Om ni hade blivit förstagångsförälder igen

Ja du gör det som passar dig och er familj bäst.
Men vill verkligen slå ett slag för ovan, det har även funkat bra med godis och glass och liknande. Kompisar med jämngamla barn i samma ålder som haft hårda regler kring tex godis är ungarna totalt besatta när det väl dukas fram. Våra barn tar några stycken då vi aldrig gjort en grej av det. Aldrig haft några sammanbrott i mataffären när vi säger nej till glass osv osv.
De är vana att få somna i soffan med tvn på samtidigt som mamma och pappa pratar osv. Jämngamla barn kan man inte ens besöka kvällstid då det är kaos med nattning och sömn.

Vi tror på lagom med regler, högt i tak och mycket skratt och kärlek.

Filma och ta fler bilder. Man tror att man kommer minnas allt, men sömnbristen gör att de första månaderna flyter ihop mer än man tror.

Verkligen! Ska jag snälltolka den du citerar så tänker jag att hen menar att man inte ska förhandla om sånt som inte kan förhandlas om, typ att barnet måste gå i skolan, borsta tänderna eller inte får slå sina syskon. Och givetvis har du rätt i det du skriver. Istället för att vara en auktoritär jävla skitfarsa kan man vara smart och ge barnet alternativ som man själv redan godkänt. Om exempelvis barnet inte vill ta på sig ytterkläder kan man låta barnet få bestämma om den ska ta på sig kläderna här uppe i hallen eller längst nere i trappen. Resultatet är mindre bråk och ett barn som är fullt påklätt när man går ut.

Till TS: Jag har två råd, varav ett är något jag tycker att jag gjorde bra och det andra var något jag hade svårt med.

Råd 1 - Var nyfiken på barnets upplevelse och validera barnets känslor. Det här tycker jag att jag är bra på. När barnet är ledset och gråter kan det räcka med att säga sånt dom "Men lilla älskling, jag ser att du blev ledsen!" eller "Du fick inte leka med bollen nu, då blev du ledsen.". Även när barnet protesterar mot mig som förälder och inte vill äta maten jag lagat eller inte vill göra som jag säger, är det typ alltid bättre att validera än att ignorera. Typ "Oj, det där tyckte du inte var gott, kanske var det för stora bitar?" eller "Nej, jag hör att du inte vill borsta tänderna, men det måste du faktiskt göra nu.".

Den här typen av tillvägagångssätt lugnar verkligen alla inblandade, utan att man behöver vika sig i viktiga frågor. Dessutom lär sig barnet förstå och tolka sina egna känslor, vilket jag tror gör världen mer begriplig för dem och minskar risken för okontrollerade känsloutbrott på sikt.

Råd 2: Validera dina egna (och medförälderns) känslor, och finn styrka i att det inte kommer vara såhär för alltid. Det hade jag/vi svårare för. Första barnet är en chock. Allt förändras på olika sätt av att få barn, men ingenting kommer bli bekvämare. Vi var helt sömndepriverade, hade extremt liten tid för sociala relationer, och sexlivet sattes på total paus under min frus långa läkningsprocess efter förlossningen. Min fru hade hormomkarusell, amningen fungerade inte, och hon kände sig som en börda för mig. Själv kände jag mig stundvis otillräcklig och längtade efter närhet, samtidigt som jag kände skuld över det behovet medan min fru läkte. Vardagen gick ut på att sova dåligt, jobba långa dagar, stressa hem, och avlasta min fru så mycket jag kunde. När det kändes som värst kändes det också som att livet aldrig mer skulle återgå till något mer än föräldraskap.

Om ni någon gång finner er i den här situationen, säg då till er själva att det inte är konstigt att ni mår dåligt när det är så mycket med allt. Och den kvinnliga kroppens återhämtning efter en graviditet är en tidskrävande process, flera år till hon är "helt" återställd. Kroppen läker dock. Och bebisar utvecklas även extremt snabbt. Att ni inte kunnat sova mer än två sammanhängande timmar senaste månaderna betyder inte att det kommer vara likadant om en vecka eller om ett år. Ni kan vara säkra på att vissa stora problem nästan kommer gå över av sig själv plötsligt, samtidigt som nya problem kommer uppstå parallellt.

Lycka till!

Pang på rödbetan.

Va önskar ni att ni visste innan ert första barn kom till världen? Vilka råd skulle ni ge erat yngre jag?

Att oro och ångest kommer få en helt ny innebörd. Blir det för mkt så prata med någon om det.
Men framförallt, om jag fick ge ett råd till mig själv innan barnet kom. Det är inte som du tänker dig. Det är dubbelt så jobbigt. Det är inga kaffepromenader och sköna häng. Men allting blir värt det

Pang på rödbetan.

Va önskar ni att ni visste innan ert första barn kom till världen? Vilka råd skulle ni ge erat yngre jag?

Pang på rödbetan.

Va önskar ni att ni visste innan ert första barn kom till världen? Vilka råd skulle ni ge erat yngre jag?