Citat:
Ursprungligen postat av
Tropicals
Något som kan göra mig riktigt in i helvete förbannad är när min sambo tycker det är konstigt när jag svär för mig själv när den där skruvjäveln tappas eller något hamnar fel eller inte funkar som det ska göra etc. Under processen med i stort sett samtliga uppdrag här hemma på gården så lämnar mängder av väl valda svordomar mina läppar, samtliga riktade mot just den sak som jävlas mest för tillfället.
Exakt samtliga av kvinnor jag varit med har fungerat likadant när de råkat gå förbi eller hört delar av mina exemplariska haranger. Reaktionerna är att de inte på något sätt kan förstå varför jag behöver svära eller "skrika" över huvud taget. Inte en endaste man har någonsin uttryckt detta och då har jag ändå jobbat med otaligt fler män än kvinnor i dessa situationer. Att någon kommer och poängterar hur taffligt man låter och att jag faktiskt inte behöver svära får mig enbart att bli ännu mer ilsken. Skit i hur jag låter för i helvete och låt mig göra klart.
Är ovan något som någon annan råkar ut för eller är jag helt enkelt bara ett komplett psykfall?
Det finns VISSA kvinnor (långt ifrån alla dock) som är HYPERKÄNSLIGA generellt för mäns känsloyttringar (jag hittade t om en reddit-tråd en gång där kvinnor själva beskriver detta fenomen - länken är försvunnen dock). Jag misstänker att du bara träffat på dessa i ditt relationsliv. Även om jag knappast är hyperkänslig för folks känsloyttringar så kan jag faktiskt säga till och markera mot vissa saker - oftast dock med lite humor i det hela - "chilla lite för fan - världen går inte under" - när det passar när
tex någon håller på att totalflippa för en skitsak. Det gäller btw både ang män å kvinnor å ibland kan jag t om fånga mig själv med att överregera smått i en situation.
Men. Jag ser fan inget fel i sig att svära till när nått skiter sig. Dagens exempel. Skulle fylla på en 50 cl pet-flaska med en 1,5 L. Först - dom nya EU-korkarna som ständigt ska krångla. Sen. Den "nya botten" med uddar som gör att flaskorna har en större tendens att trilla omkull jämfört med den äldre tidens platta bottnar SPECIELLT när du är lite småtrött å inte har 100% koordination (allt var absolut inte bättre förr men vissa saker var det faktiskt). Klart som fan att jag var tvungen att svära till mitt i allt.
Så nej, du är inte ett psykfall eftersom du noterat ett fenomen som faktiskt existerar.
EDIT: när du börjar slå sönder halva huset + skälla ut frugan för att skruvjäveln inte passade exakt i hyllan - först DÅ ligger du lite på gränsen skulle jag nog säga.
