Citat:
Ursprungligen postat av
TramsPostaren
Jag håller inte med er i tråden då jag kan bli stressad själv i nya situationer och specifikt som barn och ung, när jag inte hade uppfattning om var jag skulle osv.
Däremot är jag och var även då jäkligt bra på att arbeta och hantera olika människor. Har även vaeit in en kortare vända till hemtjänsten där man var mycket nöjda med mig men istället inte ville förstå mitt behov av att vila en dag (praktik under pågående studier).
Oflexibla människor som inte förstår andras behov innebär att man faktiskt förlorar arbetskraft. Jag möttes av "Det är så det är." argument och när jag började studera vård igen (hoppade av eftersom man vägrade låta mig vila och vägrade lyssna på mitt behov) sökte jag först efter att ha fått bekräftat att man kunde lägga upp praktiken personligt, då man inom vårddn kan ta pass efter förmåga och inte måste arbeta från tidig morgon heltid. När studierna påbörjats fick jag då istället höra att det inte var möjligt och tvingades hoppa av igen och återgå till sjukskrivning
Om ni anser att arbetsgivare inte ska behöva anpassa något för att reducera stressnivå vid enstaka tillfällen hoppas jag också att ni inte gnäller när ni betalar för människor som då hålls utanför arbetslivet.
Jag håller med dig till viss del. Ångest får jag med i nya situationer, men jag hanterar det oftast med vetskapen att det inte är permanent. I det varaktiga ser jag till att situationen är stabil för min del, vilket innebär deltidsarbete och motsvarande levnadsutgifter. Jag pallar helt enkelt inte att jobba så mycket. Heltid är inte att tänka på.
Skillnaden mellan dig och mig är kanske att du har problem som är sju resor värre, vad vet jag. Men man måste dra en gräns någonstans. Ska man t.ex. arbeta på golvet med människor måste man vara lite tålig i den bemärkelsen att man faktiskt kliver i och reder upp en situation i stunden. Gråta får man göra senare.
Jag har inga problem att vara med och finansiera dina bidrag. Men min känsla är att en och annan i din situation skulle må bättre av att hitta sin nisch i arbetslivet snarare än att leva så. Mer pengar i plånboken kanske och bra för självkänslan. Även om det är i någon form av skyddad verkstad där inget står och faller på att du presterar i stunden. Om det inte går, ja då får du någon form av ekonomisk hjälp i alla fall. Men kanske inte så mycket bekräftelse.
Med försörjningen tryggad har du gott om tid att jobba på dina problem under mer kravlösa former. Kanske hitta lite skaparglädje i föreningslivet där du ut tvingas utanför komfortzonen lite i kontakt med andra människor? Vad vet jag. Hoppas du inte deppar ihop hemma framför skärmen i vilket fall.
