Är det "exkluderande" och skamligt att tala om "hårt arbetande människor"

Moderaterna talar inför valet om "hårt arbetande människor". Jag antar att de syftar på människor som arbetar full tid helt enkelt och inte på bara vissa grupper som plattsättare, gruvarbetare o.l.

Hörde i SR P1 om språket inför valet där de analyserade begreppet "hårt arbetande människor" och tyckte att det var ett exkluderande begrepp som utslöt pensionärer, sjukskrivna och bidragstagare o.s.v.

Fast uttrycket hårt arbetande människor använder moderaterna för att understryka att arbete ska löna sig. Är det något konstigt med det?. Det är ju en självklarhet! Och för all del, riktigt hårt arbete med övertid o.s.v. ska löna sig och inte gå i skatt. Ta läkare t.ex. som tjänar bra men det finns en gräns för dem att ta mer arbete för det lönar sig inte utan det mesta av extrainkomsten går bort i skatt.

Sveriges radios approach är bara det gamla vanliga socialisttänkandet. Alla ska ha lika mycket och om alla har det lika jävligt så är det i alla fall rättvist.

För mig personligen, som en "hårt arbetande människa" tycker jag det begreppet har sin charm i saker som unionen och allt det men samtidigt är det fult eftersom det förutsätter att folk VILL vara fast i detta sketna ekorrhjul i 65 år innan man får "frihet".

Jag hade hellre sett en diskussion om sänkta timmar, färre dagar, etc. Alla tester visar på mer produktivitet. Vi har egentligen alla resurser att faktiskt göra detta men nej, vi ska fortsätta slava ihjäl oss pga att ett fåtal rika vill ha så mycket resurser som möjligt för att stoppa alla pengar i världen i röven medan de flaxar och tror att folk tycker om de.

Tror du behöver gå om skolan om du tror att "socialism" handlar om att "alla ska ha lika mycket". Det är absolut inte det men samtidigt, vad fröväntar man sig från FB-are?

Ja, det är diskriminerande mot latmaskar som mig som aldrig gjort ett hederligt handtag i hela mitt liv.

Jag tycker det är ett avskräckande uttryck, som tyvärr även sossarna har tagit efter.

De flesta vill jobba lite lagom och ha balans i livet med hälsan i behåll. Det här tjatet om "hårt arbetande" låter hotfullt, som att partierna förespråkar en slavliknande arbetsmarknad och ett liv som bara går ut på att slita ut sig i väntan på döden.

Jag efterlyser ett parti för "lagom arbetande" människor. Lagom är bäst!

Frågan är vad som är definitionen samt motsatsen till ”hårt arbetande människa”? Är definitionen som du nämner; att man jobbar heltid? Eller har ett tungt fysiskt jobb? Betyder det att en heltidsarbetande psykolog är en slöfock? Eller är övertidsarbete med i definitionen?
Finns det ”mjukt arbetande människor”? Eller en ”löst arbetande människa”?

Blir så trött på dessa korkade ordval..

Engagerade och hårt arbetande personal som gör vad som förväntas och lite till stör ordningen för en maktmissbrukande teamledare. Blir en sådan medarbetare självständig och ifrågasätter när teamledare försöker beordra medarbetaren till att göra något som gör skada för företaget kan teamledaren ordna med tillräckligt många orosanmälningar så att medarbetaren kan låsas in på psyk.

Ja de borde istället säga iatt "arbete ska löna sig" och inte gå bort i skatt. Fast i.o.f.s. så säger de ju det också.

Med hårt arbetande människor vill de väl ha sagt att man måste anstränga sig. Bättre att få inkomster av arbete och inte genom bidrag utan ansträngning. Fast det säger de ju också.

Att det är "exkluderande" att tala om hårt arbetande änniskor är så typiskt sosseaktigt. Typiskt vänstern. Typiskt SR och SVT.

Jämlikhet är nyckelordet. Likhetsnormen. De talar hellre om att alla skolor ska vara lika, knappt något om kvalitet.

Jämna ut inkomstskillnader. Progressiva skatter. Beskatta "de rika". Jag vet precis vad sosseriet innebär. Avundsjuka förklädd till solidaritet.

De tål inte att vissa har det bättre även om alla får det bättre. Hellre att alla har det lika jävligt för då är det i alla fall jämlikt.

Då hade det ju räckt att säga människor med lönearbete.

När Uffe och även Magda pratar om dessa människor så mår jag faktiskt illa.
Magda, ok. Hon representerar iaf ett parti som är grundat ur en folkrörelse där människor verkligen fick slita. Men när Uffe öppnar truten och lägger huvudet på sned så går topplocket.
Det Uffe menar är människor som betalar skatt så de som har det riktigt bra ska betala mindre.
Vad Uffe undviker är att hårt arbetande människor blir utslitna och gamla och så fort de genom sitt hårda arbete inte längre kan arbeta hårt och lämna över till en ung, arbetslös människa så blir samma, hårt arbetande människa en snyltande bidragsparasit.
Den dagen Uffe börjar bry sig om de fd hårt arbetande människorna kommer jag överväga att rösta på honom.

Det kallar jag svartsyn.

Det är en gammal sanning att arbete befrämjar hälsa och välstånd.

Det du talar om är en speciell fråga som handlar om en viss andel människor som är utslitna av jobbet. Den problematiken måste förstås hanteras med kanske sänkt pensionsålder, lättare jobb m.m. för vissa.

Men grundprincipen är fortfartande giltig att arbete befordrar hälsa och välstånd. De som är utsllitna är en mycket liten grupp inom främst vissa fysiskt krävande jobb. I Sverige som helhet har dock människor ett väldigt långt arbetsliv jämfört med övriga Europa.

Jahadu. Det är din tolkning.
De flesta blir utslitna av monotona jobb eller felaktiga lyft i dag. Eller ska jag skriva på ett annat sätt? Då blir det lågavlönade industriarbetare och undersköterskor.
Men du missar den stora gruppen där jag ingår. Vi som jobbade stenhårt under många år innan vi blev sjuka.
Om vi ska satsa på hårt arbetande människor så vet alla att dessa har både välstånd och en bra hälsa.
Det som skiljer dig från mig är att jag redan när jag började arbeta på 80-talet fick lära mig att bidra när jag kan så kommer nästa generation ta hand om mig när jag inte kan bidra längre.
Grejen är den att jag vill bidra.
När jag inte längre kunde så gällde den förra ”Arbeit macht frei” som du snuddar vid. Du kanske minns när personer döende i cancer förlorade sjukpenningen?
Innan jag blev sjuk och Alliansen förstörde mycket så kunde man omplacera sig själv och behålla SGI.
Detta gjorde jag och tänkte köra ett lågavlönat jobb till jag blev frisk.
Jo, tjena.
Jag blev inte frisk och nu hände något nytt.
Min SGI sänktes med ca 200 000kr/år och jag får ut runt 20 000kr/mån för att jag frivilligt valde arbetslinjen.
Jag vill arbeta och försörja mig själv men jag får inte. Skulle jag som exempel ta ett vikariat på tre mån så kommer Uffe straffa mig igen eftersom jag kommer räknas som arbetsför även om jag kommer vara ett vrak när jag tömmer alla depåer i tre mån.
Vad jag vill ha är då vård för att kunna komma tillbaka i arbete. Då min sjukdom är ärftlig så kan jag min sjukdom utantill och jag vet att mina operationer skulle göra mig arbetsför.
Men mitt tillstånd är inte livshotande så jag bollas runt vilket varvas med 1-3 blodförgiftningar och intensivvård per år.
Nu har det gått några år och tack vare politiken har jag tio år kvar till pension (Lurar Uffe då jag har ett löjligt högt pensionskonto). Problemet nu är då att mina kunskaper är inte längre aktuella inom industrin utan allt jag kan är att köra manuella maskiner vilket är en omöjlighet rent fysiskt efter så många år där politiken skitit i den fd, hårt arbetande människan
Jag hade unika kunskaper som utvecklades med maskinutveckling. Något jag kunde lära ut till unga kollegor som bara kan programmera utan att förstå vad som händer.
Så, jag tänkte en omskolning vilket jag är berättigad till.
Meeeeen. Först måste man bli arbetsför. För politiken har omöjliggjort att fd hårt arbetande människor ska kunna använda sitt huvud när kroppen är trasig. Man kan tydligen inte göra två saker samtidigt även om båda sakerna handlar om att få ut en människa i arbete. Dvs, en sjuk person kan bara vara sjuk. Inte både sjuk och en framtida resurs.

Nu vet jag att du inte läst ett ord av det jag skrivit. Men nog fan är det sjuka i min text att våra politiker pratar om hårt arbetande människor när de så tydligt visar att vi alla bara är en förbrukningsvara så länge vi presenterar plussiffror.