Citat:
Ursprungligen postat av
28-120
Jag är själv inte skogsägare men har nära koppling till skogsägande familjer. Man måste förstå att skogsbruk är en mycket långsiktig verksamhet. Man investerar inte idag för att få avkasktning på pengarna imorgon, nästa vecka eller nästa år. Den som planterar skog räknar inte med att själv tjäna en enda krona på den. Det blir bara arbete och kostnader. När skogen är avverkningsklar har ägandet redan gått vidare till barn eller barnbarn (om gården finns kvar i släkten).
Då är det väl inte konstigt att äganderätten är helt avgörande för att man ska vilja göra detta? Man måste känna sig säker på att rätten att bruka skogen fortfarande finns kvar när det är nästa generations tur att ta över och skörda resultatet av investeringarna. I annat fall har allt gjorts förgäves.
Jag erkänner att jag övergeneraliserade där. Det beror på hur mycket mark någon eller några äger. För stora företag som äger många olika skogsytor, fungerar det m.e.m som att så och skörda åkrar regelbundet. För en enskild man som bara äger några hektar, är det väl som du beskriver, och sedan är där allting där i mellan de två ytterpunkterna. Men jag tycker annars att de företagsägda och privatägda markerna sköts på nästan exakt samma sätt. Det är samma plantering, gallring, och skörd.
Men även om man nu inte själv skördar skogen som man planterar, tycker jag inte att det gör den här ödemarks-industrialiseringen mer naturlig. Om du ägde skog, och t.ex en aktivist eldade upp den, då hade inte du själv påverkats ekonomiskt alls av det, utan det vore dina barn eller barnbarn som hade "stulits" på pengar. Är det då verkligen rätt att alla markägare stängslar av all utmark för att skydda framtida pengar som de själva inte kommer få oavsett? I det förindustriella samhället, nyttjade folk utmarken för att de då i stunden behövde brännved, ved till att bygga hus, och betesmark för sina djur. Där som ingen bodde och behövde något från marken, stod den kvar onyttjad.
I dagens industrialiserade värld, måste däremot allt nyttjas så mycket som möjligt på ett eller annat vis, antingen för den enskilda ägarens skull, eller för hela ekonomins skull. Jag skulle gissa att det här med att plantera skog för att någon annan senare ska skörda den, har uppkommit som en kompromiss mellan samhällsekonomins krav på ekonomisk tillväxt å ena sidan, och enskilda markägares möjligheter å andra.
De som har ärvt skog, och ska avverka inom sina livstider, hade däremot påverkats av att någon annan skadade den. Men inte heller de har gjort allt för att förtjäna det heller, annat än att utföra själva avverkningen, och kanske också en gallring innan dess. Någon som ärver, har inte planterat skogen för att senare avverka den, utan bara haft turen att födas av någon som hade gjort det. Hur kraftiga åtgärder är berättigade för att skydda dessas framtida pengar? Jag hade hur som helst haft förståelse för om dessa blev arga över skador på skogen, fastän jag inte riktigt tycker att systemet bakom deras markägande, är värt att upprätthålla.
Citat:
Det är nog lite tillspetsat att säga att bara skogsägaren ska ha någonting att säga till om. Så är det inte idag och så kommer det inte att bli heller. Jag tror heller inte det finns många skogsägare som anser att så borde vara fallet. Det finns en massa lagar och regler som måste följas och det är inget konstigt med det. Däremot förväntar man sig att dessa begränsningar ska vara någorlunda stabila över tid och att de förändringar som ändå görs inte ska få allt för omfattande konsekvenser för skogsägaren. Man anser också att så länge dessa regler följs ska ingen utomstående komma med ytterligare åsikter om hur skogen ska skötas. Det är väl rimligt?
Där är olika typer av lagar. En del lagar är till för att säkerställa ekonomisk tillväxt i samhället, så som lagen om krav på återetablering av skog efter avverkning. Mitt intryck är att skogsägare inte har så mycket emot den typen av lagar, eftersom de själva oftast vill sköta skogen så ekonomiskt gynnsamt som möjligt. Jag tycker själv att dessa lagarna är onödiga, inte för att jag är liberal, utan för att de tvingar fram en industrialisering av hela landskapet.
Annars är inte steget så långt mellan att ogilla "miljömupp"-lagar, till att ogilla alla lagar. Hade fler skogsägare inte hållit med om att det är viktigt att säkerställa en viss ekonomisk vinst i skogsbruket, hade nog total liberalism varit vanligare bland dem.
Citat:
Ägandet av marken har sett lite olika ut sett över tid men det hindrar inte att skogen och ägandet i många fall har ärvts i många generationer.
Sedan mitten av 1800-talet har gårdarna och ägandet sett ut ungefär som idag. Många generationer hinner ärva sin fars mark på 150-200 år. Innan dess var ägandet gemensamt inom byn. Visst fanns det utmarker, som värderades mindre och mest användes som betesmark, men även de tillhörde byn. De stod alltså inte utan ägare då heller. Även om det inte var tydligt exakt vem som ägde vad inom byn gick gården i arv från generation till generation även då.
På den tiden, styrde praktisk möjlighet ägande mer än juridiska papper. En viss bit utmark nyttjades av byn närmast den, men det var mest för att det var just den byn som var närmast och hade det smidigast att nyttja marken just där. I praktiken tror jag att inte att det hade gjort någon skillnad om utmarken "tillhörde byn" eller ej. Om skogsmarken i dag plötsligt blev allmän, tror jag inte heller att det hade gjort så stor skillnad. Varför åka 10 kilometer bort för att hugga brännved, när man har skog 100 meter från huset?
Citat:
En gård som ägs av släktingar till mig har varit i släktens ägo så långt tillbaka i tiden som går att bevisa med släktforskning. Är inte det länge nog?
Vad menas med "gård" här? Hus med trädgård? Åkrar också? Skog? Hus, åkrar och ängar har alltid varit privatägda m.e.m sedan vi blev bönder.
När jag talar om "gammeldags" och "konservativ", menar jag annars inte bara att något har funnits en viss tid, utan jag ser på helheten. Låt oss förenklat säga att vi har haft det nuvarande ägandet sedan 1850-talet. Det blir då 170 år, drygt. Vi har haft odling i Sverige, i drygt 6000 år, dvs mer än 30 gånger så länge. Våra förfäder utanför Norden, blev bönder för över 10 000 år sedan, och innan dess var vi jägare, och ägde ingen mark, mer eller mindre. Förr i tiden förändrades världen så mycket långsammare, och privat ägande av skogsmark var inte en ensam förändring, utan hängde samman med många andra förändringar under 1800-talets industriella revolution.