Hur kan man tycka att det är fel att ställa krav på medborgarskap i Sverige?

För att få medlemskap i ett land ska man åtminstone kunna prata det officiella språket för tusan.

Så du ska ta en svensk med grav dyslexi?

För det första har väl Sverige inget officiellt språk, men oavsett det så kan ~90% av Sveriges befolkning föra en konversation på engelska enligt undersökningar (t.ex. Eurobarometer 2023).

Om en absolut majoritet kan föra en konversation på engelska, och även dom som söker medborgarskap kan göra det så har man ju minst ett "gemensamt" språk och då har jag svårt att se vad det stora problemet skulle vara.

Hellre en person som inte pratar ett ord svenska men delar de grundläggande värderingar vi har, än någon som pratar perfekt svenska och har diametralt motsatta tankegångar kring t.ex. kvinnor och barns rättigheter, rättssamhället, demokrati och frihet.

Vad har dyslexi med kunskap att göra?

Sedan snart tjugo år sedan har vi faktiskt det. Se språklagen (2009:600) och exempelvis detta blogginlägg.

Just det du skriver nu är ganska relevant:
Nu jobbar jag internationellt men har även ganska många kollegor i Sverige som har utländsk härkomst.
Vissa av dem kör fullt ut att bli etablerade i Sverige, och då tycker jag det är rimligt att de kan få svenskt medborgarskap.
Men en stor del har ingen ambition att bli Svenskar, de jobbar här för att det är ett bra steg i deras karriär, det får en hyfsad lön och kan leva i ett tryggt samhälle.
Men barnen går i engelskspråkig skola, de umgås enbart med sina landsmän och möjligen Svenska kollegor. Ambitionen är att flytta vidare eller hem igen senast till pensionen.
Nu pratar vi högskoleutbildade personer som har relativt välbetalda/avancerade jobb och undviker all typ av kriminalitet.
Men jag anser nog att vi skall ha 2 delar en PUT för de som vill och ha behov av att vara här, men inte vill bli en del av de svenska samhället(Då bör de förlora detta om de inte följföljer sin del i avtalet.
De som skall kunna bli Svenska medborgare bör visa att de vill vara en del av samhället och då lär sig Svenska lagar/Regler förstår hur samhället fungerar samt lär sig kommunicera på Svenska.
Övriga ser jag inte bör ha någon anledning att få vistas i Sverige:

Jag tycker absolut att man skall ställa krav för att få medborgarskap i Sverige - och jag har heller aldrig hört någon som påstått motsatsen!? Krav på att kunna språket, och även kunskapsprov (vilket numera finns), tycker jag är fullt rimligt. Dock måste det ju finnas proportionalitet och rättssäkerhetsgarantier. T ex att man skall ha befunnit sig i Sverige såpass länge att man har en rimlig chans att klara språk- och kunskapstesterna. Men också att det finns en plan och ett system för hur och när man kan få göra om provet ifall man inte klarar det. Men framförallt också att man skall kunna göra undantag för personer med funktionsnedsättningar eller liknande.

Att "sätta krav på att man tycker att Israel ska få finnas och att aga barn och våldta är fel" är ju inte möjligt eftersom det handlar om tankar och värderingar, vilket varken går att kontrollera eller påverka. Ytterst så finns det ju också en grundlagsskyddad åsikts- och yttrandefrihet, så sådant är ju inte möjligt att stoppa eller avtala bort. Om det sedan är så att vederbörande faktiskt agar ett barn, eller våldtar någon, så är det givetvis en helt annan sak.

Du anser att det är många "saker" man behöver göra. Men mycket finns redan: Medborgarskapsprov i samhällskunskap infördes denna månaden och språkprovet kommer om ungefär 1 år. Vidare måste man ha bott i Sverige i minst 8 år för att få medborgarskap. En "prövotid" efter att man fått medborgarskap är just nu inte möjligt, eftersom att man inte kan upphäva medborgarskap.

Jag tycker absolut att man skall ställa krav för att få medborgarskap i Sverige - och jag har heller aldrig hört någon som påstått motsatsen!? Krav på att kunna språket, och även kunskapsprov, tycker jag är fullt rimligt. Dock måste det ju finnas proportionalitet och rättssäkerhetsgarantier. T ex att man skall ha befunnit sig i Sverige såpass länge att man har en rimlig chans att klara språk- och kunskapstesterna. Men också att det finns en plan och ett system för hur och när man kan få göra om provet ifall man inte klarar det. Men framförallt också att man skall kunna göra undantag för personer med funktionsnedsättningar eller liknande.

Ja att tvingas bli medborgare är inte bra i mitt tycke.
Bara man fått PUT och sköter sig och vill leva i Sverige borde det vara ok.
Det kanske vanligaste är väl att en partner kommer från ett annat land. De skaffar barn och lever helsvenskt med jobb och så. Men den ena partnern vill inte släppa sin gamla identitet som kanske italienare. Att då blir tvingad till att söka svenskt medborgarskap borde ju då inte vara ett tvång.
Och att ha flera medborgarskap är ju många som vill förbjuda med. Och ska deras barn inte kunna få bli både svenska och italienska medborgare?

Läs igenom lagen som du hänvisar till och berätta sen var det står att svenska är det officiella språket i Sverige.

Jag kan bespara dig tid och berätta att lagen definierar svenska som det officiella språket för Sverige i internationella sammanhang, och att svenska är huvudspråk i Sverige. Man kan väl tycka att det är semantik men likväl så är det inte definierat som det officiella språket (annat än i internationella sammahang, då).

Semantik är precis vad det är. Du kan föreställa dig att detta inlägg istället för ”det officiella språket” hade skrivit ”det språk som enligt lag fastställs vara landets huvudspråk”, så slipper vi fortsätta med den semantiska debatten om vad det innebär att ett land har ett ”officiellt” språk. Det är i vart fall för mig uppenbart att det var något sånt som var andemeningen i det inlägget.

Det är ju dock högst medvetet att man valt att kalla det för huvudspråk istället för officiellt språk. Tanken var väl ungefär att framhäva att man är ett flerspråkigt land och dessutom se till att inte trampa minoritetsspråken på fötterna.

I vilket fall som helst tycker jag fortfarande att det inte spelar så så stor roll när det kommer till medborgarskap. Det är ju förstås en skillnad om man pratar något språk som ingen annan pratar men om någon pratar hyfsad engelska och det är ett språk som nästan alla andra bevisligen förstår och kan pratar så är det väl ingen skillnad.

Som sagt så rankar jag åtminstone personlingen det högre att de som immigrerar delar grundläggande värderingar kring frihet, demokrati, yttrandefrihet o.s.v. än att det vet om att man brukar dansa små grodorna kring midsommarstången och pratar knagglig svenska.

Det finns ju redan nu gott om människor i landet som pratar språket men ändå har diametralt annorlunda åsikter om dessa saker, och om den gruppen växer sig tillräckligt stor så ändras landet på riktigt.