Män kan inte leva utan kvinnor?

Känner du eller någon annan man tacksamhet så som de förväntar sig att kvinnor ska vara tacksamma för att en man uppfann bilen eller datorn? Nej. Män anser att kvinnorna är överflödiga i deras samhällen.
Ingen i Sverige fick rösta om invandringen när det begav sig och många undersökningar har visat att de flesta svenskar velat minska invandringen. Men politikerna har bestämt att den är nödvändig.




Det var en privat angelägenhet utomstående inte skulle lägga sig i.

Jag var tillsammans med en svensk kristen man som ville ha barn i 17 år i tron att han och jag skulle bygga något tillsammans. Men han skaffade aldrig något jobb, inget körkort och hade han fått bestämma hade han inte gått till soc heller. Det var inte förrän jag tröttnat och var otrogen mot honom som han skaffade sig det och sen lämnade.

Det är svårt för en kvinna att se barn och familj som något positivt när ankomsten av ett barn belönas med att bli lämnad ensam och trohet belönas med att bli tagen för given.

Nu är jag tillsammans med en man jag städar och lagar mat åt. Det belönas i sedvanlig ordning med att vara den person som prioriteras absolut sist. Innan man blir tillsammans med en man uppvaktar han en och hjälper en. Men så fort man blivit ett par upphör det. Han kan nu slappna av och ta en för given. Jag tror inte heller jag är ensam om att göra den slutsatsen.

Känner du eller någon annan man tacksamhet så som de förväntar sig att kvinnor ska vara tacksamma för att en man uppfann bilen eller datorn? Nej. Män anser att kvinnorna är överflödiga i deras samhällen.
Ingen i Sverige fick rösta om invandringen när det begav sig och många undersökningar har visat att de flesta svenskar velat minska invandringen. Men politikerna har bestämt att den är nödvändig.




Det var en privat angelägenhet utomstående inte skulle lägga sig i.

Jag var tillsammans med en svensk kristen man som ville ha barn i 17 år i tron att han och jag skulle bygga något tillsammans. Men han skaffade aldrig något jobb, inget körkort och hade han fått bestämma hade han inte gått till soc heller. Det var inte förrän jag tröttnat och var otrogen mot honom som han skaffade sig det och sen lämnade.

Det är svårt för en kvinna att se barn och familj som något positivt när ankomsten av ett barn belönas med att bli lämnad ensam och trohet belönas med att bli tagen för given.

Nu är jag tillsammans med en man jag städar och lagar mat åt. Det belönas i sedvanlig ordning med att vara den person som prioriteras absolut sist. Innan man blir tillsammans med en man uppvaktar han en och hjälper en. Men så fort man blivit ett par upphör det. Han kan nu slappna av och ta en för given. Jag tror inte heller jag är ensam om att göra den slutsatsen.

Hur kommer det sig att du väljer vara med en man trots att det inte finns något positivt med det?
Är det mannens fel eller hur ser du på det?

Jag var tillsammans med en svensk kristen man som ville ha barn i 17 år i tron att han och jag skulle bygga något tillsammans. Men han skaffade aldrig något jobb, inget körkort och hade han fått bestämma hade han inte gått till soc heller. Det var inte förrän jag tröttnat och var otrogen mot honom som han skaffade sig det och sen lämnade.

Det är svårt för en kvinna att se barn och familj som något positivt när ankomsten av ett barn belönas med att bli lämnad ensam och trohet belönas med att bli tagen för given.

Nu är jag tillsammans med en man jag städar och lagar mat åt. Det belönas i sedvanlig ordning med att vara den person som prioriteras absolut sist. Innan man blir tillsammans med en man uppvaktar han en och hjälper en. Men så fort man blivit ett par upphör det. Han kan nu slappna av och ta en för given. Jag tror inte heller jag är ensam om att göra den slutsatsen.

Låter som att du skulle klara dig bättre själv?

EDIT: Då har vi något gemensamt, trots att vi står på olika sidor i könskriget.
För jag har också dragit det korta strået i mina relationer.

Så därför har jag hållit mig singel i flera år, och tänker göra så länge som det behövs. För jag har insett att jag behöver bli starkare i mig själv, innan jag är redo för en relation igen.

Och jag tror faktiskt att det är ett smartare, mera konstruktivt sätt att se på saken, än att skylla på mina fd partners tillkortakommanden.

Hur kommer det sig att du väljer vara med en man trots att det inte finns något positivt med det?
Är det mannens fel eller hur ser du på det?

Där har vi det , mikrotrauman är de starkaste driven för varför människor tycker som de tycker.

Alla mår bättre av mer könsroller, män som kvinnor. Varför åberopar du då att vi ska avveckla dem, tror du din värdelösa man mår bra av färre regler?

Sen kanske du borde bli bättre och välja män, jag känner flera kvinnor som du och historierna man får höra gör att man fan ser ner mer på dem än på deras värdelösa ursäkter till män. Rannsaka dig själv innan du kallar svenska män för barn.

No Shit. Men ingen ser ju så på den saken. Inte när det kommer till kvinnor för ni män lever ju för att behaga andra (obs! Ironi) och anledningen till att kvinnor hellre lever ensamma med en katt är ju pga av feminism, kräsenhet etc etc.

Ja det är ju det sedvanliga svaret på detta forum. Sen beklagar ni er över att kvinnor initierar skilsmässor och lever ensamma och vad det beror på.

Om ni vill att det ska födas mer barn kan ni ju börja med att sluta bete er som barn är mitt svar på det.