Sanna Hill hoppar av rörelsen efter 18 år på grund av kvinnohat

Hon hoppade av ideologin efter att hennes son blev kär i en tjej från Syrien.

Den delen och även det om de lesbiska mammorna till ett barn på samma dagis, som sonen också ska ha frågat om, låter för mycket som PK-manus och kryddade detaljer. Särskilt när man lägger ihop båda anekdoterna.

Men jag tror hon är ärlig i stora drag kring sin omvärdering; hon vill passa in i samhället, kvinnor tenderar förändras efter de föder barn och hon har säkert haft dåliga relationer med vissa dåliga män inom "rörelsen". Det där med att när en pusselbit i ens världsåskådning faller följer flera andra tror jag många känner igen sig i som gjort en stor omvärdering åt något håll.

Tja, vill man se hur nationella behandlar sina kvinnor så är det bara att kika i tråden om Björn Björkqvist.

Man blir inte nationalist om man inte är en ganska misslyckad figur som inte hittar andra närmare sammanhang än att man har samma pass. Bara det är liksom ett kraftigt personligt misslyckande. Att några pick me-tjejer går in i den här världen för att få bekräftelse är visserligen tragiskt men inte märkligt. Det som är tragiskt är att det ofta tar så lång tid att hitta ut igen. Den här ”Sanna Hill” (som säkert heter något helt annat, det brukar vara så bland brunhögern, ex Jalle Horn/Conrad osv) är säkert en bra bit över fyrtio nu. Hon har slängt bort hela sitt produktiva liv på att vara en samhällelig paria. Det är tragiskt.

Håller med av princip. Dock är det tämligen osmakligt att hora runt i media efter att ha lämnat rörelsen bakom sig. Det får mig att tro att hon fortfarande söker bekräftelse, bara genom andra kanaler och mer effektivt än innan. Vad är det för fel på att lämna och hålla tyst?

Tror det är några tankar man måste hålla i huvudet samtidigt här.

- Hon var med i en vad samhället betraktar som en extremistisk och sekteristisk rörelse. När en individ hoppar av en sådan rörelse så sker det rätt ofta denne vill vara sin omgivning till lags, och allt det den tidigare stått för kastas på soptippen. Det behöver inte vara något oärligt med det, får man någon form av bekräftelse från majoritetssamhället så är det lätt att fortsätta på den inslagna vägen, vilket då formar ens åsikter.

- Och ja, hon söker sannolikt bekräftelse. Hon skäms över sitt förflutna, och nu vill hon tas in i värmen. Mänskligt, naturligt och inget fel.

- Det är inget fel med det. Motsatsen är heller inget fel. Sanna Hill var ett ganska känt namn, och hon ville kanske upphöra att associeras med sitt förflutna.

- Skulle inte förvåna mig om hon medvetet bygger något slags varumärke nu. Att en Bok kommer komma, och även en föreläsningsserie. Kanske något jobb som samordnare mot våldsbejakande extremism eller något. Inget fel i det heller, hon har ju onekligen insyn. Men en del av historierna hon delar med sig av bör kanske tas med en nypa salt.

I ärlighetens namn, så bör man - även i feminismens högborg Sverige - kunna konstatera att unga kvinnor sällan visar intresse för några djupare ideologiska resonemang?

Samtalsämnena hos grupper av kvinnor, respektive män, skiljer sig åt, som bekant ganska markant.

Kvinnor - särskilt unga - anpassar sig snabbt till olika ståndpunkter och åsikter, utan att bekymra sig om principer, logiken i resonemang gällande dessa, etc.

Bara för en vecka sedan, så sade en kvinnlig bekant - i 70-års åldern - till mig att hon bestämt sig för att byta ståndpunkt i en viss politisk fråga.
Hon frågade mig om jag kunde ge henne några bra argument, som stödjer denna ståndpunkt…

Jag tycker denna händelse framhäver den stora skillnaden mellan kvinnor och män.
Hur kvinnor är konformistiska och premierar konsensus över sanningen.
Män når en ståndpunkt, efter att ha lagt mycket tid och energi på att analysera, resonera; och diskutera.
Medan kvinnor anammar en ståndpunkt, om den visar sig vara populär i gruppen.

Det är just denna egenskap som gör kvinnor till ”verktyg”, för hänsynslösa - men begåvade - ledare.

Sammanfattningsvis så är jag tveksam till om att just Sanna (bara namnet signalerar ju inte något större intellekt) utgör ett undantag från från denna konformistiska egenskap…

Och då söker hon alltså sig till DN och Niklas Orrenius? Är du dum på riktigt?

Jag kan förstå om folk tycker vissa grupper kan bli sekteristiska. Men att helt överge sin övertygelse och tala ut om det med fienden, det är något helt annat.

Man kan givetvis lämna sitt sammanhang-men det skall ske diskret. Man kan ev. nämna hot från Expo , blivit mordhotad/misshandlad av Poohl , osv...
Men man brandar inte sina vänner.

Man kan givetvis lämna sitt sammanhang-men det skall ske diskret. Man kan ev. nämna hot från Expo , blivit mordhotad/misshandlad av Poohl , osv...
Men man brandar inte sina vänner.