Har vi några alltid tvingande ord i svenskan?

Ja du kan nog ha rätt, när man hör norska verkar nästan ordet kunna betyda lite vad som helst, långt mycket mer än svenskan, som din länk antyder.
"ha tillatelse, ha grunn til, være nødt til eller pliktig til, være mulig, sannsynlig, tenkelig, logisk nødvendig, sterk oppfordring, påminning eller advarsel, brukt for å uttrykke ønske"
Så urvattnat att det mer liknar ett utfyllnadsord än något annat. Men möjligen mest styrkan på ordet som flackar.

Kanske egentligen än sämre att ha "må" som varning på elementen på norska än det hade varit på svenska.

Men om vi ser på nummer 4, inom gränserna där betydelsen är stark uppmuntran eller varning, så är just den delen två-vägs:

Medan 2. inte är det.
det må gjøres (tvingande)
det må ikke gjøres (frivilligt)

Eller kanske mer betoningsbaserat
det må ikke gjøres - (frivilligt)
det må ikke gjøres - (tvingande)


Nej, du har övertalat mig. Norska "må" är till och med fluffigare än svenskans.

Och vi skall bara inte tala om användandet av lär som modalt hjälpverb i dalmål. Dels vet vi väldigt lite om det, dels är det en smula off topic. Jag tänker på den användning som finns beskriven under punkt 3 i den här artikeln i SAOB:

https://svenska.se/?activeTab=saob&q=l%C3%A4r&exactMatch=true&id=9402 660&homografNr=0

Det lär vara off topic. Men så länge man lär sig något intressant lär ingen klaga.

Försökte sätta in det i mer relaterbart till mig själv än hästar. Sätter man det specifikt i framtiden så fungerar "mer l. mindre nödtvunget anser sig".
"Jaha, och vad gör du om det bryter benen på dig?"
"Jag lär väl dra till läkaren."

Men som nutida är det onekligen en speciell användning.
Kanske den vägen det gått?
Var kanske väldigt populärt med den mer öppna "jag lär gå till..." än den mer bestämda "jag ska gå till..." där. Men alla gjorde alltid det de sa sig lära göra, så blev det mixen mellan det gamla öppna och det nya bestämda, till motvilligt bestämt, i princip "jag 'måste väl' gå till...", och sen försvann tempus till slut.

En kultur med låg vilja att ge löften, men hög pliktkänsla (som kanske är orsaken de inte vill lova något, men pliktkänslan vann ändå) kanske.

Men lite nyfiken på om "väl" alltid används/användes i samband med "lär" där. För det är "väl"et som signerar "mindre eller mindre" vid många andra ord. Jag ska väl... Jag hade väl... Jag måste väl... Jag kan väl...
Alltså om "Jag lär ge hästarna nattfoder" också användes och var mer bestämt.

Kommentar:
Norskans ”må” motsvarar i svenskan snarast ”måste” och ”ska”.

Om du är väldigt sjuk måste du åka till akuten.

Hvis du er veldig syk, må du dra til legevakten

Om du är smittad måste du inte åka till akuten.
Om du er smittet må du ikke dra til legevakten.

Tycker den svenska låter mer frivilligt och den norska mer befallande.
Att den svenska meningen säger "Du är sjuk men är inte så farligt i sig självt, så känn efter om du verkligen behöver dra till akuten eller inte".
Och den norska säger "Du är sjuk, så stanna hemma och dra för guds skull inte till akuten och smitta ner alla andra!"

Att en bättre översättning av
Om du är smittad måste du inte åka till akuten.
är
Om du er smittet trenger du ikke dra til legevakten.

Även om "trenger" ofta skulle översättas till "behöver". Men att "måste" och "behöver" är närapå synonymer i den meningen på svenska, men att "må" och "trenger" inte är det i samma mening på norska.

"Om du är smittad måste du inte åka till akuten" = Frivilligt.
"Om du är smittad behöver du inte åka till akuten" = Frivilligt (men mer nudge att inte göra det).
"Om du er smittet trenger du ikke dra til legevakten" = Frivilligt.
"Om du er smittet må du ikke dra til legevakten." = Tvingande.

"Om du är smittad måste du åka till akuten" = Tvingande.
"Om du är smittad behöver du åka till akuten" = Tvingande (men mindre akut ton).
"Om du er smittet trenger du dra til legevakten" = Tvingande.
"Om du er smittet må du dra til legevakten." = Tvingande.

Fick söka i lite norsk lagbok för att hitta hur "må" används där, då "må" i svenska lagboken trots allt var ursprunget, och just där sådana distinktioner är viktiga och ett sådant ord (alltid tvingande oavsett om det används positivt eller negativt) är extra behövligt:

https://lovdata.no/dokument/HIST/lov/1814-05-17-20210701
Tvingande. Krav. Regel. Lag.


Tvingande. Krav. Regel. Lag.

Har väl sett genom 9-10 nyare lagar, men detta var första jag hittade med både positiv och negativ användning av det i samma lag. De andra har haft antingen bara "må" eller bara "må ikke" men de var alla tvingande oavsett om det var positivt må eller negativt må.

Är "må" i svenska lagboken samma må tro? (phun intended)
"Må", "må inte", "inte må" = alltid tvingande?
Sökte på lagen.nu men fattade åter varken om "må" eller "inte må" var frivilligt eller inte i kontexten.

Tio guds bud på norska inleds alla med Du skal ikke... förutom 4 och 5.

Ett "oomkullrunkeligt" krav är ju tvingande.

Är ju ett adjektiv.
Men heller inte tvåvägs.
Det är oomkullrunkeligt att avtalet är gällande. Det är 100% gällande.
Det är inte oomkullrunkeligt att avtalet är gällande. Kan vara ogällande, kan vara gällande.
Nej, jag vet inte, klarar inte analysera ordet seriöst i förhållande till trådämnet.

Ska försöka lägga till det på ordbanken dock, aldrig hört förut, och det är oomkullrunkeligen ett fantastiskt ord.

Kristallklar betydelse. Obestridlig, orubblig, ovedersäglig.

Det finns fyra ord som beskriver förflyttningen från tips via rekommendation till tvingande:

*Kan - Du kan göra på detta sätt... (...men det finns flera olika alternativ)
*Bör - Du bör göra på detta sätt... (...och det är det bästa bland flera alternativ)
*Ska¹ - Du ska göra på detta sätt... (...om du gör det, men du behöver inte göra det)
*Ska² - Du har till uppgift att göra detta... (...och det sker ofta enligt föreskriven plan)
*Måste - Du måste göra detta... (...vilket är ett krav för att du ska kunna...)

Använd den i två meningar, och var så enhetlig du bara kan i formuleringen, helst identisk.
I ena meningen tillåter du något.
I andra meningen förbjuder du något