Varför gömmer sig folk bakom döda tänkare i stället för att tänka själva?

Det finns en poäng i att inte uppfinna hjulet på nytt när andra redan lagt stor möda på att göra det.

Att läsa hur andra stora tänkare tänkt hjälper också dig själv att ifrågasätta saker. De som bara sitter i sitt fuktiga källarrum och tänker ut allt själva är snarare just de som är de mest inskränkta. Bara att läsa här på Flashback om alla dårars olika "teorier" de fantiserat fram själva.

Det gäller inte bara vetenskap utan även filosofi bygger på ackumulerade kunskaper som människan gemensamt samlat på sig genom århundradena. Om alla ständigt börjar från noll ensamma i sina källare kommer man ingen vart.

Jag har länge funderat på varför eget resonerande, egna filosoferande tankar och insikter så ofta väger lättare i debatter än citat från sedan länge avlidna auktoriteter.

Ta till exempel Nietzsches klassiska "If you gaze long into an abyss, the abyss also gazes into you". Om man faktiskt förstår den raden på den nivå den är skriven för, borde man också ha förmågan att formulera egna ord som berör på djupet. Om man inte kan det – förstår man då verkligen tyngden i citatet, eller bär man det bara som en ytlig prydnad?

Min kritik handlar egentligen om detta: människor gömmer sig bakom kända namn i stället för att utforska sitt eget medvetande. Den som vågar djupdyka i sig själv ser förr eller senare mönstren som formar dessa tankar, utan att behöva en avlägsen auktoritet som mellanhand. Innan dess – mest utsmyckning och identitet och poserande.

Kanske är det en historisk skyddsreflex – genom historien har det trots allt varit livsfarligt att förstå sin egen natur och utmana rådande ordning. Men just därför blir det ännu viktigare att vi vågar bryta mönstret och föra det självständiga tänkandet vidare.

Fråga: Är rädslan för att tänka själv en kvarleva av social anpassning, eller saknar de flesta helt enkelt verktygen för att utforska sitt eget medvetande?

Såå många har redan ställt sig den frågan - du bara följer floden av likatänkande..

Inte särskilt originellt. Alls.

Börja tänka själv istället.

Svårt att tänka fram något originellt man inte har filosoferat över de senaste 1000 åren. Gammal skåpmat alltihop.

Det finns en poäng i att inte uppfinna hjulet på nytt när andra redan lagt stor möda på att göra det.

Att läsa hur andra stora tänkare tänkt hjälper också dig själv att ifrågasätta saker. De som bara sitter i sitt fuktiga källarrum och tänker ut allt själva är snarare just de som är de mest inskränkta. Bara att läsa här på Flashback om alla dårars olika "teorier" de fantiserat fram själva.

Det gäller inte bara vetenskap utan även filosofi bygger på ackumulerade kunskaper som människan gemensamt samlat på sig genom århundradena. Om alla ständigt börjar från noll ensamma i sina källare kommer man ingen vart.

Det som gör människan unik är inte enbart vår förmåga att processa information utan hur vi överför kunskap över generationerna.

På det sättet kan idéerna evolutionera, även de största står på axlarna hos dem som kom före.
Så att läsa och förstå andras idéer är utmärkt.

Vad som däremot inte är lika bra är tendensen att hitta sin ”bibel” där sanningen står och inget kan ifrågasättas.

Det gäller att hitta sin egen väg och våga ifrågasätta allt inte minst sig själv.

Detta!

Många muppar tror de är så jävla unika när de tänkt på något i sin källare drickandes ett glas O'Boy som mamma fixat. I själva verket funderar de på samma saker och i samma banor som det finns 3000 år gamla texter om...

En del av dom har grundat tankeskolor och discipliner - det blir svårt att tala om växternas indelning utan Linne, om psykologins utveckling och inte nämna Freud eller upplysningstiden utan Voltaire och Rosseau... eller nationalekonomi utan Smith eller frihandelsteorier utan Ricardo, dialektik utan Hegel, paradigm men utelämna Kuhn... arketyper utan Jung, evolution utan Darwin - och liknande pionjärer.