Lyssnar du fortfarande samma genrer eller går du vidare?

Som rubriken säger, lyssnar du fortfarande på samma genres du lyssnade på som ung, eller överger du dem i takt med att du blir äldre och din musiksmak utvecklas?

I mitt fall överger jag inga genrer, de finns kvar i mina playlists även om de längre inte är ett primärt fokus. Men har jag en gång fattat tycke för de så kommer jag dels lyssna på det av nostalgi, dels för att jag faktiskt fortfarande uppskattar det.

I högstadiet var det mycket skatepunk/punkrock som gällde, i gymnasiet blev det mest nu-metal. Genrer jag fortfarande lyssnar på, men de har numera sällskap av en drös genrer och sound jag lagt mig till med under ett helt liv.

Hur är det för andra? Vet att jag mött folk som älskade X genre som ungdomar men som idag avskyr det som vuxna.

Tyvärr fortsatte musiken att utvecklas efter 1987.

Tack Gode Gud för det. Jag spyr på merparten av 80talets överproducerade synth-monster, helt otroligt att folk på allvar tyckte Harold Faltermeyer's Axl F var fet back in the day

Vi får tacka grungen och Kurt Cobain för att de satte P för 80talets gränslösa dekadens

Jag expanderar min smak långsamt men kan alltid återvända till tidigare genre när jag "får feeling". Så när jag städar kan der blir Metallica (de tre första skivorna), Kylie Minogue (Fever albumet), Grandmaster Flash, Mars Volta, Cornelis eller Mozart - allt beroende på humör och vad man är sugen på.

Men just nu har det blivit mycket Pink Floyd faktiskt, första albumen, och psykedelisk rock.

Jag går inte vidare, jag adderar.
Lyssnar idag på vissa genrer som jag skulle hatat mig själv för när jag var ung och vacker.

Samma. Den stora förändringen är att jag har en mindre fientlig inställning till radiopop. I grunden är jag såklart en surgubbe som instinktivt tänker ”vad är det här för skit?”, men många gånger har skiten visat sig vara ganska trallvänlig. Ibland går jag även och gnolar på minstingens favoriter som Arne Alligator. Lyssnar vi i bilen sjunger hela familjen med!

Jag har gått mot mer hårdrock än vad jag lyssnade på som ung. När man var ung på 80 och 90-talet så var det tracks som satte musiksmaken och även kompisar men det var alldaglig pop och lite synth som man levde på. Nu när man blivit äldre så är det mer hårdrock men även mer klassiskt.
Mycke av den nya musiken som kommer missar jag helt då man helt enkelt inte söker runt överallt för att hitta något nytt.
Ser man på nyheter för mig på tidal så känner man i bästa fall igen en eller två artister och ofta är det ändå sånt som man inte gillar.

Skulle vilja påstå att jag blivit bredare med åren, kanske blivit mjukare och känner ingen press att behöva passa in… har inte övergett någon genre men vissa band/plattor undrar jag idag hur jag kunde tycka de var så bra (det är visserligen undantag, det allra mesta gillar jag fortfarande även om jag inte lyssnar lika ofta på dem nu).

Lyssnar fortfarande på samma genrer som jag gjorde tidigt 90-tal. Metal, punk och hardcore.

Axel F är en klassiker sen att det finns dom som är fast i något slags "Sent 90 talsmode att tycka 80 talet var bajs" är en annan sak, för övrigt lyssnar jag på samma saker förutom Thunderdome, det fattar jag inte hur jag har kunnat lyssna på

Jag föredrar att lyssna på i stort sett samma musik som när jag var yngre. Tycker det är spännande när man i vuxen ålder får en nyanserad bild av musiken som man gillade.

Men visst har jag haft faser. Jag gillade metal ett tag. Idag lyssnar jag aldrig på det längre.

Om man bortser från musik som jag lyssnade på som småtting, innan jag blev musiknörd "på riktigt", så har jag aldrig övergett en genre i förmån för en annan. Tvärtom så adderar jag genrer i mitt lyssnande och expanderar mitt musikaliska universum.

Visst kan man ha olika faser och perioder där en genre blir dominerande, men det tidigare försvinner inte för det. Det hamnar bara i bakgrunden. Förr eller senare hittar det tillbaks, ofta baserat på humör.