Kom på det i denna tråden
(FB) Frikänns - får ändå skadestånd gällande ordet "må" som används i svensk juridiska, som är väldigt otydligt i om det är en tvingande regel, eller frivillig möjlighet, och försökte komma på analoger och skiljaktiga ord för att förklara vad jag menade.
Men insåg att alla våra ord kanske bara är tvingande åt ett håll.
Tex "
får":
"Du får inte göra så" = Tvingande. En regel, en lag, en hård negation.
"Du får göra så" = Ej tvingande. En möjlighet, en frivillighet, en öppning.
Men "
måste" är ju supertvingande! Det vet ju alla. Själva definitionen av ordet. Nej, det är heller inte alltid tvingande.
"Du måste göra så" = Tvingande. En regel, en lag, ett hårt affirmerande.
"Du måste inte göra så" = Ej tvingande. En möjlighet, en frivillighet, en öppning.
Bägge dessa är närapå raka motsatser gällande styrka i hur "tvingande"-värdet i ordet är.
Har vi något ord som är tvingande åt bägge hållen?
"Du X göra så" = Tvingande.
"Du X inte göra så" = Tvingande.
Eller är vårt språk väldigt perspektivanpassat, så det inte finns?
Bör det användas istället användas fyra olika ord (i tex juridik eller andra situationer där tolkning bör undvikas) för tvingat agerande, tvingad passivitet, frivilligt agerande, och frivillig passivitet?
Tex: Du
måste (tvingat agerande). Du
får inte (tvingad passivitet). Du
kan (frivilligt agerande). Du
behöver inte (frivillig passivitet).
Eller endast hålla sig till omskrivningar som gör det tydligt:
Du är tvingad att (tvingat agerande). Du är förbjuden att (tvingad passivitet). Du är inte förbjuden att (frivilligt agerande). Du är inte tvingad att (frivillig passivitet).
Finns det andra ord man tänker har en väldigt tydlig betydelse (som "måste") när man tänker ren definition, men betydelsen beror egentligen helt på perspektivet/riktningen?