Är det "exkluderande" och skamligt att tala om "hårt arbetande människor"

Jag tycker det är ett avskräckande uttryck, som tyvärr även sossarna har tagit efter.

De flesta vill jobba lite lagom och ha balans i livet med hälsan i behåll. Det här tjatet om "hårt arbetande" låter hotfullt, som att partierna förespråkar en slavliknande arbetsmarknad och ett liv som bara går ut på att slita ut sig i väntan på döden.

Jag efterlyser ett parti för "lagom arbetande" människor. Lagom är bäst!

Fick en reklam t-shirt en gång med slogan "work hard, stay healty".
Tror människor behöver jobba hårt för att inte bli veka små maskar.

En överdrift är att jobba 14 timmar om dagen 7 dagar i veckan, men seriöst så är 40 timmar i veckan helt lagom. Man hinner gott och väl vila upp sig för nästa pass.

Moderaterna talar inför valet om "hårt arbetande människor". Jag antar att de syftar på människor som arbetar full tid helt enkelt och inte på bara vissa grupper som plattsättare, gruvarbetare o.l.

Hörde i SR P1 om språket inför valet där de analyserade begreppet "hårt arbetande människor" och tyckte att det var ett exkluderande begrepp som utslöt pensionärer, sjukskrivna och bidragstagare o.s.v.

Fast uttrycket hårt arbetande människor använder moderaterna för att understryka att arbete ska löna sig. Är det något konstigt med det?. Det är ju en självklarhet! Och för all del, riktigt hårt arbete med övertid o.s.v. ska löna sig och inte gå i skatt. Ta läkare t.ex. som tjänar bra men det finns en gräns för dem att ta mer arbete för det lönar sig inte utan det mesta av extrainkomsten går bort i skatt.

Sveriges radios approach är bara det gamla vanliga socialisttänkandet. Alla ska ha lika mycket och om alla har det lika jävligt så är det i alla fall rättvist.

Du kanske ska hinna leva lite mellan varje pass också. 90% av alla vårdbehov är stressrelaterade, så istället för "work hard" föredrar jag "hardly working."

Jahadu. Det är din tolkning.
De flesta blir utslitna av monotona jobb eller felaktiga lyft i dag. Eller ska jag skriva på ett annat sätt? Då blir det lågavlönade industriarbetare och undersköterskor.
Men du missar den stora gruppen där jag ingår. Vi som jobbade stenhårt under många år innan vi blev sjuka.
Om vi ska satsa på hårt arbetande människor så vet alla att dessa har både välstånd och en bra hälsa.
Det som skiljer dig från mig är att jag redan när jag började arbeta på 80-talet fick lära mig att bidra när jag kan så kommer nästa generation ta hand om mig när jag inte kan bidra längre.
Grejen är den att jag vill bidra.
När jag inte längre kunde så gällde den förra ”Arbeit macht frei” som du snuddar vid. Du kanske minns när personer döende i cancer förlorade sjukpenningen?
Innan jag blev sjuk och Alliansen förstörde mycket så kunde man omplacera sig själv och behålla SGI.
Detta gjorde jag och tänkte köra ett lågavlönat jobb till jag blev frisk.
Jo, tjena.
Jag blev inte frisk och nu hände något nytt.
Min SGI sänktes med ca 200 000kr/år och jag får ut runt 20 000kr/mån för att jag frivilligt valde arbetslinjen.
Jag vill arbeta och försörja mig själv men jag får inte. Skulle jag som exempel ta ett vikariat på tre mån så kommer Uffe straffa mig igen eftersom jag kommer räknas som arbetsför även om jag kommer vara ett vrak när jag tömmer alla depåer i tre mån.
Vad jag vill ha är då vård för att kunna komma tillbaka i arbete. Då min sjukdom är ärftlig så kan jag min sjukdom utantill och jag vet att mina operationer skulle göra mig arbetsför.
Men mitt tillstånd är inte livshotande så jag bollas runt vilket varvas med 1-3 blodförgiftningar och intensivvård per år.
Nu har det gått några år och tack vare politiken har jag tio år kvar till pension (Lurar Uffe då jag har ett löjligt högt pensionskonto). Problemet nu är då att mina kunskaper är inte längre aktuella inom industrin utan allt jag kan är att köra manuella maskiner vilket är en omöjlighet rent fysiskt efter så många år där politiken skitit i den fd, hårt arbetande människan
Jag hade unika kunskaper som utvecklades med maskinutveckling. Något jag kunde lära ut till unga kollegor som bara kan programmera utan att förstå vad som händer.
Så, jag tänkte en omskolning vilket jag är berättigad till.
Meeeeen. Först måste man bli arbetsför. För politiken har omöjliggjort att fd hårt arbetande människor ska kunna använda sitt huvud när kroppen är trasig. Man kan tydligen inte göra två saker samtidigt även om båda sakerna handlar om att få ut en människa i arbete. Dvs, en sjuk person kan bara vara sjuk. Inte både sjuk och en framtida resurs.

Nu vet jag att du inte läst ett ord av det jag skrivit. Men nog fan är det sjuka i min text att våra politiker pratar om hårt arbetande människor när de så tydligt visar att vi alla bara är en förbrukningsvara så länge vi presenterar plussiffror.

Nej, det speglar sanningen. Sverige har byggts upp genom hårt arbete av miljontals arbetare under flera decennier. Om alla hade varit lata och bidragsberoende skulle det inte ha funnits något land som heter Sverige i dag.

Nej, det speglar sanningen. Sverige har byggts upp genom hårt arbete av miljontals arbetare under flera decennier. Om alla hade varit lata och bidragsberoende skulle det inte ha funnits något land som heter Sverige i dag.

Det du säger är ju sant så jag vet inte vad jag ska svara.

Allmänt kan jag bara säga att det höga skattetrycket är negativt för arbetskraftsutbudet. En läkare förklarade köerna på vårdcentralerna med att läkarna där som tjänar rätt bra inte är motiverade att arbeta extratimmar för de vet att en stor del av extraförtjänsten går i skatt. De kanske t.o.m. har fyradagarsvecka av samma skäl. Och marginalskattens hämmande effekt på viljan att arbeta gäller inte bara läkare utan många grupper.

Jag blir så jävla provocerad av lata socialister och kommunister som vägrar begripa att detta land byggts upp av människor som mina mor- och farföräldrar som arbetade 6-7 dagar i veckan 10-14 timmarspass. ALLT positivt är tack vare generationerna innan 50-talet och ALLT negativt är efterkommande generationers fel.

Jo, jag har visst läst allt och jag förstår mycket väl att du har haft det tufft. Jag tror t.o.m. Uffe skulle hålla med om det och tycka att du inte skulle behövt gå igenom det.

Svårigheten för politiker är att de ansvarar för generella regler, i det här fallet efter principen att det ska löna sig att arbeta.

En del som får olika allvarliga problem faller genom maskorna i regelverket som du tycks ha gjort. Om man omplaceras till ett lättare jobb p.g.a. sjukdom borde inte SGI sänkas. Det blir ju som ett straff för att man vill fortsätta jobba. Att inte få jobba för att man har en sjukdom men i praktiken kan jobba trots det verkar ju också snurrigt och byråkratiskt.

Det är bara att konstatera att reglerna ibland är inflexibla eller rent ut sagt åt helvete men jag tycker inte att det kullkastar den generella regeln om att det måste löna sig bättre att arbeta än att gå på bidrag som många i utanförskapet i "orten" föredrar. Men de som arbetat som du och som vill arbeta förtjänar att behandlas bättre.

Moderaterna talar inför valet om "hårt arbetande människor". Jag antar att de syftar på människor som arbetar full tid helt enkelt och inte på bara vissa grupper som plattsättare, gruvarbetare o.l.

Hörde i SR P1 om språket inför valet där de analyserade begreppet "hårt arbetande människor" och tyckte att det var ett exkluderande begrepp som utslöt pensionärer, sjukskrivna och bidragstagare o.s.v.

Fast uttrycket hårt arbetande människor använder moderaterna för att understryka att arbete ska löna sig. Är det något konstigt med det?. Det är ju en självklarhet! Och för all del, riktigt hårt arbete med övertid o.s.v. ska löna sig och inte gå i skatt. Ta läkare t.ex. som tjänar bra men det finns en gräns för dem att ta mer arbete för det lönar sig inte utan det mesta av extrainkomsten går bort i skatt.

Sveriges radios approach är bara det gamla vanliga socialisttänkandet. Alla ska ha lika mycket och om alla har det lika jävligt så är det i alla fall rättvist.

Självklart ska arbete löna sig vilket det gör om man inte tittar på Uffes hittepåsiffror.
Grejen är den att hårt arbetande människor även sparar undan för en trygghet när det skiter sig eller går i pension. Och det är här vi inte längre har det sparandet trots att vi tvingas betala för det.
Sedan är det inte synd om mig. Jag får tillräckligt för att bära mina kostnader samt en sambo som levde på mig och nu ger tillbaka.