Kategorin: "Gubbe med släpkärra" , livet är ett enda stort renoveringsprojekt

Hej och hå, magisk tråd. Dessa samhällspelare är en utdöende art vilket är mycket illavarslande.

Detsamma gäller gnällgubben som håller ordning i kvarteren samt den nyfikna kärringen som spejar bakom gardinerna och inte tvekar en sekund på att gola ut dig till gnällgubben.

Dom har fostrat svenskar i generationer.

Och ja, jag är på god väg att bli en sån.

Dels för att huset är gammalt men också för att ekonomin ej tillåter att ta in folk, därför gör jag allt själv. Någon jämställdhet finns inte heller i hemmet så någon hjälp av kvinnfolket är inte att räkna med.

Männen ska hjälpa till med kvinngörat men inte vice versa. Det är sen gammalt. 😁

Kanske, men nu pratar vi ju om Sverige. Men första generationens invandrare kanske också har släpkärra, vad vet jag?

När jag höll på med andras bostäder, reparerade, underhöll.. och så kom hem till mina eget och städade, och lagade mat, som jag stoppade i mina barn eller mig själv.. tittade mig omkring och undrade Är livet ett enda stort underhållsarbete? När börjar det och när slutar det? Ta en bil som exempel - det var ny en gång (nästan ny i alla fall för en hel del är ju återanvänd råvara). Men sen börjar den användas och förfaller - underhålls - och förfaller - och underhålls .. osv tills slutet nås.

Så jag blir nyfiken på vad livet är för dig?
Ofta när jag läser liknande trådar här ser jag sådana som du, som undrar över andra människors tillvaro - Men ..
Vad är livet för dig?

Fanns en kvinnlig motsvarighet förr som gärna var involverad i Mulle eller ledde gymnastikföreningen samt även brann Hem och skola-föreningen. Utan att godhetsknarka gjorde hon mer för integration/ utanförskap än samtliga dagens politiker men gjordes irrelevant (liksom Hem och skola i stort) när friskolereformen sjösattes.

Släp/gnällgubben dominerar förstås i bostadsrättsföreningens styrelse om han inte bor i villa - ständigt ogillad generellt men börjar få sin rättmätiga revansch när ingen längre vill sitta i styrelsen (eller ideellt arbete i stort) och folk börjar omvärdera dessa människors insatser. Det är ingen överdrift att kalla dem samhällspelare, de bar i mångt och mycket upp fundamentet i det grå sosse-Sverige där ingen kunde bli rik. Inte för att blanda in politik för mycket men gnällgubben gör inte skillnad på människor utifrån etnicitet utan hur vederbörande bidrar (eller inte).

Grejen med släpet är i första hand inte snålhet utan handlar lika mycket om självbild och identitet. Själva existensberättigandet som människa ligger i att vara behövd och gnällgubben klarar inte att sitta på händerna och inte göra någonting - kan ej heller avhjälpas med yoga eller mindfulness. Jag tänker ibland att invasionen av medelålders män på gymmen, en kategori som inte existerade i dylika sammanhang förr i själva verket utgörs av yngre gnällgubbar som behöver bränna energi. På samma sätt som man kan vara fullfjädrad kärring vid 25 kan man även vara gnällgubbe i motsvarande ålder - det är ett mind set som handlar om mental ålder snarare än fysisk.

Jag startade en snarlik tråd för några år sedan. Då om det jag kallar ”Villa-ADHD. Något måste hända - hela tiden”.

https://www.flashback.org/t3624650

Gubbar med släpkärror bygger Sverige!

Är helt skyldig!

Inte hört uttrycket förut, men en kul benämning på oss som tycker en dag är bortkastad om man inte gör något vettigt!

En dag eller två kan man givetvis ta och bara ta en tur med bilen, eller hälsa på en kompis, men att vara en dag hemma och bara ligga i tv-soffan känns jävligt meningslöst faktiskt.

Jag gillar att fixa och dona hemma så det blir fint och grejerna håller även om vissa moment är inte alltid så roliga, utan måste bara göras. På vintern blir det hoj och bilprojekt, men kan även gärna lägga några timmar framför datorn också (är väl lite undantag som både gillar att byta tak och onlinespela)

Har en kompis i lägenhet, och vi lever verkligen i två olika världar. Hans fritid är enbart tv, åka till nått köpcentrum (med buss) eller surfa på nätet. Han behöver hjälp att sätta upp en hylla med 2 skruvar.

Även om jag ibland kan känna att det vore rätt nice att ha det så, så tar det en dag (max) innan jag är uttråkad och vill ha nått att göra igen.

Igår var sista dagen på semestern och hade faktiskt planerat att bara softa. Gick sådär med det men runt 2030 gjorde jag kväll faktiskt, efter att byggt på taket till jordkällaren, fixat med inredning i garaget samt sett över bromsarna på frugans bil som strular lite.

Är lite orolig för pensionen faktiskt. Går 10 år innan min fru, efter 1 år kommer hus och trädgård att vara i sånt skick att det fan inte går att göra mer. 9 år att slå ihjäl innan hon kommer med sina reseplaner och allt hon vill göra.

Förmodligen köper jag en gammal jänkebil och renoverar....

Och få saker är så tillfredsställande som att köra ett fullt släp med bråte till tippen!

I framtiden kommer dessa kanske vara "kungar", alltså vanliga snickare/handyman. Har ni inte sett det South Park avsnittet där alla advokater, terapeuter mm blir av med sina jobb pga AI och handyman blir rika och väldigt eftertraktade. Låter inte helt otroligt.

Jag tillhör nog kategorin som TS försöker göra sig lustig över.
Om man behöver bygga en ny altan till huset så får man riva den gamla och köra till återvinningen. Sedan till byggvaruföretag och köpa nytt material och sedan bygga ny altan som man kan ha grillfest med goda vänner.

Alternativt kontakta en firma som gör jobbet och betala en hel del pengar om man är lat och inte orkar eller kan.
Motsvarande gäller för en hel del om man har eget hus. Vi använder bara hantverkare för VVS och El, resten gör vi själva.

För pengarna som vi spar brukar jag och frugan åka på utlandssemester några gånger om året. Gott att ta en öl i solstolen och konstatera att man sparat in allt för resan genom eget arbete. Gött.

Grannen hade hantverkare hemma för att måla om sitt hus och arbetskostnaden blev ca 40.000 kr efter ROT-avdrag. Sådant gör jag själv.

Alla känner igen den typen av män. Det ska alltid finns något att göra för att dämpa sin ångest över att livet rinner iväg. Man har en fru man helst undviker och barn som bara är jobbiga. Därför hittar man på allt möjligt som behöver fixas och donas med så att de slipper umgås med sin familj där ångesten gör sig konstant påmind över att livet blev som det blev. De är för rädda och bekväma för att lämna allt och leva det liv de egentligen vill.

”Utdöende art”? En klar majoritet av alla män jag känner som har hus är mer eller mindre släpvagnsgubbar. Det är ALLTID flera pågående byggprojekt i huset och på tomten, det åks med släp till Bauhaus och till återvinningen var och varannan helg och det finns ALLTID nya framtida projekt som ska diskuteras och planeras.

Tänker att släpvagnsgubbarna har mycket tid. Rullar till tippen med två halvtomma säckar löv. En sväng till nästa dag för att två bräder och en färgpyts blivit liggande i några timmar.