Ja chatgpt förfinade min text
Det här har ingenting med vad jag äter att göra. Jag kan äta hemma vid 08.00, oftast gröt, utan några som helst problem. Men om jag åker in till stan vid 15–16-tiden och min hjärna plötsligt börjar tänka: ”Shit, det verkar inte finnas några toaletter i närheten!” — då sätter magen igång direkt.
Jag vill inte skriva om allt som har hänt på Flashback, men det har hänt saker som jag verkligen inte är stolt över. Ni vet, nöden har ingen lag. Jag skiter inte på mig, men ibland har det hänt att jag inte har hunnit till en toalett, helt enkelt för att det inte funnits någon tillgänglig.
Och det är där mitt stora problem börjar. Jag har börjat undvika saker.
Åka in till stan? Nope. Jag kan åka, men då måste jag i princip veta i förväg att det finns toaletter i närheten.
Det känns som att det har blivit ett handikapp och att jag inte längre litar på min egen mage.
Det är väldigt tydligt för mig att det finns en koppling mellan det psykiska och tarmen. Det spelar ingen större roll om jag skulle äta sallad i tio dagar – problemet finns ändå kvar. Därför upplever jag inte att det handlar om maten. Jag äter dessutom redan väldigt hälsosamt överlag.
Jag vill verkligen bli av med det här. Jag vill kunna åka in till stan utan att hela tiden tänka på var närmaste toalett finns.
Så min fråga är egentligen: Finns det någon medicinsk behandling mot just den här typen av stress-/ororelaterade magreaktion?
Jag menar inte bara tabletter som gör avföringen fastare. För det är inte det enda problemet. Det känns som att själva stresspåslaget triggar tarmen akut, och jag undrar om det finns någon medicin som kan påverka just den mekanismen.
Jag vill gärna diskutera medicinska alternativ och behandlingar, inte KBT eller andra psykologiska behandlingsformer.
Min mamma och pappa har exakt samma problem.
Det här har ingenting med vad jag äter att göra. Jag kan äta hemma vid 08.00, oftast gröt, utan några som helst problem. Men om jag åker in till stan vid 15–16-tiden och min hjärna plötsligt börjar tänka: ”Shit, det verkar inte finnas några toaletter i närheten!” — då sätter magen igång direkt.
Jag vill inte skriva om allt som har hänt på Flashback, men det har hänt saker som jag verkligen inte är stolt över. Ni vet, nöden har ingen lag. Jag skiter inte på mig, men ibland har det hänt att jag inte har hunnit till en toalett, helt enkelt för att det inte funnits någon tillgänglig.
Och det är där mitt stora problem börjar. Jag har börjat undvika saker.
Åka in till stan? Nope. Jag kan åka, men då måste jag i princip veta i förväg att det finns toaletter i närheten.
Det känns som att det har blivit ett handikapp och att jag inte längre litar på min egen mage.
Det är väldigt tydligt för mig att det finns en koppling mellan det psykiska och tarmen. Det spelar ingen större roll om jag skulle äta sallad i tio dagar – problemet finns ändå kvar. Därför upplever jag inte att det handlar om maten. Jag äter dessutom redan väldigt hälsosamt överlag.
Jag vill verkligen bli av med det här. Jag vill kunna åka in till stan utan att hela tiden tänka på var närmaste toalett finns.
Så min fråga är egentligen: Finns det någon medicinsk behandling mot just den här typen av stress-/ororelaterade magreaktion?
Jag menar inte bara tabletter som gör avföringen fastare. För det är inte det enda problemet. Det känns som att själva stresspåslaget triggar tarmen akut, och jag undrar om det finns någon medicin som kan påverka just den mekanismen.
Jag vill gärna diskutera medicinska alternativ och behandlingar, inte KBT eller andra psykologiska behandlingsformer.
Min mamma och pappa har exakt samma problem.