Citat:
Ursprungligen postat av
LoveInAColdClimate
Felet är att alla kommer in på utbildningarna. Jag vet personligen änneslärarstudenter som överhuvudtaget inte passar för högre studier utan borde ha valt en icke-akademisk bana.
Lärare/sjuksköterska är då vad de kommer in på, något som ger garanterat jobb och hyfsad lön så de kan köpa villa och semestrar och kalla sig medelklass.
De skiter i patienter/elever och förstår inte kurslitteraturen.
När de inte kan omsätta litteratur och föreläsningar i praktiken så skyller de på universiteten.
Repostar ett inlägg jag precis skrev ovan + ett par fler tankar i frågan.
En möjlig lösning kanske vore om man hade en statisk gräns för antagningspoäng. Idag är den helt grundad på konkurrens. Det plus en bedömning av personlig lämplighet. Hög lämplighet kanske skulle kunna göra att det krävs något (inte markant) poäng för att komma in.
Ett ytterligare steg vore att man jobbar ytterligare med läsförståelse. Det är alldeles för lätt att läsa fel, särskilt på högskolenivå. Dvs att man genom slarv eller bekräftelsebias kommer fram till ett felaktigt resultat.
Min personliga erfarenhet av universitetsstudier är att det är möjligt att glida igenom en utbildning. Ibland känns det som att det som krävs för att klara av en utbildning är att fysiskt delta (ej aktivt delta) på obligatoriska moment och råplugga gamla tentor. Detta är synnerligen allvarligt, dock går det att rätta till.
Slappa krav = slappa studenter = dålig kvalité