Jag kommer rösta på SD trots att det tar emot och vill offentligt visa upp varför.

Om du upplever att det är liten respons på dina inlägg så kan det bero på två saker:

- Alla inlägg i tråden är gjorda av dig som även är TS
- Inlägg med fler än max 200 ord blir svårlästa om man inte sedan tidigare är väldigt intresserad av vad du tycker - dina inlägg hovrar runt 1500 ord. Per inlägg.

En mycket intressant trådstart och jag kommer att läsa alla dina inlägg. En mycket intressant insyn i ett livsöde som är inte lika ovanligt idag som det borde vara. Jag hoppas bara din tråd inte hamnar i papperskorgen då den kan uppfattas som att den saknar frågeställning och diskussionsunderlag och är mer att likna vid någons personliga blogg.

Inte mycket av det du skriver handlar om rubriken och SD men det blev annat intressant istället.

Bad AI att sammanfatta och fick följande som svar:

En kvinna misstänker att en invandrad granne förföljer kvinnor och söker sig till barn. Hon har konfronterat honom högljutt och anmält honom till flera myndigheter. När socialtjänsten i stället reagerar på hennes eget beteende ser hon det som bevis för att Sverige skyddar invandrarmän och därför tänker hon rösta på SD.

Man blir ju nästan sugen på att läsa. Ska fråga om det hela är läsvärt bara för det.

Ja, men främst som fenomen, inte för att sakfrågan verkar genomarbetad.
Det kan vara läsvärt om du är nyfiken på hur en person bygger en väldigt omfattande världsbild av egna erfarenheter, misstankar, andrahandsuppgifter och myndighetskontakter.

Texten tycks nästan dokumentera i realtid hur varje ny händelse fogas in i samma förklaringsmodell: mannen är farlig, omgivningen skyddar honom, myndigheterna tystar henne och allt beror ytterst på invandringspolitik.

Som vanlig politisk argumentation om varför någon röstar på SD verkar den däremot usel. Den är extremt upprepande, dåligt avgränsad och full av sidospår. Det mesta som skulle kunna vara konkret intressant drunknar i spekulationer om pedofili, hederskultur, prostitution, myndighetskonspirationer och hennes tidigare liv.

Hmmm...

Problemet är främst att de inte ger dig hjälp. Och jag vet att psykiatrin är både korrupt, en pseudovetenskap och att det inte finns i närheten resurser eller kunskap att hjälpa folk så det räcker till alla. Och de som får hjälp blir ofta vanvårdade. Så även om de inte vet om det själva.

En mycket intressant trådstart och jag kommer att läsa alla dina inlägg. En mycket intressant insyn i ett livsöde som är inte lika ovanligt idag som det borde vara. Jag hoppas bara din tråd inte hamnar i papperskorgen då den kan uppfattas som att den saknar frågeställning och diskussionsunderlag och är mer att likna vid någons personliga blogg.

Inte mycket av det du skriver handlar om rubriken och SD men det blev annat intressant istället.

Jag var tidigare i kontakt med socialtjänsten för att göra en orosanmälan varpå jag blev ombedd att göra den skriftligt och det då inte blev av på grund av hur omfattande det är att försöka förklara den i enligt mig, mycket befogade oro jag upplever kring barns säkerhet kring en person.

Under 2023 hade jag en aktiv dejtingprofil och talade med några män och fikade även med en man som jag upplevde att jag inte kände att jag skulle utveckla intresse för på något annat vis än vänslkapligt vilket han accepterade men blev sårad av. Han insisterade utan att lyssna på att jag inte ville, att vi skulle åka bort och då att jag exempelvis skulle bjudas på kryssning. Jag är generellt väldigt trevlig varpå det inte gick fram när jag omigen sa att jag inte ville först när jag mycket tydligt sa. ”Jag vill inte!”. Vi hade kontakt en tid men mannen hade svårt att avstå från att låta mer kärleksfull i meddelanden varpå jag slutligen bröt kontakten och blockerade honom på sociala medier. Jag hade tidigt fått veta att han umgicks med en granne i huset mittemot mig.

En dag när jag skulle gå till affären stod en man utanför min port och hälsade varpå jag hälsade tillbaka då han hade ett utseende som påminde mig om någon annan. Jag gick till affären varpå mannen började gå jämsides med mig vilket snabbt blev olustigt för min del. Vid affären stannade han dock och jag gick och handlade. När jag kom ut stod mannen och väntade på mig och började tala med mig vilket blev mer obekvämt men jag är som sagt generellt trevlig. Plötsligt tog han upp sin mobil och hade hela mitt ansikte över sin skärm och krävde att jag skulle svara på hans meddelanden medan han ifrågasatte om det inte var jag på bilden.

Såvida jag visste hade jag aldrig talat med mannen och aldrig skrivit med honom heller utan hade insett att jag misstagit mig när han stod utanför min port. Mannen tvingade sig med som sällskap på vägen hem och talade om sig själv varpå jag insåg att han var vän med den person jag tidigare fikat med samt att minst en till av hans vänner hade kontakt med mig och frågade då om det var någon han kände vilket det var. Idag har jag glömt mannens namn men båda uppgav att de arbetade med tåg i Tillberga. Väl utanför min port vägrade han acceptera att jag inte ville gå hem till honom och att jag inte hade intentioner att dejta honom.

Han fortsatte oavbrutet att tala om för mig att jag ”bara skulle gå över till honom” och fika ungefär medan jag stod och omigen sa nej, det vill jag inte utan att han lyssnade på mig. Flertalet gånger sa jag åt honom att jag själv väljer vem jag träffar, vem jag skriver med och vem jag talar med. Jag uttryckte mig väldigt klart och tydligt med att jag inte var intresserad av kontakt och att en dejtingprofil inte innebar att jag var tillgänglig för alla. Jag var mycket tydlig med att säga att jag själv bestämer vem jag vill ha kontakt med, när var och hur. Detta ignorerade han medan han fortsatte säga att jag bara kunde gå hem till honom istället och jag minns inte om han sa på te eller kaffe, eftersom det nu gått så lång tid. Det tog en bra stund för mig att försöka bli av med honom och jag upplevde mig mycket trängd av att han stod vid min port och inte kunde förstå att jag helt enkelt inte ville umgås med honom, att jag inte ämnade dejta honom eller överhuvudtaget gå hem till honom.

Nu har det gått lång tid så jag minns inte längre när de olika sakerna skedde då jag inte skrivit ner dem och polisen varit ointresserade av att utreda anmälan samtidigt som Mimer vägrat ta emot klagomål på mannen men jag har även anmält till JO då jag ansåg honom vara potentiellt farlig och helt enkelt är less på att inga anmälningar någonsin leder till en utredning. Någon gång när jag haft tvättid stod han utanför tvättstugan när jag sprang ut med soporna direkt efter tvättiden och jag tagit in min tvätt. Efter att ha förföljt mig till ICA förföljde han mig dit igen och stod och väntade utanför varpå jag vägrade att ens titta på honom utan skyndade hem.

När jag skaffat hund i september 2024 så förföljde han mig in mot skogen varpå jag ringde polisen som sa att jag ska ringa polisen om han förföljer mig och inte själv göra något men jag hade inte någon lust med att lura med honom ut i skogen och vänta på polis då de kan dröja länge samt även ibland inte dyker upp överhuvudtaget så jag använde det jag alltid haft till mitt försvar, mitt temperament och jag gick till direkt konfrontation och spelade in att jag uttryckligen sa åt honom att jag var ointresserad av att bli förföljd. När jag varit barnvakt åt ett barn i 2-3 årsåldern hade han också satt sig t.ex direkt bakom med någon granne och stirrat på oss vilket innebär en särskild utsatthet när man är ensam kvinna.