändelse?

Det verkar snarare som att det du egentligen betraktar som negativt är människor som skyller på andra, människor som inte erkänner när de gjort fel, och människor som klandrar andra för saker som inte är någon annan fel.

Nej. Bara sluta. Hur vet man om man diskuterar med AI?

Ledsen, men det är bara en köttklump med lite tankar och invändningar på det du skriver bakom rattarna här. Visste inte att AI-botar hade egna konton på flashback och gav sig in i långa diskussioner om syftet med TS. Händer det dig ofta?

Jag är alltså uppriktigt nyfiken på hur du resonerar om vad jag skrev ovan:

Du tar alltså upp att du tänker på saker som inträffat dig pga en slump, och att du känner dig som "ett offer" för dessa händelser. Men det är väl självklart att du är ett offer för slumpmässiga händelser? Det är alla.

Vad är problemet med detta? Om någon av oss skulle gå ut i parken och snubbla och bryta benet eftersom det slumpmässigt uppstår ett slukhål på stigen som vi inte hinner upptäcka så är vi självklart offer för ett benbrott, och för en olycka.

Håller du med?