Om ni hade blivit förstagångsförälder igen

Hade barn på den kommunala förskolan där importerande bidragsautomater till slut tog över.

Har bett om ursäkt till barnen att dom fick den dåliga starten i livet. Till slut blev det privata skolor och det gick bra för barnen.

Men fick jag spola tillbaka bandet så skulle jag slippa barnen skador för mångfalden de tog skada av😰

Tyckte väl att man var rätt bra förberedd, men att den motoriska utvecklingen gick så otroligt snabbt så väldigt tidigt blev en utmaning, nya utmaningar hela tiden. Hur snabbt de kan försvinna utom synhåll redan som ettåringar om man tittar åt ett annat håll några sekunder. Det tror jag faktiskt många är omedvetna om. Krävs bra nerver för att bli föräldrar..

Inte ett dugg !

1: Skippa bärsele om inte absolut nödvändigt för att få något gjort.
2: Låt barnen sova i egen säng och eget rum så tidigt som möjligt.
3: Om barnet ramlar och det inte är något allvarligt, uppmuntra till att resa sig upp själv istället för att vara där och lyfta för tidigt.
4: Lär ut bordsskick så tidigt som möjligt så det inte är konstant kaos.
5: Om barnet inte gillar att åka vagn, åka bil osv så kör mer vagn, åk bil osv.
6: Sluta inte träna på gym, fotbollslaget osv.
7: Se till att fortsätta med dejtkvällar utan barn.
8: Se till att barnet tar napp och flaska.
9: Se till att barnet sover hemma hos annan vuxen eller i ert hem men med barnvakt och er föräldrar ur vägen så tidigt och så ofta som möjligt.
10: Anpassa inte maten så mycket. Se till att ungarna lär sig äta allt, inklusive grönsaker och fisk, så tidigt som möjligt.

Barn vänjer sig vid vad man, i brist på bättre ord, "utsätter" dom för. Dvs alla barn kan sova i egen säng, åka bil, äta varierat, passas av andra m.m. Om man konstant ska söva barnet i bärsele, anpassa all kost, samsova, anpassa bilresor efter barnets sovschema m.m. så blir det ett helvete.

Köpa billigare vagn, inget av våra barn åkte mer än 20 gånger var så tekniskt sett så kostade varje resa i barnvagn 400 spänn.

Börja potträna tidigt, märkte med andra barnet att ungen kan bli blöjfri runt 18 månader om man är konsekvent.

Utnyttja fler föräldradagar, nu har vi 300 kvar som vi måste använda upp pronto för att de inte ska brinna inne.

Använda familjen mer för hjälp. Vi ville inte vara jobbiga så vi trixa och knixa för att få livspusslet att gå ihop. Sen insåg vi att alla i släkten ville hjälpa till att skjutsa, passa, hämta och lämna barnen.
Tror inte jag och frugan hade en enda dejt tillsammans de första tre åren, men nu så har farföräldrar eller mina syskon ungarna minst 4 dagar i månaden och det har underlättat något enormt för vår relation och återhämtning.

Klokt råd, kanske inte helt förvånande med tanke på TS men kommer bli pappa snart. Bra och ödmjuk tanke, att sätta höga förväntningar är farligt. Jag ska försöka ta det som det kommer

Stort grattis! Det är en otrolig upplevelse.

Nej, man tänker ju att man kommer få friska barn såklart, men kanske bör man någonstans förbereda sig på att det inte alltid blir så. Eller jag hade nog önskat att jag gjort det.
Vårt andra barn har svår autism och grav intellektuellt funktionsnedsättning, kräver dygnet-runt-passning, är ofta vaken hela nätterna, har alltid blöja fast han snart är tonåring osv. Sådan kan man såklart inte förbereda sig på men att man har det i bakhuvudet någonstans är nog bra. "Om det mot förmodan blir så, vad gör jag/vi då?"

Vänsterblivna: Araber är det viktigaste vi har
Resten: Barn är det viktigaste vi har

När tycker du att man ska sätta barn i förskolan?

Acceptera att fritiden kommer bli minimal, försök inte att få något gjort samtidigt som du har hand om bebisen. Behöver/vill du göra något så se till att ha helt egen tid för det. Planera för att en sover tidigt på kvällen/natten och en sover sent på natten/morgonen. Om möjligt, ha en extra säng i ett annat rum så att den som inte har barnet kan få sova så bra som möjligt.
Se överhuvudtaget till att framförallt turas om att ha barnet 1-3 timmar åt gången så att inte båda föräldrarna hela tiden blir uppbundna. Vissa klarar det säkert men för mig personligen är det extremt tärande att inte kunna göra vad jag vill nån timme om dagen.

Spännande tanke! Var det något speciellt som du behövde kämpa med?

Vad fan menar du egentligen? Ska folk förvänta sig ADH-ungar och alla andra dessa hittepå-diagnoser? Kan inte låta bli att tänka tanken att du har fått en jävla unge med alfabetets alla bokstavs-diagnoser.