Om ni hade blivit förstagångsförälder igen

Att avlastning är väldigt viktigt. Om du eller din fru/man har några pålitliga släktingar som kan tänkas vara intresserade av att passa barnen en kväll då och då - och så småningom en helg då och då - så är det guld värt. Flytta inte ifrån dem, eller flytta tillbaka nära dem! Så har många äktenskap räddats.

Man behöver den där tiden som bara par. (Det första halvåret eller hur lång tid det tar innan barnet börjar sova hela nätter, behöver man den avlastningen för att få sova ut emellanåt.) Men det förutsätter att man vet att barnet/barnen är trygga och väl omhändertagna under tiden.

Psykiska. Små kaosbabbar som löpte amok hela tiden och föräldrar som inte brydde sig. Som hyenor på en savann.
Sverige är på väg att förstöras


Idag är jag glad att jag gjorde rätt och satte barnen på riktiga skolor.
Idag har barnen bra jobb och fina hus/lägenheter och att de kan åka till våra ställen runt om i världen.

Ta vara på småbarnsåren, det är den bästa tiden. Att vara tonårsförälder var varken kul eller givande. Får du dessutom en dotter så byter hon personlighet fullständigt i tonåren.

Jo.

Att känna att man på sätt och vis har misslyckats som föräldrar är ett friskhetstecken och något som i princip alla lyckade föräldrar ska känna. De föräldrar som ser tillbaka och tänker "Nej - vi gjorde allt rätt" är de med verkliga problem och deras barn kommer bli monster - som sina föräldrar.

Att man mognar enormt som människa jämfört med om man förblir barnlös. Har blandade kompisar med eller utan egna barn. Eller uppfostrat sambons barn. Generellt sett så finns det en omogenhet och ett lite själviskt beteende hos dem som inte har barn. Har du barn så sätter du dem före dig själv om du är en normalt funtad människa.

Jo, men det är också kanske försent att inse det nu.

Bra tänkt! Ha tålamod och lycka till!

Att välja en bra far.

Inte ett äckel som hellre knullar gamla byfånar till horor med könssjukdomar än att vara med sina minderåriga barn

Känner massor av mammor. Ingen av dem har förändrats rejält

Nej, klart man måste vara konsekvent, men jag hade nog inte varit så hård i just det fallet med glass varma sommardagar.

Att det är så otroligt mycket värt att lära barnet somna själv i egen säng. Vi nattade vår första i tre år och det blev MÅNGA kvällar som bara försvann. Man behöver den stunden för sig själv eller för varandra.

Att man har väldigt lite inflytande över vad barnet utvecklar för temperament, intressen och personlighet. Förvänta dig inte att få en unge som är si eller så utan njut av allt som barnet ÄR i stället för att noja över det som inte är.

Att vara bjussig mot den andra föräldern och inte föra bok och tjafsa över vem som får mest tid för sig själv (om det inte är helt orimligt ojämlikt förstås).